DEBATT • Eliter är samhällsgrupper med oproportionerligt stor makt. Ibland all makt. Denna makt används för att tvinga samhället som helhet att handla i eliternas intresse, snarare än folkets. Historiskt har eliter varit lätta att identifiera. De höll de flesta maktpositioner, var rika, och hade ofta egna seder, kläder, och språk. Idag är de mer diskreta. Jämlikhetsidealet är så accepterat att elitmedlemmarna knappt själva erkänner sig som sådana. Men ibland avslöjar de sig. Transkvinnor – biologiska män – i kvinnosporter är ett exempel.

När jag för några år sedan hörde om transkvinnor som tävlade med kvinnor så tog jag det inte på större allvar. Högerdebattörer varnade för att detta kunde bli dödsstöten för kvinnligt sportande. Överdrifter, tänkte jag. Visst finns det många konstiga åsikter, men det finns även gränser. Att låta transpersoner tävla med vanliga kvinnor vore bara för löjligt. Man ska inte tro vad som helst om sina politiska motståndare. Transidrottarna var bara ett tillfälligt hål i regelverket som utnyttjades för lite skoj, ett jippo för att dra uppmärksamhet till transfrågan.

Jag hade fel. Idag tävlar transpersoner regelbundet tillsammans med kvinnor, vinner titlar och slår rekord. Hur kan en sådan uppenbar felaktighet ske? De biologiska skillnaderna ger transkvinnorna stora och uppenbara fördelar. (Ja, åtminstone uppenbara för alla som inte förblindats av ideologi). Då så få anser att en sådan tävlan är lämplig borde det vara lätt att ändra på reglerna. Varför görs det inte?

Förklaringen är enkel: den lilla minoritet som anser att det är rätt att transkvinnor tävlar med vanliga kvinnor är mäktigare än den stora majoritet som anser att det är fel. Denna lilla grupp är starkare än resten av samhället. Den är, med andra ord, en elit.

Det är viktigt att notera att denna elit inte främst består av transaktivister. Dessa är för få för att ha ett direkt inflytande. Snarare är det de långt fler människor inom media, kultur, politik, och byråkrati vars självkänsla stärks av att stå på de ”förtrycktas” sida. Detta är mycket roligare än att stå på de kvinnliga idrottarnas sida. Transkvinnor står långt över vanliga kvinnor i den intersektionella kränkthetshierarkin. Vanliga vita heterosexuella kvinnor anses knappt bättre än män.

Det är anmärkningsvärt att denna elit har ett sådant inflytande just i sportvärlden, då det ju egentligen handlar om en politisk elit. Inom de flesta sporter härskar (tack och lov!) ett stort politiskt ointresse. Men tydligen tillåter denna elits politiska dominans den även att kontrollera sporten, och köra över de faktiska utövarna. Det är inte de kvinnliga idrottarna själva som kämpat för privilegiet att få stryk av transkvinnor. De är väl medvetna om hur orättvis en sådan kamp är, precis som alla andra som vet det minsta om sport och biologi.

Frågan om transpersoner i sport är inte främst intressant för sin egen skull. Om man inte är sportintresserad, vill säga. Nog är det tråkigt när idrottare får sina karriärer förstörda, men det är en liten och röstsvag grupp. Det viktiga är vad det säger om elitens makt. Nämligen att denna makt existerar.

Allvarligare är att samma elit har ett liknande inflytande på de flesta andra samhällsområden. Men detta inflytande är mindre tydligt. Detta eftersom elitens önskan för det mesta inte lika uppenbart går på tvärs med folkets önskan, samt uppenbara fakta. Elitens inflytande på idrotten är inte speciell för att den är starkt, utan för att den är tydligt.

Kanske är idrottens transfråga något vi bör vara tacksamma för. Eliten har avslöjat sig själv. Det är nu tydligt för alla hur lite respekt den har för vanligt folks åsikter, och hur dess makt tillåter den att ignorera dessa.

Jakob Sjölander

Jakob Sjölander är skribent och författare, bland annat till ’The Future of Yesterday’ och ’Cleopatra’s Nose: Randomness in History’. Han har tidigare skrivit för bland annat Fokus och Bulletin.