Sverige 2021 – landet där förnedringsrån är tillåtna och våldtäktsmän får skadestånd

LEDARE ”I Annorlunda, där är det sjuka sunda och fyrkanter runda, där har flintskalliga lockar och pojkar niger och flickor bockar, där är det dag på natten och man torkar sig i vatten.” Lennart Hellsing visste inte när han på 1950-talet diktade om staden där allt är bakvänt att det var ett framtida Sverige han beskrev. Eller så hade han kanske en föraning om det, vem vet.

Oavsett vilket, kan man med fog men på ett betydligt mindre lustigt sätt hävda att Sverige gör skäl för att utnämnas till 2021 års Annorlunda när det inte längre är ett brott att förnedringsråna någon och den som begår flera grova våldtäkter kan få miljonskadestånd för att ha mått dåligt av att bli inlåst i fängelse.

– FRIKÄNNANDET AV FÖRNEDRINGSRÅNARNA ROIEN OCH MARC –

En vanlig 14-årig svensk kille satt och väntade på bussen när han konfronterades av ett gäng med invandrarbakgrund i Afghanistan och Kongo. Två i gänget tvingade med honom till en avskild plats där han tvingades sätta sig på marken, tvingades uppge sin skostorlek, tvingades ta av sig skorna och ge dem till gängmedlemmarna. 14-åringenn tvingades därefter visa upp sitt ID-kort och låta en av gängmedlemmarna fotografera detta så att de skulle veta vem han är och kunna söka upp honom, skulle han knysta om det inträffade till föräldrar eller polisen.

När gängmedlemmarna haft sitt förnedringsroliga lämnade de platsen och 14-åringen tvingades gå hem i strumplästen den kalla höstkvällen. Det beskrivna är ingen unik händelse i Sverige 2021 utan en del av vardagen för svenska barn.

Agerade som SVT:s barnprogram lär ut

Killen agerade i enlighet med vad han fått lära sig i bland annat SVT:s barnprogram. Jo. du läste rätt. Grova gängbrott riktade mot barn är nu en så utbredd företeelse i vårt land att statstelevisionen tvingas anpassa sitt programutbud för de yngsta tittarna och lära dem hur man överlever i denna brutala verklighet. Instruktionerna är att inte provocera rånarna, inte försöka hindra brottet och utan protester lämna över de saker som rånarna säger att de vill ha.

Ytligt sett och bortsett från att det är förfärligt att våra politiker skapat ett samhälle där barn måste lära sig handskas med rånare, kan det förefalla vara en vettig taktik för att slippa bli utsatt för ett ännu värre brott som misshandel, knivskärning, skottskador och så vidare. Problemet är bara att du genom att agera på det sättet också hjälper rånarna att undgå straff.

Trots att rånarna tydligt aviserat att det skulle bli efterräkningar om killen knystade om det inträffade – på juridisk svenska övergrepp i rättssak – vågade han berätta om händelsen för föräldrar och polis. Det modet är det inte alla som har.

Rånarna frias för att offret inte provocerade fram hot eller våld

Brottsofferjourens ordförande och åklagarprofilen Sven-Erik Alhem har i uttalanden i media varit tydligt med att det är viktigt att barn och unga anmäler personrån. ”Om rånare grips och straffas sprids det att det är farligt för dem. Om de inte grips ökar risken att det lockar till sig fler utövare” sade han exempelvis i en intervju med Nyheter24 förra året.

Men killen i det här exemplet hade inget för att han tog risken att anmäla sina rånare. I tingsrätten dömdes visserligen gänget för rån och övergrepp i rättssak till ungdomsvård – utvisning var det aldrig tal om – men efter överklagan till hovrätt frias de helt.

På grund av att 14-åringen inte provocerat fram våld eller grövre hot från rånarna menar den högre instansen att tillräcklig ”trängande fara” inte förelegat för att händelsen ska bedömas som rån. Med samma resonemang utesluter man övriga brottsrubriceringar från åklagaren.

Gänget frikänns helt och 14-åringen går utöver upprättelse också miste om skadestånd och ersättning för de förlorade skorna. Varför även det andra brottet – övergrepp i rättssak – försvann från bordet är oklart. Domstolen var enig i beslutet.

Kan bli prejudicerande för förnedringsrån

Det framgår inte om domen överklagats till Högsta domstolen men även om så har skett är sannolikheten låg för att den ska bevilja prövningstillstånd. Och det innebär att hovrättsdomen blir prejudicerande – i klartext att det blir tillåtet för invandrargäng att förnedringsråna svenska barn och ungdomar så länge de inte fysiskt misshandlar eller uttalar grovt hot om våld mot brottsoffret. Det är bara att gå runt och ta för sig av märkeskläder och annat man vill ha.

För de svenska barnen och ungdomarna återstår nu att antingen utsätta sig själva för allvarligt fara genom att tvinga fram ett våldsamt eller hotfullt agerande från rånarna, alternativt följa det andra råd som delats ut av aktörer som Alhem: att inte ha på sig attraktiva kläder, skor, klocka, mobiltelefon eller andra saker när man vistas utomhus som kan locka till sig rånargängen.

Skev tillämpning lagar mot hatbrott och hets mot folkgrupp

Något som det tryckts hårt på när det gäller brott mot person är också att den som anmäler ska vara noga med att rapportera om man upplever att man valts ut som brottsoffer på grund av sin etnicitet, religion, könstillhörighet, sexuella läggning med mera – det vill säga om brottet kan rubriceras som hatbrott.

Trots att det varit känt i åtminstone 15 år att invandrargängen specifikt väljer ut ”svennar” som sina brottsoffer har hatbrottsparagrafen mig veterligen aldrig använts i ett sammanhang som detta. Skälet är att hatbrott i likhet med hets mot folkgrupp och olika grunder för diskriminering är saker som skrivits in i lagtexten på vänsterliberalt initiativ.

Så sent som för bara några dagar sedan klargjorde SVT att rasism inte är något som kan drabba vita, endast ”rasifierade”. Det är alltså den etablerade definitionen av rasism hos en skattefinansierad public service-aktör med krav på sig att vara politiskt opartisk. Göran Lambertz, idag mest känd för sin gubbsjuka begivenhet på lammkött, klargjorde på motsvarande sätt under sin tid som Justitiekansler att HMF inte är ett brott som kan begås mot etniska svenskar.

Att hävda sig utsatt för ett brott i egenskap av man, kristen, heterosexuell eller annan så kallad CIS-klassad grupptillhörighet är lika omöjligt som att få gehör för det som vit och etniskt svensk. Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga. De här lagparagraferna är sina skenbart neutrala skrivningar till trots ägnade att skydda vissa specifika grupper: invandrare, muslimer, kvinnor och HBTQIA…-personer.

Svenska rasister hade sannolikt inte frikänts

Det är svårt att värja sig från misstanken om att rånarna i det aktuella fallet inte skulle kommit undan straff och tilläggspåföljd för hatbrott om de i stället för asylinvandrare varit svenska rasister och offret invandrare och att domstolens bedömning färgats av att man ser de invandrade förövarna som tillhöriga en utsatt grupp och offret som tillhörande en privilegierad dito. En friande dom i ett fall med omvända förtecken hade också rönt ett oerhört mycket större intresse från media med långa litanior om den rasism som genomsyrar det svenska samhället

Men om det finns något som kan kallas strukturell och institutionell rasism i Sverige så är det den diametrala motsatsen till det som den vänsterlutande offentliga debatten är upptagen med. Det är inte invandrarna utan svenskarna som drar det korta strået. Vi ser det i en rad sammanhang i samhället: på arbetsmarknaden, på bostadsmarknaden, i välfärdssystemen och så vidare. när sker i rättsväsendet, i attityder, lagtolkning eller faktisk lagtext så att grundprincipen om likhet inför lagen sätts ur spel är det förstås särskilt allvarligt.

Lagändringar behövs

Vad som behövs i skenet av hovrättens friande dom i det aktuella fallet är en revidering av lagen som tar hänsyn till dagens situation där de flesta personrån är gängrelaterade och, om vi bortser från åldringsbrotten, har unga brottsoffer. Tröskeln för vad som konstituerar ett rån behöver sänkas, hatbrottsdefinitionen vidgas så att den innefattar rån med förnedringsinslag och en allmän uppgörelse ske med den postmoderna, identitetspolitiska och marxistiska maktanalys som perverterat svensk lag så att vissa personer är rättslösa respektive mer skyddsvärda därför att de tillhör en förment privilegierad respektive utsatt grupp.

Men det är inget vi kommer att få se i brådrasket eftersom det saknas intresse för förändringar i den riktningen hos det vänsterliberala etablissemanget som snarare vill se mer av det motsatta. Det räcker inte med ett regeringsskifte och förändrad maktbalans i riksdagen. Det krävs också att vi gör upp med 50 år av vänsterns långa marsch-stöveltramp genom myndigheter och akademiska institutioner där den verkliga makten över samhällsutvecklingen finns. Det är en dold strukturell totalitarism som man inte gör sig kvitt i en handvändning. Vi har sett reaktionerna och motoffensiven när man i Ungern och Polen nu gör vissa ansträngningar i den riktningen och när Donald Trump försökte sig på något liknande i USA.

[totalpoll id=”410787″]

– MILJONSKADESTÅNDET TILL SERIEVÅLDTÄKTSMANNEN DAMIR –

Ett annat rättsfall som gett genklang hos medborgarna men som etablissemanget, att döma av tystnaden därifrån, tycks bekväm med utfallet av är det där Justitiekanslern beviljat närmare en miljon kronor i skadestånd till en livsstilskriminell migrant från Syrien vid namn Damir Al-Ali.

Skadeståndet beviljas därför att det anses ha varit ”fysiskt och psykiskt påfrestande” för Damir att sitta häktad och sedan avtjäna fängelsestraff för bland annat människorov, två fall av grov våldtäkt, stöld, försök till utpressning och diverse trafikbrott. I skälen skriver JK även att Damir varit ”väldigt utsatt” därför att det på fångvårdsanstalten funnits andra ”grovt kriminella personer”.

Gruppvåldtog, misshandlade och dödshotade kvinna i 17 timmar

Det av brotten som väckt mest uppmärksamhet är en kidnappningsvåldtäkt som Damir och hans äldre bror Mohammad – också han asylinvandrad från Syrien – begick mot en kvinna 2017. Bröderna höll kvinnan inlåst och bunden i en källare i nära ett dygn där de turades om att våldta, misshandla och förnedra henne. Man bjöd även in kompisar att begå övergrepp mot kvinnan.

Damir ska i förhör ha sagt att han inte tyckt sig gjort något fel eftersom han frågat sin äldre bror om lov att ha sex med kvinnan. Vad hon tyckte saknade enligt Damirs kulturella värderingar betydelse.

En kort tid innan den händelsen hade Damir tillsammans med en annan migrant, Adam Hamlaoui, brutit sig in och våldtagit en annan kvinna. Även hon misshandlades grovt med knytnävsslag och sparkar mot kropp och huvud. Kvinnan hotades dessutom till livet och pressades på pengar.

Fick halverad strafftid på grund av låg ålder

Damir dömdes för den samlade brottsligheten av Malmö tingsrätt till fängelse i 3 år och 3 månader. Domen överklagades till hovrätten som skärpte påföljden till fängelse i 4 år och 6 månader. I båda fallen togs hänsyn till att Damir var ung, dock inte omyndig, när brotten begicks. Påföljden skulle utan ungdomsrabatt ha blivit strängare, 10 års fängelse.

Även det hade i ett internationellt perspektiv varit ett förhållandevis milt straff. Och när jag pejlar in det allmänna rättsmedvetandet är det ingen som uttrycker att det straff Damir fick var för strängt. Däremot är många som många som menar att det var för milt i beaktande av den sociopatiska brutalitet, råhet och empatilöshet man menar att Damir har uppvisat gentemot sina brottsoffer.

Den i skenet av den återhållsamma påföljdsskärpningen i hovrätten gick ändå Damir emot som hade överklagat i förhoppning om att få en mildare dom än den som tingsrätten utdömt och helst bli helt frikänd.

Ändrade sin ålder i efterhand

Efter att den hitreste brottslingen avtjänat straffet – med en tredjedels ytterligare avdrag enligt gällande praxis – fick Damir ett tips. Om han kunde göra det troligt att han var yngre än 18 år när brotten begicks skulle han, utanpå de miljoner han som migrant redan kostat de svenska skattebetalarna, kunna utverka ett ansenligt skadestånd för att ha dömts till ett alltför strängt straff.

Med benägen juridisk hjälp lyckades Damir få sin ålder nedskriven till 16 år när de brutala kidnappnings- och misshandelsvåldtäkterna begicks. Med det dokumentet i hand och ytterligare hjälp att skriva en inlaga till Justitiekanslern har Damir fått beviljat ett skadestånd på 840 000 kronor.

Tilldöms tre gånger högre skadestånd än sina brottsoffer

Det ska ställas i relation till att de två kvinnorna som gruppvåldtogs, misshandlades, hölls fångna, hotades till livet och pressades på pengar tilldömdes skadestånd på 275 000 respektive 225 000 kronor. Det är pengar som kvinnorna tvingats gå till Brottsofferjouren för att få ut eftersom Damir saknar ekonomiska medel.

Med de pengarna inräknade har Damir alltså fått närmare 1,5 miljoner av skattebetalarna. En ytterligare bisarr omständighet är att Kronofogden inte har tillåtelse att utmäta skadeståndet till Damir för att reglera den skuld han har för skadestånden till sina brottsoffer.

JK vantolkar Frihetsberövandelagen

Skadestånd kan enligt den så kallade Frihetsberövandelagen utdömas till den som blivit föremål för ett så kallat justitiemord och fått skaka galler trots att han eller hon varit oskyldig. Det är en fullt rimlig ordning. Rimlig kan dock inte den lagtolkning kallas som justitiekansler Mari Heideborg gjort i det aktuella fallet.

Damir är inte oskyldig till de brott han dömdes för. Skuldfrågan har aldrig ens varit uppe på bordet i ärendet. Det JK spekulerar i är att Damir, om han betraktats som 16-årig vid brottstillfällena, skulle ha dömts till ungdomsvård i stället för inlåsning på säkerhetsklassad fånganstalt tillsammans med andra vuxna grova våldsbrottslingar och att han skulle fått en ännu kraftigare ungdomsrabatt på den frihetsberövande påföljden.

Återförvisades till hovrätten

På grund av de i efterhand uppkomna frågetecknen kring Damirs ålder återförvisades målet till hovrätten för ny påföljdsbestämning. Vid omprövningen kommer den fram till att Damir om han lagförts med den yngre åldern skulle ha dömts till 2 års fängelse. Detta efter att man dragit av 6 månader i rabatt ”med hänsyn till det men” det innebär för Damir att behöva lämna Sverige efter avtjänat straff.

Huruvida den utvisningen någonsin kommer att verkställas är högst osäkert och i motsats till vad som nu sker när Damir anses ha avtjänat ett för kort straff blir det inte fråga om någon repmånad i finkan om han inte utvisas och därmed dömdes till ett för kort straff.

Den strafftid som hovrätten vid sin omprövning kommer fram till är endast marginellt kortare än både den påföljd som tingsrätten från början utdömde och den tid i fängelse som Damir faktiskt avtjänat efter avdragna straffrabatter. Någon ungdomsvård för Damir har det alltså aldrig varit tal om, annat än att Damir själv i sitt överklagande av tingsrättsdomen yrkat på det. Ändå ingår det som en central del i JK:s beslut om det höga skadeståndet att Damir utsatts för svåra psykiska påfrestningar av sin fängelsevistelse.

Ytterligare vantolkning av skadeståndsrätten

Den som oskyldigt döms för ett grovt brott har rätt till ett större skadestånd än den som felaktigt dömts för ett lindrigare dito. Inte heller det resonemanget kan man ha några principiella invändningar emot – det är självfallet mer vanhedrande att oförskyllt av samhället ha blivit utpekad och straffad som serievåldtäktsman än för att exempelvis ha begått en stöld. Men även här gör sig JK skyldig till en grov vantolkning av lagtexten.

Damir är inte oskyldig och inte heller har brottsrubriceringen ändrats till en lindrigare som skulle kunna ligga till grund för ett argument om i varje fall ett delvis felaktigt utpekande. Återigen är det bara påföljdens längd med anledning av den dömdes ålder som saken handlar om.

Hur Heidenborg mot bakgrund av hur lagen är skriven, vad lagstiftaren haft för intention och de rådande omständigheterna kan komma fram till att skadeståndet ska höjas därför ”att frihetsberövandet och domen avsett särskilt allvarlig brottslighet” är obegripligt. Eftersom Damir begått de grova brott han läggs till last menar kritiker att resonemanget i stället borde vara att skadeståndet bör sänkas jämfört med om brotten varit av lindrigare art.

Men enligt Heidenborg har detta vägts in i bestämmandet av skadeståndets storlek. Beloppet skulle annars ha blivit ännu högre. Hur detta går ihop logiskt måste man kanske tillhöra den högsta juridiska eliten för att full ut begripa – skadeståndet ska vara högre för den som begått ett grovt brott, men samtidigt lägre, dock inte så mycket lägre att det uppväger höjningen. Den som inte är nöjd med min lekmannamässiga lagtolkning kan ringa, mejla eller skriva till JK för att få en mer professionell dito. Kontaktuppgifter hittar du HÄR.

Fick åldern nedskriven på falska handlingar

Nedskrivningen av Damirs ålder är också märklig på flera sätt. En medicinsk åldersbestämning som visade att han med stor sannolikhet är äldre än 18 år gjordes inför rättegången. Det enda som motsäger detta är ett födelsebevis från hemlandet som Damir efter bakslaget i hovrätten skaffade fram, ett intyg vars äkthet Nationellt forensiskt centrum (NFC) dessutom ifrågasatt.

Det finns dessutom gott om dokumenterade chatt- och sms-konversationer som Damir haft med personer i sin umgängeskrets där han erkänner att han verkliga ålder är 19 år men att de inte får berätta detta för någon då det kan medföra problem för honom. Han berättar att han är efterlyst för brott i andra länder och menar sig ha kunnat undgå fingeravtryckstagning genom att säga att han är betydligt yngre än vad han i verkligheten är.

I de här samtalen erkänner Damir också att han egentligen inte alls kommer från Syrien, en uppgift som gett honom asyl i Sverige. I stället är han född i Amsterdam i Holland av syriska föräldrar. I polisförhör förnekar Damir inte att han sagt dessa saker men kan inte förklara varför. Han hävdar dock inför polisen att de uppgifterna inte stämmer och att han bara är 16 år gammal.

Extremt ovanligt att unga migranter ljuger uppåt om sin ålder

Allmänt är det också extremt ovanligt att en ung migrant uppger en högre ålder än sin verkliga. Däremot är det mer regel än undantag att göra motsatsen. Både i asylprocessen och i klammeri med rättvisan är det stora fördelar förenade med att inför de svenska myndigheterna utge sig för att ha färre levnadsår under bältet än vad man faktiskt har. I synnerhet är det angeläget att placera sig på rätt sida myndighetsgränsen, även om det inte är där man hör hemma.

Trots allt som talar emot en nedsättning av Damirs ålder väljer hovrätten i sin omprövning att gå på hans linje. NFC:s skepsis till födelsebevisets äkthet är inte tillräckligt konkret menar man för att rätten ska bedöma det som förfalskat.

Omständigheten att Damir själv i sammanhang där han trott att ingen från myndigheterna skulle upptäcka det har erkänt att han inte ens är född i det land som uppges i handlingen berör domstolen inte överhuvudtaget och att han i samma sammanhang erkänt att han fyllde 19 i februari 2017 och därmed var myndig när de grova våldtäkterna begicks skriver domstolen ”har i sammanhanget begränsat värde och påverkar inte bedömningen”.

Damirs uppenbara incitament att ljuga om sin ålder nämns heller inte i omprövningen när man i sin ”helhetsbedömning” kommer fram till slutsatsen att Damir ”sannolikt är född den 22 februari 2001”.

Kritik från både lagfarna och det allmänna rättsmedvetandet

Många mer lagfarna än undertecknad har konstaterat att JK inom ramen för hur Frihetsberövandelagens är skriven mycket väl skulle kunnat utdöma ett väsentligt lägre skadestånd till Damir och till och med meddela avslag helt och hållet med hänvisning till att Damir själv bidragit till den förment felaktiga domen genom att inte ha styrkt sin identitet och ålder från början. Bland vanligt folk, vars vilja lagen genom riksdagens som landets lagstiftande församling ska återspegla, finns det inte ens på kartan att Damir skulle komma i fråga för något skadestånd.

Men nu är det förstås en illusion att den offentliga makten över lagstiftningen i Sverige utgår från folket. Svensk rättskipning genomsyras i stället av vad en liten klick kriminologer och andra akademiker med hemvist på vänsterkanten har dikterat efter att framgångsrikt har företagit den långa marschen genom institutionerna.

Återspeglar ett vänsterliberalt synsätt på brott och straff

Det är ingen slump att vi i Sverige i motsats till många andra länder talar om vård i stället för straff och att den myndighet som har ansvaret för att hantera landets brottslingar heter Kriminalvården. 68-vänstern ska inte ges hela skulden för detta då ”vård” ingått i myndighetens namn sedan 1859 men ingen har som den rörelsen bidragit till att urgröpa tidigare bärande principer för verksamheten om att brottslingar ska straffas för sina illgärningar, därför att de förtjänar det, därför att deras brottsoffer förtjänar upprättelse och till avskräckande varnagel för andra presumtiva illgärningsmän och -kvinnor.

Den gropen har man i stället fyllt med idéer om att det är synd om brottslingar, att du enligt marxistisk maktanalys är ett offer för så kallade socioekonomiska faktorer. Det är samhällets fel, inte gärningspersonens att han – eller ibland hon – blivit kriminell. Personen har inte haft något annat val, menar man. Fel färg på Legot eller ingen lokal är en fullgod ursäkt.

Rikspolischefen utgöt medkännande med “ensamkommande” kvinnomördare

När vänstern pratar kriminalpolitik byter man Inte sällan plats på gärningsperson och brottsoffer. Ett av de mer bisarra exemplen på det är när självaste rikspolischefen, socialdemokraten Dan Eliasson, efter att en 22-årig kvinnlig anställd på ett asylboende för ”ensamkommande” brutalt knivmördats av en asylsökande man som inhysts där efter att ha ljugit om sin ålder.

I statstelevisionen hade Eliasson inte många medkännande ord att säga om den mördade kvinnan eller till hennes sörjande anhöriga. Om gärningsmannen hade han däremot desto fler. Orden har i sin osmaklighet blivit bevingade: ”Vad har den personen varit med om för någonting? Vilka omständigheter har den killen växt upp under? Vad är det för trauma han bär med sig?”. Ingen på SVT hade omdömet att ifrågasätta rikspolischefens uppträdande och grova övertramp i studion.

Heidenborg kan gå till historien på liknande sätt som Eliasson

Justitiekansler Mari Heidenborgs beslut att bevilja Damir ett miljonskadestånd har också potential att gå till historien som ett av de mer osmakliga. Som svar på kritiken säger Heidenborg att hon ”har förståelse för att gemene man tycker att det här är stötande” men vältrar samtidigt över ansvaret på riksdagen som stiftat den aktuella lagen. ”Det är inget som JK hittat på. Det är lag” försvarar hon sig.

Men ingen annan än Heidenborg har fattat det aktuella beslutet, och initierade bedömare anser alltså att det hade varit fullt möjligt för henne att fatta ett helt annat beslut i linje med en väsentligt mer rimlig tolkning av lagen. I stället gjorde hon bedömningen att det är tre gånger mer synd om Damir än om hans brottsoffer. Tre gånger värre att tvingas sitta i fängelse för att ha begått grova kidnappnings- och misshandelsvåldtäkter än att bli utsatt för sådana brott.

Har Heidenborg ställt sig frågan vilket hon själv skulle tycka vara värst att behöva utstå: gruppvåldtäkter i ett skräckdygn av fångenskap, sparkar, knytnävsslag och dödshot eller att ha fått ett aningen för långt fängelsestraff för ett brott hon begått? Har hon innan hon fattade beslutet levt sig in i dessa respektive upplevelser? Jag har svårt att tro det.

Nära kopplingar till Socialdemokraterna

Det kan i sammanhanget nämnas att Mari Heidenborg precis som Dan Eliasson har starka kopplingar till Socialdemokraterna och partit att tacka för sin karriär. Det är S-ledda regeringar som utnämnt henne till såväl hovrättslagman i Svea hovrätt, som justitieråd i Högsta domstolen och nu senast till justitiekansler.

Heidenborg känner inget moraliskt tjänstemannaansvar. ”Det är inte jag som är lagstiftare, utan mitt uppdrag som kansler är att tillämpa lagarna. Jag anlägger själv inga synpunkter på rimligheten i olika lagstiftningar”, svarar hon på frågan om hur hon själv ser på rimligheten i det beslut hon fattat.

Ett nutida exempel på “den banala ondskan”?

Kanske är Heidenborg en representant för det som den judiska filosofen Hanna Arendt kallade ”den banala ondskan” i ett försök att förklara hur så många anställda i den nazityska administrationen kunde begå ett folkmord med sådan effektivitet och systematik. De var inte onda, de var bara stelbenta byråkrater fostrade att inte tänka själva, inte ifrågasätta, bara göra sitt jobb.

Och kanske är det så en statsförvaltning ska fungera. Kanske är det Arendt beskrev bara en olycklig yttersta konsekvens av det vi i en demokrati hyllar som myndigheters oväld och problemet i stället att söka just där Heidenborg säger: hos de lagstiftande politikerna, hos regeringen. Alternativet är den obstruerande myndighetsaktivism som vi sett åtskilliga prov på i Sverige på senare tid och som utgör ett hot mot demokratin.

Just detta fenomen gör det svårt att köpa JK:s förklaring. Staten och den svenska statsförvaltningen växte under 43 år långa socialdemokratiska maktinnehavet fram till 1976 ihop med partiet. och det som sedan tog vid var ingen motreaktion utan i stället än ytterligare vänsterpolitisering genom den redan nämnda 68-vänsterns långa marsch genom institutionerna.

Heidenborg är som också redan nämnts en av Socialdemokraternas förvaltningsbroilers. Hon är lojal med partiet och den sittande regeringen. Man biter inte den hand som föder en och som kan knuffa ned en från stolen vid köttgrytan.

Skulle inte beviljat skadestånd till nynazist

Mot bakgrund av den nazistretorik som Socialdemokraterna den senaste tiden intensifierat mot Sverigedemokraterna i hopp om att det ska skrämma väljarna från att rösta fram ett regeringsskifte går det inte att värja sig från misstanken om att Heidenborg aldrig skulle ha beviljat ett skadestånd på 840 000 kronor om ett mindre fel begåtts i bestraffningen av en pursvensk högerextremist i stället för som nu en syrisk migrant.

Regeringen skulle inte då inte så som man nu gör ha gett sitt tysta bifall till JK:s beslut och förklaring till det. I stället skulle justitieminister Morgan Johansson (S) ha klivit fram och kritiserat Heidenborg för bristande omdöme, för att genom felaktig tillämpning av Frihetsberövandelagen ha skickat oacceptabla signaler om att högerextrem brottslighet lönar sig. Och inom ett par veckor hade Heidenborg fått lämna JK-uppdraget, sparkad snett uppåt till någon lika välavlönad men mer undanskymd plats i förvaltningen.

Talande tystnad från #metoo-kollektivet

Om gärningsmannen varit svensk hade det heller inte varit en sådan tystnad som nu från de feministiska #metoo-aktivisterna vars språkrör sitter strategiskt utplacerade på landets tidningsredaktioner och i flertalet partitoppar. I stället hade vi fått se krigsrubriker, drev och utspel som fått den turbulens som uppstod i offentligheten när Pablo Roberto ertappades med att ha köpt en stunds sex att förblekna. Men nu är det alltså stiltje i den ankdammen av ingen annan synbar anledning än att våldtäktsmannen tillhör en för etablissemanget skyddsvärd och som utsatt definierad grupp.

I Sverige – 2021 års Annorlunda – är det sjuka det sunda och fyrkanter kallas nyspråkligt för runda. Det enda positiva med den här sorten allvarliga symptom på sjukdomen skulle i så fall vara att fler kommer till sjukdomsinsikt. Reaktionerna på gräsrotsnivå indikerar att det är så, vilket i sin tur skulle kunna påskynda medicinering och läkande. Men helt återställd och frisk lär det dröja innan Moder Svea är. Det här är inte en åkomma man återhämtar sig från i brådrasket och konvalescensen och rehabiliteringen är lång och mödosam.

[totalpoll id=”410781″]

LÄS ÄVEN: Staten tvingas betala 13 miljoner till dömda knarklangare