(Denna text skickades först in till SVT:s debattsida för fyra dagar sedan. De ville dock inte ta in den.)

I rättegången mot SVT nyligen, vars dom inte oväntat föll till min fördel, använde sig SVT av en bisarr argumentationslinje. De försökte hävda att detta var “principiellt viktigt” och domen ett hot mot yttrandefriheten. Troligen ljuger de medvetet för att med hjälp av de många miljarder skattepengar som finansierar deras propagandaorganisation skapa en illusion av något som inte är.

Tidigare har jag vunnit processer mot bland andra Sydsvenskan, Göteborgsposten och SvD. Jag har vunnit i tingsrätter, hovrätter och Högsta Domstolen har tidigare nekat ett försök till överklagan av min motpart. Jag har med andra ord gott om prejudikat för min sak.

LÄS MER: SVT döms betala skadestånd till Kent Ekeroth för filmstöld

Under rättegången, samt i media under och efter processens slut, har SVT gjort ett stort nummer av att detta handlade om upphovsrätt som står i motsats till yttrandefrihet. SVT uttalades sig på sin egen webbplats:

Jag är väldigt bekymrad. Patent- och marknadsöverdomstolen sätter egendomsrätten framför yttrandefriheten och det tycker jag i det här fallet är fel. I det här läget var bilderna så viktiga för nyhetsförmedlingen, för att publiken skulle kunna skapa en egen bild av vad som hände, sa Anne Lagercrantz.

Hon fortsatte:

Om det är någon som ska kunna ta diskussionen så är det SVT, och detta är principiellt viktigt för hela branschen.

Men detta fall handlar inte om yttrandefrihet i motsats till upphovsrätt. Det går nämligen att kombinera de båda, det vill säga värna upphovsrätten samtidigt som allmänintresset, informationsrätten, SVT:s uppdrag och allt vad nu SVT anförde upprätthålls.

Tänker man efter bara lite, inser man också hur bisarrt SVT:s resonemang är.

Tittar vi på det kravbrev jag skickade till SVT och därefter stämningen, krävde jag inte att SVT ska ta ner, censurera eller ändra några artiklar, bilder eller filmer.

Det enda som krävdes var att SVT efterlever svensk lag, en lag som för övrigt och under lång tid kombinerat upphovsrätt med yttrandefrihet. Denna dom ändrar naturligtvis inte det.

Man måste ställa sig en enkel fråga: om SVT skulle gått med på kravbrevet eller förlikats, vilket hade varit fullt möjligt och därmed betalat en ersättning, hur hade det begränsat informationsrätten, allmänintresset eller yttrandefriheten? Och nu när domen fallit, har det inskränkt yttrandefriheten?

Såklart inte. Alla deras artiklar har legat och ligger fortfarande kvar precis som de är, eftersom det aldrig varit på tal att de ska ändras. Därmed faller hela SVT:s resonemang.

Tidigare vunna fall vittnar också om det. När jag vann liknande fall mot Sydsvenskan, Göteborgsposten eller SvD – försvann yttrandefriheten i Sverige? Hindrades tidningar från att rapportera? Ändrades eller censurerades någon rapportering eller någon artikel? Nej, det gjorde det inte, lika lite som något sådant hänt nu efter den senaste domen. Detta bevisar hur ihåligt SVT:s resonemang är.

SVT hävdar att det är “principiellt viktigt” och där håller jag med. Men det är inte SVT som står upp för det viktiga, utan istället är det lilla jag mot mångmiljard-SVT, för att gammelmedia inte ska kunna göra exakt vad de vill bara för att de har så stort inflytande.

Jag har aldrig ifrågasatt SVT:s publicering. När nyheten blev stor hösten 2012 så publicerade SVT. Det har jag förståelse för. Men i samband med det, när det skedde eller kort därefter, kunde SVT kontaktat mig för att lösa det upphovsrättsliga. Eller efterföljande tid. Eller efter kravbrevet. Eller vid stämningen. Eller vid en förlikning i domstol. Och alltså samtidigt utföra SVT:s uppdrag. Men de vill inte ens försöka.

SVT har därför medvetet och uppsåtligen helt ignorerat mina rättigheter och den svenska upphovsrättslagen, en lag de lär vara väl medvetna om.

Men till och med efter alla mina tidigare vunna fall, som redan hade klargjort att jag har rätt, valde SVT att ta saken till domstol, och har hittills lagt ned runt 1,2 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar på sin kamp för att slippa betala en mindre summa för min upphovsrätt – som mångmiljard-SVT inte ens skulle märkt i sin budget.

De var istället mer intresserade av att försöka klämma åt mig, och i förlängningen alla andra som försöker göra sina rättigheter gällande mot de stora mediadrakarna.

Nu kommer SVT överklaga till Högsta Domstolen, väl medvetna om att ytterligare kostnader om de förlorar för deras del tas av den enorma budget på många miljarder de har varje år. Samma budget de försökte använda för att betala en SVT-anställds rättegångskostnader när han smugglade en migrant till Sverige. Själv skulle jag stå och behöva ta eventuella kostnader på egen hand, vilket SVT såklart är medvetna om.

LÄS ÄVEN: SVT betalar rättegångskostnader för dömda medarbetare genom att höja deras löner

Jag kan vara envis och orädd att ta de strider jag känner är viktiga och rätt att ta. I fallet mot svensk gammelmedia är väl det mer sant än något. Det är dock förenat med risker, framförallt ekonomiskt, men efter tidigare vunna fall kände jag att jag hade ett starkt fall, vilket det senaste domslutet också visade.

Högsta Domstolen bör nu inte vika sig för gammelmedias drev-försök utan i likhet med tidigare fall de avgjort, avvisa överklagan. För SVT:s försvar i domstolen är bisarrt, ologiskt – och redan motbevisat av både lag och verklighet.