➤ KRÖNIKA Man kan bli lätt nostalgisk över tiden när regeringen producerade en hemsida som skulle debunka ”myter om Sverige som sprids utomlands”. Numera har det visat sig att myterna inte var några myter. Att Sverige har allvarliga problem har blivit en ny konsensus i globala – till och med vänsterliberala – medier. När självaste BBC ifrågasätter den svenska regeringens bild kommer inte några taffligt gjorda hemsidor att rädda situationen.
Men låt oss backa bandet tillbaka och se hur denna nya konsensus om Sverige har formats i globala medier samt – det viktigaste – vems fel detta är. Som ett litet land beroende av export av sina varor och tjänster är Sverige extremt känsligt för bilden av landet utomlands. Inte minst därför att kostnaderna för produktionen här är höga. Det räcker inte i dagsläget att producera varor och tjänster med gångbar kvalité för att kunna övertyga globala konsumenter att köpa svenskt.
En medveten konsument kan spara mycket på att köpa exempelvis kinesiska varumärken – som till en stor del blivit av med sina barnsjukdomar som bristande kvalité osv. För att betala ett överpris behöver den globala konsumenten en spännande och inspirerande historia bakom.
Som när jag besökt det nyöppnade IKEA-varuhuset i Kairo, Egypten 2014. Det föreföll vara ett under att den egyptiska medelklassen köat för att köpa serietillverkade kartongmöbler producerade till den lägsta kostnaden i låglöneländer för priser som var två-tre gånger högre än i Sverige. IKEA-möblerna var även dyrare än handgjorda möbler i klassisk fransk stil tillverkade av egyptiska hantverkare i massivt trä, som skulle kosta en förmögenhet i Sverige.
Men undret var inte svårt att förklara: egyptierna betalade ett överpris inte för möblerna, utan för att kunna känna sig som en del av den globala progressiva världen och Sverige som ett av de modernaste länderna. Svensk design, exotiska svenska namn på möblerna, och inte minst de svenska köttbullarna i restaurangen – allt på IKEA betonade starka band till Sverige. Men skulle samma konsument spendera pengar för att associeras med ett misslyckat land som plågas av gruppvåldtäkter, ett sammanbrott av samhällsviktiga funktioner, brist på demokrati, systematiska förföljelser av oppositionella journalister och politiker? Nej, förstås inte, sådant här har egyptier och andra u-landsmedborgare nog av på hemmaplan.
Därför bör man vara extremt varsam med Sverigebilden – så snart den mörka bilden etableras på riktigt kommer svensk ekonomi och näringsliv att få enorma problem.
Under en lång tid rådde en konsensus i globala medier: man behandlade Sverige som en död människa – antingen rapporterade man goda nyheter, eller ingenting alls. Att ha ett litet socialistiskt föregångsland i norr var ganska bekvämt i den politiska debatten. Tänk er en typisk debatt mellan högern och vänstern:
– Ge mig ett exempel på ett framgångsrikt socialistiskt land? Nordkorea? Sovjetunionen? Kuba? Kanske Venezuela? Det finns inget.
– Men Sverige då?! kunde man utbrista med sitt killer-argument.
Inte många har varit i Sverige eller varit intresserade av det i den stora världen (tvärtemot vad svenska etablissemanget tror om sin egen betydelse) – därför rådde i stort sett samma mediebild av landet som under guldåren på 1970-80-talet. Under tiden växte allvarliga problem fram, men ingen stor internationell media granskade dem.
Men allt förändrades över en natt – då Sveriges feministiska regeringen bestämde sig för att kasta sig in i den amerikanska inrikespolitiska debatten och håna Donald Trump.
I ett inlägg på Twitter publicerades en bild på kvinnliga ministrar i den feministiska regeringen som en parodi på ett foto där Trump signerade exekutiva ordrar med flera manliga rådgivare bakom sig. Sedan skedde precis vad ministrarna tydligen hade hoppats på – bilden blev viral och återpublicerades av de största vänsterliberala medierna. Därmed var saken klar – Sverige hade blivit ett slagträ i den amerikanska politiken.
Att bli granskad av världens största medier är dock inte roligt. Det är som när en envåldshärskare plötsligt upptäcker till sin fasa att det finns högre krafter. Det svenska etablissemanget har infunnit sig på den mottagande änden av samma propaganda som de brukar utsätta sina meningsmotståndare för på hemmaplan. Man känner sig osynlig och röstlös i sådana fall – vad man än säger spelar det ingen roll längre för att ingen lyssnar. Sorgliga försök att kontra genom exempelvis en text på regeringskansliets hemsida som tar upp “myterna” kunde endast framkalla ett generat halvkvävt skratt över regeringens tafatthet.
Människorna som har satt igång allt detta verkar dock inte känna någon ånger överhuvudtaget. De är stolta över vad de har åstadkommit. Här använder statssekreteraren Magda Rasmusson bilden som bakgrundsbild på sin Twitter-profil. Hon är en av personerna på bilden och ser tydligen detta som en av sina höjdpunkter i politiken:
Att posera på New York Times omslag blev tydligen viktigare än framtiden för svenska folket och svenskt näringsliv. Istället ägnar samma personer sig åt att skuldbelägga oppositionella politiker och journalister när de ger intervjuer till utländska medier i spåren av deras misslyckade pr-kupp.
Samma människor som slagit Sverigebilden internationellt i spillror och orsakat en enorm skada för svenskt näringsliv kommer förmodligen att ingå även i den nya regeringen. De ska – vad ska man kalla det? – få ”förnyat förtroende” och göra allt i sin kraft för att skriva om historien och anklaga andra för sina synder. Men glöm aldrig vilka som egentligen är ansvariga för att man inte längre kan vara en stolt svensk utomlands.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Samnytt och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet. Klicka här för att läsa våra kommentarsregler.