➤ KRÖNIKA För två veckor sedan kunde Samhällsnytt avslöja det smutsiga spelet som pågår i kulisserna av den så kallade offentliga debatten. Mörka krafter lierade sig för att måla upp hotbilder och styra samhällsutvecklingen genom att injaga skräck i folket. Det är inte en slump att centerpartiske ledarskribenten Patrik Oksanen, som för övrigt inte har kommenterat uppgifterna på något sätt, ingick i gruppen. Centerpartiet är den politiska gruppering som gick längst för att slå omkull Sverige som stat och införliva den i den nya globaliserade världsordningen.

LÄS ÄVEN: Hemlig påverkansgrupp arbetade med att sammankoppla ryska hotet och högern

För en tid sedan kommenterade Annie Lööf uppgifterna från terrorforskaren Magnus Ranstorp om den islamistiske centerpartisten med sin numera berömda replik ”Varför berättade ni inte?”. Den påstådda islamisten sparkades från partiet och ordningen verkar vara återställd.

En fråga gnäger dock i mig – oaktat att det var just en islamist, hur kommer det sig att en självutnämnd expert bestämmer vem ska få vara med i ett åtminstone förment demokratiskt parti? Ja, det är nämligen så här den nya samhällsordningen ser ut: en mäktig grupp som kallar sig säkerhetsetablissemanget har fått makten att avgöra vem som är en säkerhetsrisk och vem inte får vara med i politiken. Igår var det den påstådda islamisten. Imorgon kan det vara vem som helst.

Istället för att sätta Ranstorp på plats och påpeka att Centerpartiet gör egna säkerhetsbedömningar har Lööf valt att spela med i denna fars och tillmäta experten en stor betydelse. Detta handlar för övrigt om samma Ranstorp, som i september 2015 gick i bräschen för att stoppa den ”främlingsfientliga myten” om jihadister i migrantströmmen – och samtidigt strypa debatten om huruvida Europa överhuvudtaget klarar av massinvandring av den skalan.

Artikeln i DN där han citerats var delvis en reaktion på min egen debattartikel i Aftonbladet, där jag i rollen som före detta asylhandläggare varnade för obefintliga kontroller av inkommande asylmigranter. Akilovs terrordåd har visat vem som hade rätt. Men trots detta fortsätter Ranstorp, som bidragit till att Akilovs terrordåd kunde genomföras, att glida runt som respektabel terrorexpert med nya profetior. Detta samtidigt som jag, som varnat för det som slutligen skedde 1,5 år senare, har utpekats som ”säkerhetsrisk”. Det är så här samhället numera ser ut – och Annie Lööf var snabbt på plats för att legitimera de nya spelreglerna.

Ett annat exempel i närtid är petningen av Hanif Bali från Moderaternas partistyrelse. Alla, precis alla, har förstått absurditeten i anklagelsen mot honom, men att upprätthålla bilden av ett enormt, nära förestående och ständigt ökande hot från Ryssland var tydligen viktigare än att framstå som någorlunda sansade människor. För att avvärja hotet mot hotbilden från Ryssland fick Bali be om ursäkt och gå från partistyrelsen. Det andra, mer logiska alternativet – att fråga ”Är ni helt från vettet?” och sedan gå vidare – var uteslutet i ett toxiskt samhällsklimat som handlar om att ständigt öka graden av hysteri och den allmänna säkerhetiseringen i samhället.

Den överdrivna hysterin om rysshotet som har blivit ett slagträ i den inrikespolitiska debatten hjälper knappast till att hålla tillbaka Putin, öka den rejäla beredskapen eller Sveriges försvarsförmåga. Det enda den tjänar till är att underlätta omfördelningen av makten till det säkerhetspolitiska etablissemanget. Och nej, det kommer inte att stanna vid att misshagliga journalister, politiker och opinionsbildare svartlistas som ”säkerhetshot”. Det gör det aldrig.

Erfarenheter från DDR visar oss att när en omfattande säkerhetsapparat skapas blir den självförsörjande genom att ständigt skörda nya offer – det behövs nämligen många säkerhetsrisker och hot för att folk ska ha jobb att gå till varje morgon. Som i de värsta dystopierna kommer fruktansvärda kränkningar av mänskliga rättigheter att motiveras med ”rikssäkerhetsintresse” – som förstås är så hemligt att anklagelsen inte kan delges ens till den anklagade.

Regelbundna terrordåd, en våg av våldsbrott orsakad av ett massivt inflöde av lågutbildade migranter, ett brett angrepp mot yttrande- och pressfriheten, planerade ändringar i grundlagarna, tilltagande censur och förföljelse av oliktänkande – och ett samhälle som ständigt kräver allt hårdare tag för att skydda sig från nya terrorattacker. Konturerna av den nya sköna världen har börjat att träda fram – och den världen kommer att vara allt annat än trevlig.

Nyligen beskrev DN:s före detta chefredaktör Svante Nycander i en mycket läsvärd debattartikel i DI hur de så kallade liberalerna med Centern i spetsen styrt om asylpolitiken och hur detta påverkar statsförvaltningen i stort:

”I en stat som gör våldsmonopolet till det centrala kommer domare, åklagare, polischefer och generaler att ha mest att säga till om. De kommer att verka där det finns ett stort behov av sekretess. För medier, allmänhet och folkvalda blir det svårt att övervaka den djupa maktstrukturen i denna nattväktarstat.”

Med andra ord är det fascistisk polisstat som väntar oss härnäst – i humanitetens och allas lika värdes namn. Vägen framåt verkar vara utstakad.