LEDARE • Joe Biden ser ut att ha vunnit det amerikanska presidentvalet. Det vänsterliberala etablissemangets skadeglädje är inte att ta miste på. Ingen tycks ha dragit några lärdomar om varför Trump vann förra gången, varför han nu så när lyckades bli omvald, varför han fick näst flest röster en presidentkandidat någonsin fått och att, efter att skratten 2016 fastnade i halsen, skrattar bäst som skrattar sist.

Det har talats mycket om Trumps vulgära ledarstil, om hur han attackerat medierna och hur han under sin tid i Vita Huset ska ha monterat ned den amerikanska demokratin. Väsentligt mindre har sagts om de åtskilligt fler vulgariteter, attacker och antidemokratiska övertramp som begåtts mot Trump av medier, sociala medieaktörer och politiska motståndare.

Trumps kritiker värre själva

I fyra år har grundlösa anklagelser om att Trump kom till makten genom valfusk i form av rysk valpåverkan upprepats in absurdum. Enorma utredningar har tillsatts för att försöka påvisa att så skett men utan att minsta bevis hittats. Nu när deras egen kandidat ser ut att ha vunnit påstår samma etablissemang att det inte kan fuskas i amerikanska val.

Man har på lika osakliga grunder försökt avsätta Trump genom riksrätt, men av naturliga skäl misslyckats. Man har långt förbi gränsen för förtal försökt stämpla Trump som rasist.

Man har censurerat eller helt tystat Trumps väljare, sympatisörer och opinionsbildare och på senare tid även presidenten själv genom att när denne nu knystar om valfusk placera hans kommunikation med det amerikanska folket i sociala medier bakom varningstexter formulerade som anklagelser om att presidenten ljuger eller stoppa den från att delas och gillas.

De stora nyhetsbolagen har avbrutit Trumps direktsända tal och i stället för att rapportera ägnat sig åt att smäda och svartmåla Trump som vore de en del av det Demokratiska partiet och Biden-kampanjen.

Sammantaget har man i det som Trump kallar ”träsket” själva bortom varje rimligt tvivel visat på behovet av att dräneras och att presidentens anklagelser om fake news och vinklad journalistik har fog för sig. Åtskilligt fler amerikaner ser detta idag jämfört med innan Trump klev ut på den politiska arenan inför presidentvalet 2016.

Demokraterna alltmer vänsterradikala

Det politiska och mediala etablissemanget i USA har rört sig allt längre vänster- och identitetspolitiskt ut, bort från de traditionella och konservativa värden som tillsammans med klassisk liberalism/libertarianism varit grundbultar i den amerikanska folksjälen sedan den första britten satte sin fot på kontinenten. Den senaste tiden har man till och med lierat sig med våldsbejakande vänsterextrema rörelser som Black Lives Matter och Antifa.

Ett vänsterintellektuellt paternalistiskt och antidemokratiskt folkförakt har etablerats – Obama karakteriserade den vanlige amerikanen som en som ”cling to religion and guns”. Hillary Clinton spädde på med det djupt ringaktande epitetet ”deplorables”.

Coronapandemin kostade Trump valsegern

Trump satte under sina första år vid makten en enorm fart på den amerikanska ekonomin och såg till att massor av jobb skapades inom USA:s gränser i stället för att flytta utomlands. Men sedan kom coronapandemin och hjulen stannade av igen och arbetslösheten återvände.

Det är en bärande orsak till att Trump inte lyckades behålla greppet om de för valsegern viktiga så kallade rostbältesstaterna. Det är industristater som drabbats hårt av den vänsterliberala globaliseringen och därför i hopp om en ”change” som Obama lovade men inte levererade röstade på Trump 2016. I spåren av corona har man fått det tufft igen och vissa har i besvikelse återvänt till Demokraterna.

Utan coronapandemin hade Trump sannolikt vunnit något av en jordskredsseger i årets presidentval. De av sin skadeglädje förblindade analytiker som tycks tro att det amerikanska folket gett Trump respass från Vita Huset av samma skäl som de själva skulle velat göra det misstar sig grundligt.

Vänstern skapade Trump

Man vinner som outsider inte ett presidentval i USA utan att vara skicklig på det man gör. Bakom den oborstade fasaden som lurade motståndarna att tro att Trump var chanslös bor det en oerhört skicklig politiker.

Samtidigt måste man ge den politiska vänstern kredd för att ha fört Trump till makten. Demokraterna har genom sin arroganta vänsterintellektuella elitism, misslyckade globalistiska ekonomiska politik och distansering från traditionella amerikanska värden föst iväg stora delar av arbetarklassen men också andra grupper i famnen först på Tea Party-rörelsen och sedan på Trump. Att den så kallade alt-right-rörelsen växer kan vänstern också ta åt sig en stor del av äran för.

Allt detta bränsle fortsätter man nu att kasta på brasan med oförminskad frenesi. Den under valrörelsen i sin källare covid-19-skygge Biden bör nog i stället skicka en tacksamhetens tanke till viruset som gav honom valsegern. Men de coronarelaterade samhällsproblem som blev Trumps fall blir samtidigt nu Bidens huvudvärk och han har ingen kur mot detta utom att hoppas på att pandemin klingar av eller forskarna hittar ett fullgott vaccin.

Fler röstade på Trump nu jämfört med 2016

”Mardrömmen är över” skrev någon svensk dagstidning på ledarplats när amerikanska medier i förtid utropade Biden till segrare. Nej, det är den inte. För en majoritet av det amerikanska folket var Trump en önskedröm som blev verklighet. Man ska också komma ihåg att det är fler, inte färre, amerikaner som röstat på Trump i det här valet jämfört med 2016.

Demokraterna lyckades visserligen mobilisera fler soffliggare men i motsats till Trump-väljarna som röstade för något har väldigt många på den andra sidan röstat mot något. Att ha en stark vision är en mer hållbar politisk motivator jämfört med att bara vara emot någon annans politiska vision. Obama hade en sådan, Biden har det inte.

Under ytan finns de politiskt kulturella konfliktlinjerna mellan vanliga konservativa amerikaner och det elitistiskt vänsterliberala etablissemanget kvar, liksom alla de mer konkreta samhällsproblem som bidragit till den ökande polariseringen i USA.

Valfusk som gynnat Biden förefaller ha förekommit, dock troligen inte i en sådan omfattning att Trump i annat fall skulle ha vunnit valet, men det återstår att se. Mycket talar dock för att Trump kan ta revansch 2024, vilket han enligt konstitutionen är i sin fulla rätt till, eller så kan hans stridbare son Donald Trump Jr göra det i ett kommande val.

Paralleller till Sverige

Vänstern i Sverige gillar att göra jämförelser mellan Trump och Sverigedemokraterna – inte för att lära sig läxan från USA utan i tron att det ska skrämma bort de svenska väljarna från SD om man hånar partiet tillräckligt mycket, gärna bortom det vulgäras och osmakligas gräns – den retorik som man anklagar Trump för att ägna sig åt.

Paralleller finns samtidigt. Även om Åkesson har en helt annan och betydligt mindre bufflig ledarstil jämfört med Trump så har han en lika god intuition för hur man fångar upp de väljare som det vänsterliberala etablissemanget med sin uppblåsta och hånfulla nedlåtenhet tryckt ned i skoskaften och räknat med ska stanna där medan de själva i sin förment upplysta despoti styr landet.

Precis som Trump i USA har Åkesson vänstern att tacka för mycket. Ända sedan den intellektuella 68-rörelsen kidnappade svensk vänsterpolitik har man i dessa led odlat ett förakt mot vanligt folk och det man anser som den obildade och dumma arbetarklassen. Och i likhet med USA är den svenska vänsterns självinsikt om sin politiks förödande konsekvenser för samhället och alla dessa väljare liten.

Vad man får för typ av dysfunktionell och icke-representativ regering när den allt annat överskuggande drivkraften är att vara emot något är JÖK-regeringen Löfven ett varnande exempel på.

Häcklar bäst som häcklar sist. Jag skulle råda det svenska tyckaretablissemanget att ägna mindre tid åt att förlöjliga Trump och Åkesson och deras respektive väljare och mer tid åt att hitta en bra terapeut för sina mardrömmar. För redan 2022 kan Åkesson sitta i regeringen här hemma och 2024 en Trump i ovala rummet over there.