LEDARE Ett förslag på införande av en särskild pandemilag går nu ut på snabbremiss. Den skulle ge regeringen långtgående befogenheter att diktatoriskt åsidosätta grundlagsskyddade medborgerliga fri- och rättigheter på ett sätt som inte är ens i närheten av att vara proportionerligt mot samhällsnyttan. Riksdagen bör därför säga nej till förslaget.

Den rödgröna regeringen har tillsammans med Folkhälsomyndigheten fått utstå hård kritik för att inte ha vidtagit tillräckliga åtgärder för att stoppa smittspridningen. Nu vill man ta opinionsskadan igen genom att signalera handlingskraft.

Att ge Stefan Löfven mandat att med dekret kraftigt begränsa medborgarnas mötesfrihet, rörelsefrihet och näringsfrihet är inget som bör ske lättvindigt genom ett hastverk till lagstiftning. Huruvida det i Sverige saknas nödvändiga undantagslagar att aktivera i kristid är en fråga som bör få ta sin tid att stöta och blöta i den offentliga debatten och tas beslut om först efter ett riksdagsval.

I sak handlar det enligt uppgift om att regeringen efter eget skön ska kunna besluta om att helt förbjuda allmänna sammankomster och offentliga tillställningar, bomma igen platser för fritids- och kulturverksamheter, stänga butiker och köpcentrum, ställa in kollektivtrafiken, stoppa folk från att vistas tillsammans på såväl allmänna platser, t ex torg och parker, som i privata lokaler.

Även vid en omdömesgill användning av lagen innebär det långtgående inskränkningar i människors liv och företags verksamheter med allvarliga konsekvenser som följd. Ekonomisk kompensation för de som drabbas av besluten undandrar sig regeringen också ansvar för i sitt förslag.

Risk för missbruk för mer politiskt egennyttiga syften finns därutöver – det är ingen slump att de friheter som här berörs är inskrivna i grundlag och konstitution i demokratiska länder.

Regeringen har tidigare visat tendenser till att vilja inskränka också det fria ordet. Det finns andra starka krafter som har samma agenda och givna fria händer av regeringen inte skulle tveka att vidta censuråtgärder. En ändamålsglidning där undantagslagar även kan komma att innefatta att man inte får säga eller skriva vad man vill om viruset, vacciner och annat är något som inte kan uteslutas. Exempel på sådant finns redan i vår nära omvärld.

Parallellt med att regeringen gjort för lite finns också en motsatt kritik om att man tvärtom gjort för mycket – att boten är värre än soten. Den kritiken har vuxit på senare tid i takt med att inga entydiga belägg kunnat fås för att drakoniska nedstängningar av samhället lett till en avsevärt mindre smittspridning än mer måttfulla åtgärder.

Att smitt- och dödssiffrorna i Sverige varit exceptionellt höga har i huvudsak andra orsaker än avsaknaden av lockdown-hårdhandskar, noterbart vår lika exceptionellt höga invandring. Smittan och döden i de grupperna har varit extremt hög, ett faktum som varit så påtagligt att Folkhälsomyndigheten i strid med den politiska korrekthet som annars är kutym och med risk för rasismanklagelser har tvingats vidgå det.

Massdöden på landets äldreboenden beror inte heller på avsaknad av diktatoriska undantagslagar, utan på vanskötsel av verksamheterna som i sin tur har sin orsak i långvarigt svenskt politiskt vanstyre.

En annan kontraindikation till att i detta skede ge regeringen fribrev för egenmäktigt förfarande är att massvaccinering nu inleds med förväntad massimmunitet som resultat. Drastiska åtgärder av föreslaget slag hade framstått som mer begripliga i våras när inget vaccinationsskydd kunde ställas i utsikt inom överskådlig tid och innan man kände till att det skulle bli andra faktorer som drev upp smittspridningen än de som träffas av nedstängningsåtgärder.

Den kris vi här talar om är dessutom inte av ett sådant slag att den fordrar att beslut om smittskyddsåtgärder verkställs på timmen. Det har inte skett hittills och behöver inte heller ske framgent. Riksdagen kan vara beslutsmässig inom 24 eller 48 timmar för att ge regeringen ett godkännande och därmed garantera att inga övertramp sker.

Riksdagen och framför allt oppositionspartierna bör genomskåda att förslaget på en snabbeslutad pandemilag i första hand är en produkt av regeringen Löfvens spinndoktorer med syfte att signalera politisk handlingskraft inför väljarna. Styrkedemonstration är ett beprövat knep när opinionsstödet för en regim viker.

Det kan möjligen kännas svårt för de partier som kritiserat regeringen för slapphet att nu säga nej när regeringen tycks kvickna till och vilja göra något. Men i god kommunikation med väljarna kan man avslöja vad som sker bakom det som synes ske på Rosenbad och få medborgarnas och näringslivets stöd för att det rätta nu är att säga nej.