➤ KRÖNIKA Stefan Löfven röstades bort med misstroendevotum. Men fick hjälp av C och L för att hanka sig kvar. Han har lovat lägst arbetslöshet i EU, vatten och toaletter till alla fattiga i världen, inga invandrarmurar, ökad jämlikhet, inga höjda skatter, kamp för den svenska modellen etc etc. Inga löften har infriats.

Nu har han dessutom tvingats överge socialdemokratiska hjärtefrågor och föra borgerlig politik. Att dagtinga med ideal och samvete tycks vara godtagbart för att behålla makten inom den lilla krets av supersossar som finns kvar och diktatoriskt styr landet och åsiktsbildningen.

I Löfvens första regering var Kristina Persson framtidsminister. Hon avskedades snabbt. Mehmet Kaplan var bostadsminister. Fick avgå sedan han avslöjats som islamist. Hans skyddsling Gustav Fridolin var utbildningsminister som skulle ordna den svenska skolan på 100 dagar. Inget blev till det bättre. Till slut avgick han.

Åsa Romson var vice statsminister och miljöminister. Fick nesligt avgå efter olika skandaler. Aida Hadzialic var gymnasieminister- fick avgå efter rattfylla. Landsbygdsminister Sven Erik Bucht syntes knappt och petades. Sjukvårdsminister Gabriel Wikström gick i väggen och fick avgå.

Så kom skandalen på Transportstyrelsen och inrikesminister Anders Ygeman fick avgå. Liksom infrastrukturminister Anna Johansson och hennes statssekreterare. Försvarsminister Peter Hultqvist klarade sig kvar med en hårsmån. Peter Eriksson blev bostadsminister – men inget blev bättre och han degraderades till biståndsminister.

Skandalerna inom myndigheterna avlöser varandra – Sjöfartsverket, Skatteverket, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan etc. Politiskt obekväma chefer avpolletteras av regeringen. I flera fall olagligt enligt domstol. Tjänstemannaaktivismen är legio. Myndighetschefer och deras anställda är ekonomiskt beroende av toppsossarnas välvilja och rädda att hamna i onåd. Liksom mainstream-journalister är beroende av dem genom statsbidrag och presstöd. Man biter inte den hand som föder en.

Personaluppropet på UD inför valet är bara ett flagrant exempel på att ”opolitiska” tjänstemän i hög grad är politiskt aktiva. Socialdemokratin ”sitter i väggarna” – hur vi än röstar i riksdagsvalen. Vi lever i en mjuk diktatur. Slugare och osynligare än de gamla hårda diktaturerna.

Nu väcks misstroendevotum mot socialförsäkringsminister Annika Strandhäll. Efter att hon av valtaktiska skäl avskedat chefen för Försäkringskassan och ljugit om orsaken inför KU.

Vi har en justitieminister som i nio år motarbetat skärpta terroristlagar och målmedvetet försöker införa censur och sätta stopp för det fria ordet. Vi har en utrikesminister som är portförbjuden i Israel. SSU sjunger ut sitt judehat på första maj.

Vi har en finansminister som påstår att svensk ekonomi går som tåget – trots att kronan faller som en sten, kommunerna är konkursmässiga och elbrist snart kommer att vara industrins största problem.

Vi har en miljöminister som skrämmer livet ur barn och unga genom att lögnaktigt påstå att havsnivån snart kommer att höjas sju meter när polarisarna smälter. De apokalyptiska klimatlögnerna är en falsk ersättningsreligion i det sekulariserade samhället och är den verkliga katastrofen genom att dölja betydligt mer påtagliga miljöhot.

Det är en förolämpning av det mänskliga intellektet när en skolkande skolflicka bärs fram som vår tids Messias i stället för att bli föremål för en orosanmälan för att hon inte är i skolan.

Men alla säger de sig kämpa för förnuft och folkstyre.