DEBATT • Under sjunde oktober-attacken tog Hamas 250 gisslan. Det är svårt att få tag på exakta siffror, eller åtminstone siffror som även är tillförlitliga, men cirka 100 av gisslan är kvar i Gaza, 50 har dött, och 100 har frigetts. Cirka 250 palestinska fångar släpptes för dessa 100.

Det kanske låter orättvist att betala 250 för 100, men det är ändå en förbättring. Tidigare utbyten har varit ännu mer orättvisa. Även om också alla dessa siffror är mycket osäkra så har Israel under decennierna innan det nuvarande kriget bytt ungefär 7 000 palestinier för 19 israeler i diverse fångutbyten. Dessa 7 000 inkluderar bland annat Yahya Sinwar, Hamas nuvarande ledare, och Samir al-Quntar som krossade skallen på en fyraårig flicka år 1979.

Dessa fångutbyten säger något om hur palestinierna och israelerna värdesätter människoliv. Om vi accepterar dessa siffror (7 000 / 19) så är en israel alltså värd 368 palestinier. Men det finns ännu skevare exempel. År 2011 byttes 1 027 palestinier för en enda israel, Gilad Shalit. Dessa 1 027 hade bland annat begått 569 mord.

Det finns mycket att vrida och vända på när det gäller fångutväxlingar. Exempelvis om de är kloka eller ej – de man släpper lär ibland fortsätta mörda – och man uppmuntrar nya gisslantagningar. Detta är intressant och väl värt att diskutera, men nu vill jag bara notera att israelerna ändå väljer att göra sådana fångväxlingar. Vare sig det är klokt eller inte så säger det något om Israel – att det är ett land som värdesätter sina medborgares.

Vi kan jämföra detta med Hamas. Eller snarare, vi kan inte jämföra detta med Hamas. För det första så har dessa inga betänkligheter på att ta gisslan och att starta krig, vilket demonstrerades den sjunde oktober. Om de verkligen brytt sig om de tusentals palestinierna i israeliska fängelser så vore det bäst att vänta, då de mestadels har tidsbestämda straff.

Hamas visar också sina prioriteter genom att använda sitt eget folk som mänskliga sköldar, bland annat genom att gömma vapen i sjukhus och skolor. För Hamas är det egna folket ett verktyg i kampen, och de offras gärna. För Hamas existerar palestinierna som medel, medan för Israel så existerar israelerna som mål. Om vi ska ta Hamas retorik på allvar så ser de faktiskt fram emot döden, och är glada att skaffa sig fler martyrer.

Om vi ska döma mellan två sidor i ett krig så är det bra att få någon sorts idé om vad de står för. Exempelvis hur de värdesätter människoliv. Här är det tydligt att israelerna har mer av denna respekt, givet att de är villiga att offra mer för att bevara liv. Hamas bryr sig inte ens om sitt eget folk. Den kunskapen borde göra det lite lättare att välja sida i den nuvarande konflikten – alltför många svenskar verkar ha problem med det.

Jakob Sjölander