I Polen har ett fall med fyra polska barn som omhändertagits och placerats i tre olika fosterfamiljer i Sverige, där de enligt enligt uppgifter inte får prata polska, fått landets utrikesminister att gripa in.

Fallet rör paret Ewa och Robert Klaman som bott i Sverige i nio år med sina fyra döttrar Kinga, Tarja, Aurora och Diana. Föräldrarna hade fått barnen att hjälpa till med en del lättare hushållsarbete, något som den äldsta flickan inte gillade. Det fick henne att ljuga – något hon själv sedermera erkänt – och hävda att hennes föräldrar misshandlade henne mentalt.

Detta ledde till att socialtjänsten placerade Kinga i fosterhem utan att verifiera de påstådda uppgifterna om misshandel. Trots att det inte pågick några ärenden kring övriga tre döttrar tillfrågades föräldrarna om de frivilligt ville överlämna även dem. Detta fick familjen att lämna Sverige och åka tillbaka till Polen.

Såväl föräldrarna som barnen har endast polska medborgarskap och de återvände till Polen i februari. Då hade det ännu inte fattats något beslut om omhändertagande av övriga flickor, inte heller fanns det något utlåtande från en svensk domstol. Trots detta beslutade en polsk domstol att omedelbart ta barnen ifrån föräldrarna och överlämna dem till svenska myndigheter.

Tog inte tillbaka ansökan

Justitieministeriet försåg den svenska sidan med en kopia av rapporten om familjen Klaman som hade utarbetats av en polsk kriminalvårdstjänsteman, som inte hade funnit skäl att föra bort barnen. Departementet bad därför svenskarna att dra tillbaka sin ansökan. Svenska myndigheter ville ändå ha barnen, vilket tydde på att en fosterfamilj redan väntade på dem i Sverige.

Med alla fyra barn nu i fosterfamiljer i Sverige har jurister bett både justitieminister Adam Bodnar och utrikesminister Radosław Sikorski att ingripa i fallet. Den mest akuta åtgärden som pekas ut är att åtminstone placera alla barn i samma fosterhem och hos släkt i Polen.

Från justitieministeriet uppgavs att man slutfört “uppgifterna relaterade till den svenska sidans begäran” och hänvisade till att de svenska domstolarna och institutionerna har exklusiv jurisdiktion över barnen trots att de är polacker.

Efter att ha tagit del av uppgifterna i fallet agerade utrikesminister Radosław Sikorski i samråd med den polska konsuln i Stockholm som begärt att socialtjänsten i Eksjö kommun skulle klargöra situationen.

Den svenska socialtjänsten har som svar på konsulns frågor uppgett att svensk lagstiftning tillämpats och att fallet med barnens avlägsnande hade prövats av domstolar i både Polen och Sverige.

Strider mot barnkonventionen

Enligt polska jurister är man fullt berättigade att begära att de svenska myndigheterna tillfälligt placerar de minderåriga i vård av en närstående fosterfamilj i Polen som kommer att ge dem en stabil och säker miljö. Familjens advokater betonar att en placering av barnen i en sådan fosterfamilj skulle bidra till att lindra svårigheterna med separation från sina föräldrar och skapa naturliga förutsättningar för barnen att utvecklas.

”De svenska myndigheternas agerande måste redan från början anses strida mot folkrättens normer, särskilt artikel 8 i barnkonventionen, som ger barn rätt att fostras i sin naturliga familjemiljö och en atmosfär av lycka, kärlek och förståelse, samt skydd av familjelivet från statens inblandning”, påpekar advokat Magdalena Prządka-Leszczyńska.