Generellt sett skiljer sig män och kvinnor åt – förutom i det uppenbart fysiska, även psykiskt, exempelvis i personlighet, intressen och kognitiva förmågor. Men varför det är så råder det oenighet om. Är det medfödda egenskaper eller beror det på hur vi socialiseras? 

Neuroforskare försöker hitta svaret på frågan genom att studera könsskillnader i hjärnan utifrån tanken att dessa kan bidra till observerbara psykologiska skillnader. Dock skapar studier av vuxna hjärnor eller till och med tonåringar problem eftersom även kulturellt producerade skillnader dyker upp i hjärnan.

Men en studie publicerad i journalen Brain Structure and Function tog istället en titt på en månad gamla spädbarn. Sedan födseln har barn vid denna ålder spenderat mestadels av tiden sovande och ammande med begränsad syn, så genomgående socialiseringseffekter är inte en faktor. Men trots det avslöjar de nya rönen att könsskillnader på flera ställen i hjärnan redan är uppenbara.

Universitetet vid Wisconsin-Madison lett av Douglas Dean III rekryterade 149 gravida mödrar som lät deras spädbarn – 77 flickor och 72 pojkar – genomgå en hjärnscanning en månad efter födseln. De gjorde själva scanningen bekväm för barnen så att de kunde sova vilket var viktigt eftersom även mindre rörelser kunde ha stört resultaten.

Deans forskargrupp fann att pojkarnas hjärnor var 8,5 procent större, i linje med könsskillnader i hjärnan man sett hos vuxna och andra spädbarnsstudier. Och i likhet också med vuxna hade de manliga hjärnorna mer vitt material (hjärnkopplingar) medan kvinnliga hjärnorna hade mer grått material, relativt till den totala hjärnstorleken.

Dessutom var ett antal specifika neurala områden större hos männen, också relativt till hjärnstorleken, exempelvis områden i det limbiska systemet som involverar känslor, inklusive amygdala, insula, thalamus och skalkärnan.

Forskarna hittade också bevis för en relativt sett större hippocampus, ett område som har att göra med minne, som oftast har befunnits vara större hos kvinnor även om det inte verkar vara universellt. Samtidigt var de kvinnliga hjärnorna relativt sett större i andra limbiska områden såsom delar av gördelvindlingen, svanskärnan och det som kallas parahippocampal gyrus. Och de hade en del strukturer av vitt material som var relativt sett större.

Dessa könsskillnader var mindre än de som observerats hos vuxna vilket indikerar att differentieringen fortsätter med mognad, troligen genom den höga volymen av könssteroider i dessa hjärndelar. Den alternativa förklaringen är att den fortsatta differentieringen beror på socialisering, men för att det ska fungera enligt samma linjer som de redan existerande biologiska krafterna kan socialisering på sin höjd vara en återkopplingsslinga mellan biologi och samhälle.

Det var många hjärnområden som skiljde sig strukturellt mellan könen men några säkra slutsatser av vad det kan betyda för funktion och beteende är för tidigt att göra.

Anledningen till att den nya forskningen är relevant är för att den lägger grunden för mer fokuserade studier som avslöjar psykologiska skillnader mellan könen. Man kan föreställa sig att forskare som studerar behandling av ångest hittar en könsrelaterad skillnad i hur kroppen hanterar stressen (vilket har hänt i verkligheten). Om denna skillnad helt och hållet kan tillskrivas sociala strukturer, som västvärlden ivrigt försöker riva ner, är de nya rönen inte så viktiga.

Men om könsskillnaderna i stresshanteringen är associerade med könsvariationer i amygdalans storlek eller struktur innebär det faktum att dessa anatomiska skillnader uppstår så tidigt, så som visas i den aktuella studien, det troligt att skillnaderna i stresshantering kommer vara svåra att förändra, oavsett sociala reformer.

Försök att förbättra samhället är mer troligt att lyckas om man tar dessa skillnader i beaktande, snarare än att hoppas att de försvinner.