Från EU-skeptiskt håll riktas ofta kritik mot att en allt större del av det offentliga beslutsfattandet flyttas från Sveriges folkvalda till Bryssel. De får nu vatten på sin kvarn när det visar sig att ministrarna i den svenska regeringen inte ens utövar det EU-inflytande de kan, utan ofta struntar i att delta i EU-möten i såväl riksdagens EU-nämnd som ministerrådet i Bryssel.

Bland de värsta skolkarna återfinns innovationsminister Mikael Damberg (S) som bara infunnit sig till var tredje EU-möte i ministerrådet och uteblivit från var tredje möte i EU-nämnden.

Andra storskolkande ministrar är bland annat försvarsminister Peter Hultqvist (S) demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP), socialminister Annika Strandhäll (S), miljöminister Isabella Lövin (MP), landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S), infrastrukturminister Thomas Eneroth (S)  och utrikesminister Margot Wallström (S) som samtliga har portföljer där det är viktigt att representera Sveriges intressen i EU.

Än mer anmärkningsvärt är kanske att EU-minister Ann Linde (S) återfinns i den skara ministrar som uteblir från flest EU-möten. I ett uttalande till Europaportalen säger hon att det är “superviktigt” att närvara vid dessa möten men ger ingen förklaring till varför hon mot bakgrund av den inställningen själv har så hög frånvaro.

Europaportalen har även talat med statsvetaren Magnus Blomgren vid Umeå universitet som anser att det är ett demokratiproblem att den svenska regeringen i så stor utsträckning lämnar walkover till andra EU-länder och nomenklaturan i Bryssel att bestämma:

– Det på dessa möten som mycket avgörs. Det borde ingå i tjänstebeskrivningen att delta på de här mötena kan jag tycka.