➤ Krönika SD hade kunnat ta initiativet i frågan om FN:s nya globala migrationsavtal, men valde att inte göra det. Först när M gick ut och kritiserade det hela valde SD att gå ut med sin ställning eller i alla fall ungefär samtidigt.

SD hade kunnat kräva att regeringen förklarade ställningstagandet, men slår nu ifrån sig kritik genom att påstå att man ”vill läsa avtalet noggrant”.

Men frågan är hur noggrant man behöver läsa detta och hur länge?

Det är bara dagar kvar tills avtalet ska skrivas under och kritiken mot det har varit högljudd i månader.

Land efter land har förkastat avtalet
Land efter land som inte styrs av vänsterkrafter har med starka ord förkastat avtalet, som genomgående tolkas som ett tydligt steg mot ökad massinvandring, öppnare gränser och ett undergrävande av nationalstaten.

Avtalet är inte bindande, nej. Men i avtalet står samtidigt att varje underskrivande land senare ska implementera ställningstagandena i nationell lagstiftning.

Läs mer: BEKRÄFTAT: Sverige ska skriva under FN:s migrationsramverk – och öppna gränserna

Men oavsett den legala tyngden i avtalet så är den politiska andemeningen MYCKET tydlig. Och den går rakt emot allt det som SD har stått för och det som är partiets själva existensberättigande.

Varför skulle man inte markera mycket skarpt mot detta?

Hade chans att leda utvecklingen
Här hade SD en chans att vara först, att vara tydligast, att ta initiativet – men valde istället passivitet.

Enligt mina källor fanns det de inom partiet som ville agera tidigt, men stoppades av andra med mer makt. Det ger ännu en fingervisning om vilka maktförhållanden som råder inom partiet och vilken politisk linje vi kan förvänta oss framöver.

I en fråga som väckt stor uppmärksamhet i nya medier i Sverige och i etablerade medier i länder som inte är helt infiltrerade av vänstern, i SD:s kärnfråga – en fråga som dessutom är väldigt symbolisk – där skulle SD kunnat ta initiativet och leda vägen.

Valde passivitet
Istället valde man passivitet och som ett brev på posten tar nu istället M initiativet.

Paula Bieler kallade avtalet “spretigt, otydligt och svåröverblickbart”. Men hur otydligt är det när avtalet tar ställning mot nationalstaten, för öppna gränser och total globalism?

Och om detta är SD:s invändning, betyder det att man hade varit för dokumentet bara ställningstagandena för öppna gränser, nedmontering av nationalstaten och ohämmad globalism hade varit lite mer “fokuserade”, “tydligare” och mer “överblickbara”?

Jag kan säga såhär: detta hade inte hänt om jag suttit kvar i riksdagen. Kanske därför jag petades också.

Försiktigheten, ängsligheten och viljan att passa in tycks ha gått före viljan att utmana det vänsterliberala etablissemanget, sätta agenda och förskjuta debatten i en mer nationalistisk riktning.

Tyckte du denna krönika var intressant? Glöm då inte att stödja Samhällsnytt med en månatlig donation! Klicka här för att se hur du kan bidra!