DEBATT. “Om folket visste sanningen hade kriget stoppats imorgon; men de vet inte och kan inte veta”, förklarade den brittiske premiärministern David Lloyd George för Guardians redaktör under första världskriget. På samma sätt orsakar bristen på information kring de nuvarande oroligheterna i Norra Kosovo en eskalering av konflikten. 

Den 29 maj 2023 bröt KFOR-styrkorna upp en fredlig sammankomst av medborgare framför Zvečans kommun på eftermiddagen. Tårgas och chockbomber användes, och den s.k. Kosovo-polisen använde även skarp ammunition. Det är av vikt att klargöra från början att KFOR, även kända som “The Kosovo Force”, utgör en Nato-ledd internationell styrka med uppgift att bevara freden i Kosovo.

För att säkerställa en noggrann dokumentation av händelseförloppet och antalet skadade kontaktades Arnaud Guillon, direktör för kontoret för samarbete med diasporan och serberna i regionen. Guillon sammanfattade följande: 

52 medborgare av serbisk nationalitet skadade.
3 medborgare allvarligt skadade.
1 medborgare i livsfara efter att ha träffats i ryggen av en Kalashnikov avlossad av Kosovo-polisen.
41 KFOR-medlemmar skadade.

Serbisk pojke ger blommor till soldaterna i hopp om att få återvända till sin skolgång.

Orsaken till dagens kris i Kosovo 

Den nuvarande krisen i Kosovo startade med olagliga val som hölls den 23 april 2023 i fyra kommuner där majoriteten av serberna bor. Situationen eskalerade när borgmästare valdes bland albanska politiska partier i de nämnda kommunerna, utan något deltagande från serbiska partier och endast 3 procents valdeltagande. Detta skedde under konstant påtryckning från Albin Kurti, den så kallade men endast självutnämnde premiärministern i Pristina.

Albin Kurti beordrade de nyvalda kommunpresidenterna att tillträda sina befattningar, trots uttalanden från västländerna att de inte skulle göra det. Situationen förvärrades när Kosovos specialstyrkor skickades till den norra delen, i strid med tidigare överenskommelser. De stod tillsammans med KFOR framför kommunala byggnader där det serbiska folket fredligt demonstrerade.

Parallellt med utbrottet av konflikten i norra Kosovo ägde protester rum i Belgrad som svar på två tragiska masskjutningar, där medborgarna ansåg att regeringen inte vidtagit lämpliga åtgärder. Trots att demonstrationerna har en skälig grund drar dessvärre Kosovos regering och deras västliga mentorer störst nytta av det.

KFOR-soldat siktar mot civil serb samtidigt som en kosovoalbansk separatist siktar mot serben.

Etnisk diskriminering efter Kosovos självständighetsutropande 

Guillon framlägger vidare data kring etnisk diskriminering i regionen sedan Kosovos självutnämning. Det understryks att antalet registrerade fördrivna och tvångsförflyttade etniska serber från Kosovo till andra delar av Serbien och regionen överskrider 260 000.

Från Natos illegala bombning år 1999 till idag har totalt 135 serbiska kyrkor och kloster helt förstörts eller skadats, varav hälften varit/är klassade som skyddade kulturarv. Sedan 2006 har klostren i Gračanica, Visoki Dečani, Pećka Patrijaršija och Jungfrukyrkan i Ljeviška varit listade som hotade världsarv på grund av den instabila säkerhetssituationen och ständiga hot. Internationella organisationen ‘Europa Nostra’ rankade Visoki Dečani-klostret som det mest hotade kulturminnet i Europa för 2021.

Sedan Albin Kurtis regering tillträdde 2021 har det registrerats över 300 etniskt motiverade attacker mot serber i norra Kosovo och Metohija. Vidare har, sedan undertecknandet av Brysselavtalet 2013, den s.k. Kosovo-administrationen vägrat att genomföra gemenskapen av serbiska kommuner, vilket utgör den minsta nödvändiga institutionella ramen för att skydda serbers rättigheter i Kosovo och Metohija.

Tungt beväpnade kosovoalbanska soldater som misstänkts vara terrorister, gripna långt från administrativa gränsen mellan Kosovo och Serbien. De anses ha planerat ett dåd för att eskalera krisen.

Medias rapportering

Under de första dagarna av konflikten valde svensk media att illustrera händelseförloppet genom att endast belysa antalet skadade Nato- och KFOR soldater, utan vidare förklaring av oroligheterna eller redovisande av antalet skadade civila. En plötslig vändning eller snarare en rask ändring av direktiv ovanifrån, satte både Aftonbladet och Expressen på ett nytt tåg. Efter att USA och EU offentligt fördömde KFOR:s närvaro i Norra Kosovo och dess försök att ockupera myndighetsbyggnaderna, redogjorde de ovannämnda nyhetskanalerna för första gången för grunden till krisen.

Men trots att direktiven någorlunda ändrat innehållet och nämnt de illegala valen som en bakomliggande faktor, saknas fortfarande mångsidighet i rapporteringen. En senare artikel bestod av en intervju med en kosovoalbansk kvinna som uttryckte sin oro för kriget. Det är med en ytterst stor ironi som en albansk kvinna intervjuas i stället för de som drabbats av oroligheterna i serbisk-dominerade Norra Kosovo och får oss återigen att ställa frågan: hur länge ska svensk media vika sig för västs direktiv och kommer de någonsin att stå på egna ben?

Upptrappningen av oroligheterna sedan årets början verkar ha nått en höjdpunkt i vilken Belgrads regering ställs inför ett val: att fortsätta en dialog som hittills endast orsakat kaos och tumult, eller framföra tydligare krav om serbers rättigheter i regionen i kombination med redogörelser av troliga konsekvenser om kraven inte blir lyssnade till.

Trots att Pristinas regering varit öppna med att de är västs marionetter verkar de inte ta till sig den kritik som västs ledare framfört. Kurti har öppet fortsatt trotsa rekommendationerna och pekat finger mot serberna som bovarna bakom krisen. Han har även riktat sig mot särskilda individer som deltagit i demonstrationerna och offentligt namngivit dem i samband med att det getts stämpeln “terrorister”.

Flertalet nyhetsportaler i Kosovo tyder även på att sådana uttalanden grundas i den ökade pressen från deras allierade samt internt inom regeringen, vars primära syfte är att överta de resterande serbiska myndigheterna i norr. Historikern och analytikern Aleksandar Gudžić har uppgett följande; “Detta kan inte göras i civiliserade länder. Det är bara Aljbin Kurti som kan läsa listan över anklagade serber i parlamentet. Allt som händer är ett tecken på nervositeten och frustrationen hos myndigheterna i Kosovo, eftersom de förmodligen kommer att falla från makten, och de har inte uppfyllt vad de lovat sina väljare”.

Soldater uppradade framför en skola som hindrar barnen från att återgå till en normal vardag.

Fortsatt eskalering

Två veckor har passerat sedan konflikten startade och situationen har endast förvärrats. Under lördagseftermiddagen misshandlades Dara (17) och Kristijan (15) av Kosovos specialstyrkor. Marija Radosavljević (38), mamma till barnen som misshandlades, berättar följande för en serbisk nyhetsportal: 

”Kristijan ringde mig och sa nervöst: ’Mamma, de stoppade oss och de släpper oss inte.’ Och sen la han omedelbart på. Jag förstod att de stoppades av Kosovos specialstyrkor och ringde min son för att fråga var hans identitetskort är. Eftersom han inte svarade på mina samtal, gick jag mot platsen där de kör fyrhjulingen och jag kunde inte tro vad jag såg. På ängen, inte långt från pansarfordonet, satt min dotter i gräset och grät och skrek. Kristijan ville inte skiljas från sin syster, men, som de berättade för mig, drog de med våld bort honom. Det var samma sak med Dara, som bokstavligen släpades och kastades till marken eftersom hon inte ville skiljas från sin bror.”

För en vecka sedan, på onsdagen den 14 juni greps tre tungt beväpnade albanska soldater, som uppges vara medlemmar av kosovoalbanska specialstyrkor, av den serbiska polisen långt inne på Serbiens territorium, två kilometer från den administrativa gränsen till Kosovo. Kurti påstår att dessa har blivit kidnappade, medan den serbiska polisen i ett officiellt uttalande hävdar att man förhindrat en terroristattack på Serbiens territorium som skulle utföras av albanska specialstyrkor. Avsikten tror ha varit att framkalla en reaktion från Serbien, förvärra dagens kris och driva in Serbien i en direkt konflikt med Nato.

Som tidigare nämnts så fördömde USA Kosovos agerande i vilket de var tydliga med att trupperna inte skulle ta sig in i myndighetsbyggnaderna. Men innan vi ger det fredliga USA en klapp på axeln bör vi tänka en gång till – vilka initiativ har de tagit för att förhindra en eskalering av konflikten, förutom att ta ifrån Kosovos styrkor möjligheten att delta i militära övningar med Nato?

Sedan konflikten intensifierades den 29 maj har detta varit den enda åtgärd som USA vidtagit, samtidigt som civila har misshandlats, beskjutits och barn har fått vapen riktade mot sig från specialstyrkornas sida. Vågar man ens ställa frågan om huruvida åtgärderna skulle varit av mer resolut art ifall situationen varit omvänd?

Låt oss inte påminna varandra om hur det påstådda hotet mot albaner i Kosovo initierade en illegal bombning av en hel nation, samtidigt som dessa tre veckor gjort levnadsvillkoren för serber i Kosovo nästintill omöjliga. Nato fortsätter att skicka ytterligare styrkor till regionen, men syftet är minst lika kontroversiellt som den illegala bombningen år 1999.

Diplomater och experter varnar för att ett krig är runt hörnet och att situationen är den värsta på 10 år. Om det stämmer infinner sig dessvärre några oroande frågor kring Natos ökade truppnärvaro i regionen: förbereder de sig för ett krig där det redan framgått att de som fredsmäklare är ytterst subjektiva? Inväntar de förstärkta trupper för att kunna överta Kosovo med våld, inklusive den norra provinsen, den enda som idag lyckats hålla kvar dess serbiska invånare och myndigheter?

”Varför siktar Kurti [Kosovos premiärminister] med en krypskytt mot mitt barn?” / ”Vi är inte kriminella, vi vill bara ha vår frihet” / ”Vi vill ha fred, inte tårgas och chockbomber” / ”Ni kommer inte att jaga ut oss från våra hem”

Media-blackout när serber skadas

En så kallad media-blackout inleddes i svensk media så snart serbiska civila skadades och serbiska barn bokstavligen stod med vapen riktade mot sina pannor. Talar man om Sverige som en moralisk ledare och en förebild i Europa bör man få sig en tankeställare efter att en viss etnicitet uteslutits från medierapporteringen. Eller rättare sagt omskrivs som bovar och terrorister i konflikten men förtigs när de är konfliktens offer och utsatta för hot från andra inblandande.

Detta mediala tillvägagångssätt sträcker sig tillbaka till 90-talets krig i Balkan men upphör ändå inte att förvåna. Vi serber, som växt upp i Sverige och vars föräldrar varit direkt involverade och påverkade av både krigen och Natos illegala bombningar, ser detta som en direkt smäll på käften. Ett slag som stör bilden av allt gott Sverige idealiseras för att representera.

I dagens alltmer digitaliserade samhälle har sociala medier och nyhetsportaler på nätet en större betydelse än någonsin, och en missvisande rapportering kan skada en hel etnisk grupp mer än man anar. I porträtteringen av en konflikt är en faktor essentiell – mångsidighet. Vi har än idag inte fått tillgång till det sistnämnda i relation till konflikterna i Irak, Libyen och Syrien – samtidigt som vi fick se direkta konsekvenser av missvisande medierapportering; humanitär och ekonomisk kris i samband med en ytterligare eskalering av konflikterna.

Vi kan med säkerhet säga att avsaknaden av detta möjliggjorde bombningen av det forna Jugoslavien år 1999. Den säkerhetspolitiska forskaren Ann-Sofie Dahl skrev i sin studie år 2001 om hur Sverige i början velade om huruvida man skulle ställa sig bakom Natos val att ignorera FN:s säkerhetsråd, då Sverige värderade FN:s ord högt. Det som ändrade politikernas uppfattning om situationen var inget mer eller inget mindre än en vinklad rapportering om att krisen orsakades av serbiska terrorister som beskrevs som ett säkerhetshot. Det fick länder att blint anförtro sig åt uppfattningen att Nato med våld och bomber var de enda som kunde lösa konflikten.

Nato fredsmäklare eller något annat?

Låt oss påminna om vad FN-stadgan säger om fredsstyrkor i Kosovo:

Godkännande av bägge parter: Enligt resolution 1244 har Nato-trupper rätt till en bas i Kosovo, så länge syftet är att agera som fredsmäklare.

Det leder till frågan: hur har de då agerat som fredsmäklare?

Neutralitet: Natos KFOR-soldater har skadat uppemot 53 etniska serber men 0 kosovoalbaner. De har dessutom inte hindrat de illegala valen som skett i norra Kosovo och ryckte endast in när serberna gick ut och protesterade mot valen.

Användning av våld endast i självförsvar och för att försvara mandatet: Under de senaste veckorna har Natos soldater kastat tårgas, chockbomber och avlossat skott mot civila serber. Självförsvar är svårt att hävda då demonstranterna varit tydliga med att deras protester grundas i en strävan mot fred och rättvisa. 

(United Nations Peacekeeping Operations, Chapter 3: Basic Principles of Peacekeeping) 

På samma sätt som Sverige klandrats för ett hastigt fotbyte om Nato-medlemskap orsakat av västs påtryckningar och en ensidig medierapportering, finner vår nation sig i en brist på den diplomati och objektivitet som en fredsmäklare bör inneha. Ytterst oroväckande är faktumet att konflikten i Kosovo är bara ett kort steg från regelrätt krig, där Nato redan placerat sina trupper och valt sida.

I samma veva har Sverige gått med i den så kallade fredsalliansen men som hittills endast använt våld för att lösa konflikten. Vidare benämner Artikel 5 i Natos stadga de ömsesidiga försvarsgarantierna som i princip tvingar Sverige att gå in med sina trupper i Kosovo om ett krig skulle utbryta. Det är svårt att inte se en sammanhängande röd tråd om man lägger samman pusselbitarna: Demonstrationer i Belgrad som utbryter efter två skolskjutningar har beräknats vara större än innan Milosevics fall. Samtidigt gör Kosovos specialstyrkor våldsamma försök att överta de resterande serbiska myndighetsbyggnaderna i Norra Kosovo och möts då med demonstrationer av civila serber.

I ett läge där Serbiens befolkning närmar sig ett inbördeskrig och fokuset riktas mot Belgrads regering, smyger sig Kosovos regering på en ockupation av den serbiskdominerade norra delen av Kosovo. Som ett talesätt lyder: Desperat folk blir ideala arbetstagare och distraherade medborgare. Att väst nu under en period säger sig fördöma Kosovos agerande framstår som ett skådespeleri med syfte att ge utländsk media ett falskt intryck av att man motsätter sig alla former av våld, från samtliga sidor i konflikten, när man egentligen sanktionerar det från den ena sidan.

Det är svårt att se det som ett sammanträffande att båda konflikterna utbröt under samma dag. Väst använder den instabila situationen i Belgrad som ett praktiskt kamouflage för att ockupera den resterande delen av Kosovo. Det behöver påtalas att båda kriserna kunde ha undgåtts om de hade nått ut i den internationella sfären med en fullständig rapportering. Dessvärre jobbar propagandamaskinerna precis som tidigare för fullt med att svartmåla de etniska serberna som är kvar i Kosovo-regionen när de istället borde framställa det som en konflikt vars lösning inte är ännu en blodig Nato-intervention.

I brist på en balanserad representation av båda sidor försvinner möjligheten till en konstruktiv debatt, vilket öppnar dörren för en potentiell eskalering av konflikten och risken för att den kan utvecklas mot det värre. Det är av yttersta vikt att ge utrymme för en inkluderande och öppen dialog för att finna fredliga och hållbara lösningar som kan undvika att konflikten förvärras.

Medborgare i Sverige med serbiskt ursprung har starkt tagit ställning för att motverka den felaktiga och ensidiga rapporteringen i media, att man vill förhindra en upprepning av 1999 års propaganda. Man gör sina röster hörda i sociala medier och förbereder i detta nu fredliga demonstrationer i Stockholm.

Tijana Ivkovic

Flera artiklar på Samnytt av Tijana Ivkovic kan läsas HÄR.