➤ KRÖNIKA  Efter fredagens stora partiledardebatt i SVT inför valet gick programledare och ansvariga på bolaget ut och tog avstånd från Sverigedemokraterna, därför att partiet menar att det finns invandrare som inte passar in i Sverige. Tilltaget illustrerar återigen att SVT inte passar in i rollen som Public Service-aktör och inte heller i ett demokratiskt land som Sverige.

Låt oss börja med vad debatten handlade om – varför det är ett så ofantligt sysselsättningsgap mellan asylrelaterade invandrare och det den förre statsministern Fredrik Reinfeldt rubricerade som ”etniska svenskar mitt i livet”. Åkesson ville borra lite djupare i den av övriga partier utslitna frasen ”komma i jobb” som allena saliggörande recept på att vända svensk massinvandrings totala misslyckande i framgång.

I sammanhanget diskuterades sådant som arbetssökandes vägran att ta chefen, kunder, kollegor osv i hand, fundamentalistiskt muslimska friskolor med mera, och SD-ledaren fick faktiskt medhåll från både höger och vänster genom Stefan Löfven respektive Jan Björklund om att detta är exempel på sådant som omöjliggör integration i det svenska samhället.

Heltäckande slöjor och krav på att sharia ska gälla före svensk lag och västerländska demokratiska grundprinciper och fri- och rättigheter är andra med integration inkompatibla fenomen. Kort sagt finns det fog för att hävda att invandrare som genom sin vägran att anpassa sig inte passar in i Sverige, vilket var vad Åkesson slog fast.

Det utesluter förstås inte att det finns andra invandrare som passar in – som lärt sig språket, som haft med sig eller skaffat sig en utbildning, som försörjer sig genom eget arbete och som tar avstånd från sitt gamla hemlands medeltida kulturella och religiösa värderingar.

Men att inte passa in handlar alltså inte bara om att man inte kan språket och inte har en yrkeserfarenhet eller utbildning som är gångbar på den svenska arbetsmarknaden. Kulturella och religiösa värderingskrockar med det svenska samhället kan utgöra minst lika stora hinder.

Att inte passa in premieras
Att det saknas incitament att lära sig svenska, skaffa sig en utbildning och komma i egenförsörjning gör inte saken bättre. Man kan gå på (eller till och med skolka från) SFI hur länge som helst och inte lära sig svenska utan att det får några konsekvenser. Och i det “utsatta” området där man bor klarar man sig oftast lika bra om inte bättre på arabiska eller somaliska.

Bidragsnivåerna är så höga att den materiella standard man kan skaffa sig i Sverige utan att arbeta ofta vida överstiger den levnadsstandard man hade i hemlandet. Och inte heller här händer det något om man sitter nöjd som bidragstagare och inte känner sig motiverad till något annat. Tio år som socialbidragsförsörjd är inget ovanligt för den som kommer till Sverige som asyl- eller anhöriginvandrare.

Även när det gäller den kulturella och religiösa misspassningen till Sverige saknas korrigerande incitament. Tvärtom får invandrare som av sådana skäl exempelvis vägrar skaka hand, ta av sig slöjan eller bära kortärmade smittspridningsförebyggande kläder i vården hjälp av svenska myndigheter att driva och vinna diskriminerings- och skadeståndsmål.

Svenskens fel om invandraren misslyckas
Som grädde på moset möter invandrare inte bara en frånvaro på krav och konsekvenser, utan också en vänsterliberal attityd som säger att inget är invandrarens fel, allt är det svenska klassamhällets och de rasistiska och diskriminerande svenskarnas fel. Och det är inte bara att man inte lärt sig svenska, inte klarat skolan och inte skaffat sig ett jobb som kan ursäktas med det resonemanget.

Också den invandrare som kastar sten på polisen, bränner bilar, säljer knark, knivhugger eller skjuter någon med pistol, spränger handgranater eller reser till Syrien och Irak för att bli IS-terrorist, möts av signaler om att han är ett socioekonomiskt offer och befriad från skuld och eget ansvar. Organisationer i de invandrardominerade områdena som uppviglar till hat och våld mot det svenska majoritetssamhället får till och med miljonbelopp i statsbidrag.

Av dessa och andra skäl finns det idag mängder med invandrare som inte passar in i Sverige. Men för SVT är detta inte problemet. Det problematiska är i stället att en partiledare dristar sig att kalla en spade för en spade.

Nyspråklig definition av demokrati
För att legitimera att man agerar part i valdebatten håller SVT fram sin så kallade demokratiparagraf. Som så mycket annat numera är det en nyspråklig beteckning på en paragraf som tvärtom tar sikte på att inskränka demokratin till det som brukar kallas åsiktskorridoren.

SVT är inte ensamma här utan bara en del i och ett verktyg för ett vänsterliberalt etablissemang som försöker behålla makten på annat sätt när man inte längre klarar att göra det inom ramen för de demokratiska spelreglerna. Knepet är att definiera ut allt som odemokratiskt som hotar den egna makten.

Invandringspolitiken är ett, men inte det enda, område där denna omdefiniering av demokratin kommer till uttryck. I klassisk demokrati kunde man vara för eller emot invandring från tredje världen. I vänsterliberal värdegrundsdemokrati kan man bara vara för. Om man är emot är man inte demokrat. Epiteten för vad man är i stället är många och pejorativa.

Tog inte avstånd från Isabella Lövins nedsättande uttalande
Ett av dessa fick vi höra i samma partiledardebatt när Miljöpartiets språkrör Isabella Lövin kallade Jimmie Åkesson, hans parti och hans väljare för ”bruna”, dvs nazister. Det är förstås ett betydligt grövre och mer nedsättande påhopp på en grupp än att hävda att vissa invandrare inte passar in i Sverige.

Men eftersom SVT är SVT och endast Sverige svensk Public Service har, gick man förutsägbart inte ut och tog avstånd från detta grova övertramp med hänvisning till företagets demokratiparagraf och motsvarande formulering om att ”uttalandet var nedsättande mot Sverigedemokrater som grupp”. Miljöpartiet har ju när allt kommer omkring egen majoritet bland medarbetarna på SVT.

Public Service betyder i allmänhetens tjänst – inte i maktens
I en verklig demokrati har Public Service en demokratiparagraf som benhårt skyddar och värnar den grundlagsfästa yttrande- och åsiktsfriheten, inte en som begränsar dessa fri- och rättigheter och som lägger ytterligare ett åtstramande lager och censurfilter ovanpå de inskränkningar som redan finns i form av exempelvis hets mot folkgrupp.

I en verklig demokrati står Public Service för vad det engelska begreppet ordagrant betyder – att verka i allmänhetens tjänst, inte i maktens tjänst. I diktaturer däremot är statskontrollerad tvångsfinansierad media ofta en del av maktens propagandaapparat.

I en verklig demokrati respekterar Public Service den grundläggande demokratiska principen om att den offentliga makten utgår från folket. Man ägnar sig inte åt folkförakt i form av att degradera och omyndigförklara tittaren genom att tala om för denne vad han eller hon ska tycka om vad en politiker sagt i en debatt inför ett riksdagsval.

SVT passar inte in i en verklig demokrati – SVT passar inte in i ett verkligt demokratiskt Sverige. Förhoppningsvis blir Sverigedemokraterna så stora i detta val och får ett så stort regeringsinflytande att de kan driva igenom politiska beslut som säkerställer att vi framgent får både invandrare och ett SVT som passar in i Sverige.