LEDARE Inför att de amerikanska myndigheterna ska deklassificera och offentliggöra en stor mängd dokument om så kallade oidentifierade flygande föremål (UFO) har hypen kring sådana tagit ny fart. Det vänsterliberala maktetablissemanget är heller inte sena att exploatera detta för sina egna syften, för att misstänkliggöra den politiska oppositionen – bland annat de som alltmer högljutt ifrågasätter den demokrati- och samhällsskadliga corona-politiken och den på hårt vinklade rön förda klimatpolitiken.

UFO-fenomenet har fascinerat mig ända sedan 1970-talet, då jag som tonåring fick några av Erich von Dänikens på den tiden stort uppmärksammade böcker stuckna i händerna av en kompis. Dänikens teorier – understödda av tolkningar kring en mängd arkeologiska fynd och passager i religiösa skrifter – var och är att gudarna vi dyrkat och dyrkar egentligen var astronauter som besökte jorden i historisk tid.

”Paleo contact” om att intelligent liv från någon annanstans haft ett finger med i spelet i jordens och den mänskliga civilisationens utveckling är, beroende på vem man frågar, en vetenskaplig, populärvetenskaplig eller pseudovetenskaplig teori. En av de mer seriösa vetenskapsmän som umgåtts med sådana tankar är den världsberömde astronomen Carl Sagan. Han var samtidigt inte alls förtjust i hur Däniken plockade upp idén och på ett enligt Sagan vårdslöst sätt exploaterade den i sina bästsäljande böcker.

UFO-troende mer jordnära än religiösa

Oavsett vad man specifikt tycker om Dänikens sätt att hantera de här frågorna så utgår det ändå ifrån något som alla vi som ser oss som bärare av upplysningstidens arv i grunden bör omfamna – ett avståndstagande från religionernas vidskeplighet för att i stället söka vetenskapliga förklaringar till det vi tidigare tillskrivit det gudomliga och övernaturliga.

I skenet av moderna teorier om sådant som tidens relativitet, maskhål och multiversum måste det ändå ur vetenskaplig synpunkt betraktas som avgjort mindre vidskepligt att tro på besök och inverkan från annat intelligent liv än på gudasagor från förvetenskaplig tid.

Ändå avkrävs vi till och med i vårt extremt sekulära Sverige så stor respekt för de senaste decenniernas influx från en religion som inte reformerats sedan den uppstod på 700-talet att vi till och med kan dömas för brott om vi kritiserar den. Associationerna till forna tiders kätteri ligger nära till hands och finge denna religions hängivna följare bestämma skulle straffet vara döden.

Samtidigt hånas och häcklas den som umgås med måhända långsökta men ändå mer vetenskapligt förankrade idéer kring sådant som religionerna försökt förklara med den tidens mycket begränsade kunskap. Sedan är det en annan sak att tron på små gröna män i flygande tefat som dagligen och stundligen trafikerar vårt luftrum och rövar bort oss för att karva i våra kroppar för vissa har blivit en religion i sig, präglad av fanatism och frånvaro av kritiskt tänkande.

Samhällskritik jämställs med UFO-fanatism

Denna bakvändhet är anmärkningsvärd i sig och värd att lyfta fram och kritisera. När detta nu skruvas ytterligare ett varv i syfte att stämpla politiskt oppositionella som konspirationsteoretiker är det ett riktigt allvarligt hot mot demokratin.

Ett exempel på detta är hur aktivisten Mick West – som ägnat mycket tid och kraft åt att slå hål på konspirationsteorier kring chemtrails och vidlyftiga dito hos de mer extrema falangerna av tefatstroende – nu anlitas av det politiska och mediala etablissemanget för att misstänkliggöra alla som ifrågasätter klimatalarmismen och inskränkningarna av de demokratiska fri- och rättigheterna med corona-pandemin som förevändning.

Han lyfts bland annat fram av statskontrollerad svensk media för att, med hänvisning till den rådande UFO-hypen inför de amerikanska myndigheternas offentliggörande av en mängd tidigare hemligstämplade dokument kring iakttagelser i luften som inte har kunnat förklaras, måla upp alla som kritiserar makten som foliehattar.

Wests resonemang går ut på att om man stryker ufologerna medhårs, ens på skoj eller som en kuriositet, så underblåser man deras ogrundade misstro mot myndigheterna. Då legitimerar man samtidigt också andra gruppers ifrågasättanden av makten där det enligt West är angeläget att upprätthålla det offentliga narrativet om att det handlar om konspirationsteorier. Som exempel nämner West klimatskeptiker och corona-kritiker.

Det är sant att påståenden om regeringars mörkläggning är ett framträdande drag inom delar av UFO-rörelsen. Det mest kända exemplet är den så kallade Roswell-incidenten 1947 där militären i New Mexico först gick ut med att man hittat och tagit hand om en kraschad farkost av utomjordiskt ursprung, men sedan ändrade historien till att det bara varit en strandad väderballong. Det är förstås osannolikt att erfarna militärer inte skulle känna igen en väderballong och ens initialt kunna missta en upphittad sådan för en utomjordisk rymdfarkost. Men räcker det för att hävda världens i så fall största cover-up? Mja…

Den otillgängliga militära flygvapenanläggningen i Mojaveöknen i Nevada som går under namnet Area 51 är omgärdad av påståenden om att man här testar farkoster baserade på utomjordisk flygteknik. Medan det är ställt utom tvivel att mycket av dokumentationen kring det som kallas UFO har hemligstämplats och undanhållits allmänheten bör däremot de mer vidlyftiga påståendena om att den amerikanska regeringen har tillgång till konfiskerade flygande tefat och till och med har utfört obduktioner på omkomna utomjordingar hanteras med hälsosam skepsis.

Att regeringar och deras underrättelsetjänster i alla möjlig sammanhang ägnar sig åt hemlighetsmakeri, desinformation, vilseledning och liknande finns samtidigt så många exempel på att det inte behöver ifrågasättas. Makthavarna får därför i någon mån själva ta på sig skulden för att misstro uppstår och rykten kommer i omlopp där det inte alltid finns en stabil grund att stå på.

Beprövad metod sedan Kennedy-mordet

Att avvärja obekväm kritik genom att peka ut kritikerna som konspirationsteoretiker är en sedan åtminstone 50 år tillbaka beprövad taktik hos makthavare. Den utvecklades i sin moderna tappning av CIA efter mordet på president John F Kennedy. Detta i syfte att ta död på alla teorier om att mordet var något annat än ett verk av en ensam galning.

Ett inslag i denna taktik är att lyfta fram de största stollarna i fenomenets marginal och göra dem till representanter för en hel rörelse. Om inga stollar finns planterar man bara några själv. Ett närliggande grepp är att vulgarisera debatten genom att tillskriva motståndaren mindre ädla motiv än de verkliga. Det i Sverige på senare tid vanligaste exemplet på det är att hävda att drivkraften hos massinvandringspolitikens kritiker är rasism. Ett färskt exempel är den nyligen avsatta regeringen och dess samarbetspartiers påståenden om att oppositionens enda motiv är att ställa till med politiskt kaos.

Används i klimatdebatten

Den bakvändhet som nämndes inledningsvis – om hur samhället idag försvarar religiös vidskeplighet och bedriver inkvisition mot dess kritiker som försöker finna mer vetenskapligt förankrade svar på ursprunget till de religiösa myterna – går igen också i klimatdebatten. Det är svårt att se något mer sektliknande än den klimathysteri som de senaste åren brett ut sig över västvärlden, komplett med fanatiska följare, helgon, väckelsemöten, skrämsel med domedagsprofetior och skam- och skuldbeläggning av icke-troende.

Ändå är det klimatalarmismens kritiker som utmålas som ”faktaresistenta” och ”klimatförnekande” konspirationsteoretiker. Greta Thunberg fick nyligen ett långt ensaminslag i SVT Aktuellt där hon oemotsagd och utan kritiska frågor från nyhetsankaret tilläts hålla låda om den klimatkatastrof som påstås lura alldeles runt hörnet.

Thunberg saknar varje uns av vetenskaplig kompetens och auktoritet att uttala sig som klimatforskare. Om SVT i stället för att upplåta vår skattefinansierade plattform för Gretas eld och svavel-predikan bjudit in till exempel Stefan Mörner, författare till faktaspäckade ”Borde man oroa sig för klimathotet?”, att möta unga fröken Thunberg i duell, hade hon blivit fullständigt tillintetgjord. Just därför gjorde SVT inte det.

Det får inte avslöjas att Greta Thunberg är en produkt lanserad av en smart PR-byrå, en klimatrörelsens motsvarighet till musikbranschens Milli Vanilli, en fasad bakom vilken det saknas substans. Föraktet för kunskap och fakta uttrycks kanske bäst av Greta-rörelsen själv vars främsta verktyg som bekant är att skolka från skolan i stället för att lära sig något.

Att döma av Miljöpartiets opinionssiffror som, trots det enorma stöd klimatalarmismen har från mediaetablissemanget, stadigt parkerat sig nedanför riksdagsspärren, förefaller inte propagandan bita på det svenska folket, i varje fall inte på oss vuxna och röstberättigade.

Däremot kan indoktrinerad ”klimatångest” adderas till mycket annat som den växande generationen utsätts för och mår dåligt av i vårt nya sköna samhälle. Jag kan tycka att det räcker med de verkliga rädslor barn idag tvingas leva med – att bli mobbade, skällda för ”hora” eller knivskurna i skolan, förnedringsrånade eller gruppvåldtagna på fritiden osv. De behöver inte ovanpå detta också pådyvlas klimatsektens massuggestion och hjärnspöken.

Vi kan vänta oss ännu högre siffror för självskadebeteenden, självmord och psykiatriska diagnoser bland barn och unga. Det är en psykisk barnmisshandel av samma slag som förekommer inom religiösa sekter, med den skillnaden att medan denna fördöms, hyllas klimatalarmisternas ingjutande av skräck, skam och skuld i våra mest skyddslösa individer.

…och i coronadebatten

Hanteringen av corona-politikens kritiker följer helt den av CIA på 1960-talet utarbetade metodiken. Fokusera på de i ytterkanterna som tror att viruset överhuvudtaget inte existerar och att vaccinet innehåller nanorobotar som storebror kan använda för att spionera på oss, programmera om våra hjärnor eller likvidera oss, och bunta gärna ihop corona-kritiker med sådana som tror att jorden är platt.

Utmåla nyspråkligt bakvänt de som kritiserar den totalitära nedstängningen av samhället och de nedmonterade demokratiska fri- och rättigheterna som ett hot mot demokratin. Deplattformera de som manar till försiktighet med vacciner framtagna på rekordkort tid och baserade på tidigare oprövad genetisk manipulation av immunförsvaret.

Medier och myndigheter i symbios

Medierna har den senaste tiden fyllts av artiklar med goda råd för hur man ska handskas med de som makten etiketterat som konspirationsteoretiker. I dessa kallas, med förebild från totalitära kommunistländer, psykologer och psykiatriker in för att diagnosticera samhällskritiker som psykiskt sjuka. Råden till gemene man i civilsamhället handlar ofta om olika sätt på vilka man kan upptäcka, rapportera och frysa ut sådana element ur den sociala gemenskapen, också det efter känt DDR-mönster.

Även myndigheter som MSB och Skolverket driver sådana kampanjer. På paneuropeisk nivå gör EU-kommissionen samma sak. ”Var uppmärksam – stoppa spridningen” manar man medborgarna på bästa Stasi-vis och skrämmer den som överväger att bedriva sådan samhällskritik som makten har kategoriserat som konspirationsteorier med att vederbörande också kan komma att stämplas som antisemit. En särskild avdelning med instruktioner för hur journalister kan samarbeta med den politiska makten för att misstänkliggöra och svartmåla medborgarna finns också.

Symptom på etablissemangets desperation

Gemensamt för allt detta och många andra närbesläktade fenomen som vi ser öka i Sverige och stora delar av den övriga västvärlden idag och som syftar till att misstänkliggöra och tysta samhällskritiska rörelser är att de är symptom på det vänsterliberala etablissemangets desperation över att inte längre kunna hålla sig kvar vid makten med det demokratiska systemet som verktyg. Det kunde man så länge man hade kontrollen över vilken information som nådde ut till medborgarna.

Internet, digitaliseringen av medierna och de sociala medieplattformarna har ritat om spelplanen. Modern informationsteknologi har gett medborgarna breddade och fördjupade möjligheter att ta del av allsidig information, en större palett av åsikter och även att själva vara med och forma informationsspridningen och opinionsbildningen på ett sätt som tidigare var ett privilegium för ett litet fåtal. I en nära framtid kommer den digitala demokratin att kunna utvidgas ytterligare så att medborgarna själva kan fatta många av de beslut som det hittills voterats om genom proxy av ledamöter i riksdag, region och kommun.

De här möjligheterna gör makthavarna allt för att begränsa och fördröja. Att framställa de demokratiska gräsrötter som använder sig av de nya digitala verktygen som konspirationsteoretiker är bara en av flera strategier. Genom att degradera själva grunden för vår demokrati – folket – och omyndigförklara medborgarna kan man bita sig fast vid invanda maktbefogenheter. Vi ser löpande exempel på politikernas folkförakt, nu senast i samband med misstroendeförklaringen av regeringen när ministrar slog fast att det där med marknadshyror är ingenting som vanligt folk begriper och därför inte ska ha någon åsikt om.

Som de dåliga förlorare härskareliten är och med den tunna demokratiska fernissa de döljer sina egennyttiga maktambitioner kan de inte acceptera ett nederlag i ärlig kamp och hemfaller därför till fusk och fulspel. Med nyspråkliga grepp vill de framställa det som att de slår vakt om demokratin när de begränsar den, värnar de medborgerliga fri- och rättigheterna när de inskränker dem och drar en lans mot desinformation och vetenskapsfientlighet när det i själva verket är de själva som är de verkliga desinformatörerna och vetenskapsförvanskarna.

God kritik från vänster, ond från höger

Kritiskt tänkande och granskning av makten var bra så länge det var vänstern som ägnade sig åt det och det resulterade i att politiken och samhället rörde sig i den politiska riktningen. När den oppositionella rollen övertagits av mer konservativa krafter är dygderna i stället att vara lojal med makten och inte ifrågasätta.

Det finns ett talesätt som säger att dagens konspirationsteorier är morgondagens sanningar. Det stämmer naturligtvis inte alltid men tillräckligt ofta för att man inte utan vidare ska ge upp det man verkligen tror på bara för att man fråntas heder och ära och drabbas av repressalier.

Det var inte längesedan som all kritik mot massinvandringen avfärdades som konspirationsteorier, vare sig det handlade om ekonomi, belastning på välfärdssystemen, kultur- och värderingskrockar, religionspolitisk extremism eller gängkriminalitet. Idag erkänner i princip alla som har minsta markkontakt med verkligheten att de här problemen existerar och utgör några av vårt samhälles största ”utmaningar” att komma till rätta med.

Ett aktuellt och för makten besvärande exempel är också hur den påstådda konspirationsteorin om att det corona-virus som lamslagit världen härrör från ett högrisklabb i kinesiska Wuhan i stället för fladdermöss på en djurmarknad plötsligt förvandlats till den nu dominerande hypotesen och tillskrivs den högsta trovärdigheten. Vem vet med Panderix-skandalen i färskt minne vad som kommer att vara den slutliga sanningen om dagens covid-vaccin? Vem kan säga hur lång ändamålsglidningen kommer att bli för de utökade maktbefogenheter över medborgarna som de styrande nu tillskansar sig med pandemin som förevändning?

Demokrati sämst men bäst

Den legendariske brittiske premiärministern och nobelpristagaren Winston Churchill brukar tillskrivas de bevingade orden ”demokrati är det sämsta sättet att styra ett samhälle på som finns – med undantag för alla andra sätt som har prövats”. I själva verket citerade Churchill bara ett redan etablerat talesätt, vilket han också var tydlig med. Äras den som äras bör.

Det kommer alltid att finnas de som anser sig veta bättre än mannen och kvinnan på gatan vilka politiska beslut som ska fattas. Faktum är att vi nog alla lite till mans besöks av känslan att samhället skulle vinna på om just vi och inte alla andra idioter fick bestämma. Problemet med så kallad upplyst despoti är bara att den här känslan ofta är som starkast hos personer med maktambitioner som inte alls gagnar det stora folkflertalet och som för att genomföra sina planer och behålla sin makt snabbt driver styret mot diktatur och förtryck av folket som påstås inte förstå sitt eget bästa.

För första gången i världshistorien står vi inför möjligheten att införa verklig demokrati, ett samhälle där en liten politisk elit inte som hittills bakom ryggen på folket kan ”gå före” och i självgod föreställning om att vara mer upplysta än populasen dyvla på oss sina sociala ingenjörskonstprojekt. De senaste decenniernas massinvadringspolitik och det samhällshaveri den fört med sig är ett gott exempel på något vi hade sluppit om vi haft demokrati på riktigt.

Det är hög tid för svenskarna att göra anspråk på de demokratiska befogenheter som sedan länge uttrycks i grundlagens portalparagraf men hittills mest varit en tjusig fras, innan våra makthavare åsamkar oss ännu större skada. Vem vet vad de ruvar på för planer, kanske är det något som får till och med dagens vanstyre att förblekna. Acceptera inte att din berättigade samhällskritik degraderas till konspirationsteorier. Om frasen ”alla människors lika värde” som våra politiker gärna strör omkring sig äger någon giltighet så är det här – din röst är lika mycket värd som Stefan Löfvens.

PS
Lyssna och följ gärna podden Personligt På Begäran där jag och författaren/skribenten Håkan Johansson pratar politik och kultur. Finns på YouTube, Spotify och SoundCloud.

Tycker du om det vi gör?

Donera då en slant till tidningen. Utan ditt stöd kan vi inte fortsätta att granska etablissemanget.

Du kan swisha 123 083 3350, fylla i formuläret nedan eller klicka här för övriga alternativ.