NYHETSKRÖNIKA. Samnytts journalist Mattias Albinsson skriver i denna nyhetskrönika om de nedsättande epitet som i synnerhet vänstern sprider om sina meningsmotståndare i sociala medier, och om de uppmärksammade rättsprocesser som Förtalsombudsmannen inlett.
Det är många som uppmärksammat den så kallade Förtalsombudsmannen, som börjat stämma människor knutna till vänsterkanten efter att de i sociala medier spridit nedsättande uttalanden om upplevda politiska motståndare till höger.
Projektet rör upp starka känslor. Inte minst i den vänsterextrema miljön. De vill “stämma politiska motståndare till tystnad”, skriver exempelvis Expo – den svenska vänsterextremismens främsta organ – i en indignerad text.
En av dem som tagit hjälp av Förtalsombudsmannen är Evelina Hahne, som i höstas kandiderade för Alternativ för Sverige. En annan journalisten Ingrid Carlqvist. Även Rasmus Paludan uppges ha anlitat “FO” för att driva förtalsmål.
LÄS ÄVEN: Evelina efter vänsterextrema hoten – ”otroligt obehagligt”
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Mer än bara ord
Man skulle kunna tycka att alltihop är lite löjligt. Att känna sig kränkt för att ha blivit kallad “nazist”, “fascist”, “brun” eller något liknande epitet i sociala medier. Vad är det för larv? Det är ju bara ord. Eller?
Nej!
Det är inte ovanligt att det i samma miljöer uttrycks att “nazister förtjänar att dö”, “död åt fascister” eller liknande. I förening med att personer stämplas med ovan listade epitet, uppstår en hotfull kombination.
Att någon stämplas som “nazist”, “fascist”, “rasist” eller dylikt blir en hundvissla mellan aktörerna i detta vänsteretablissemang, om vi ska kalla det så, om att personen ifråga är fredlös. Att det är fritt fram att hota, trakassera och frånta vederbörande dennes fri- och rättigheter.
I förlängningen kan det leda till förlorat jobb, nekad praktikplats, oförklarligt stängda bankkonton, vilket aktivister på storbankerna ägnar sig åt, myndigheter som vägrar lämna ut allmänna handlingar, förlorat bank-id. Att polisen tänjer lagen och beordrar tvångsåtgärder. Och så vidare.
Allt detta finns det belagda exempel på. De som ägnar sig åt dessa övergrepp ursäktar dem med att den drabbade ju är en sådan där nazist. En fascist. Någon som förtjänar det. Någon som andra i gemenskapen försett med den stämpeln.
För den utsatte ett “Moment 22”. När stämpeln väl satt sig kan den inte tvättas bort, oavsett den är “förtjänad” eller inte.
I värsta fall kan den stämplade utsättas för fysiskt våld. Till och med dödas.
Accepterad praktik
Det är samtidigt viktigt att komma ihåg att allt detta är en accepterad praktik i dessa kretsar. Det anses inom vänsteretablissemanget rätt att hota och önska livet ur politiska motståndare.
Anne Ramberg bloggade under sin tid som generalsekreterare för Sveriges advokatsamfund om “bruna råttor”, och Expressen-krönikören Cecilia Hagen följde strax därefter upp med en krönika om att de “mänskliga brunråttorna” ska utrotas “med gift”.
Det blev lite reaktioner i sociala medier. Lite ståhej och “oj då”, men inget mer. Ramberg fortsatte som generalsekreterare i tre år till och Cecilia Hagen jobbar fortfarande på Expressen.
Inom det svenska etablissemanget anses det nämligen fullt legitimt att vilja utrota, döda, sina politiska fiender. Det är en accepterad åsikt. Det är ingen som förlorar jobbet över sådana yttranden. Det anses på sin höjd lite kantigt och skarpt formulerat, men inte mer än så.
Inte så länge den som ska dödas är en sådan där högerextremist. Någon som inte tillhör den goda sidan. Någon som tillhör de där andra.
Jämför det med hur etablissemangets reaktioner hade blivit om till exempel Kent Ekeroth, Mats Dagerlind eller någon annan på Samnytt skrivit en text om att utrota socialdemokrater. “Med gift”. Det hade aldrig accepterats. Såklart.
Förbud mot organiserad rasism
Här kan också inflikas att förre justitieministern Morgan Johansson (s) ville förbjuda “organiserad rasism”. Upp till fyra års fängelse för grov organiserad rasism, föreslog den rödgröna regeringen för bara två år sedan.
Men, tänker du, det gäller väl bara Nordiska motståndsrörelsen och sådana där äkta nazister? Det är väl sådana de vill stoppa? Inte vanliga “invandringskritiker”?
Hets mot folkgrupp-lagen var från början bara tänkt att stoppa sådana som Einar Åberg. Ni vet, han som under andra världskriget hade en skylt med texten “Judar och halvjudar äga icke tillträde” i ett skyltfönster i Stockholm, och som långt efter kriget tryckte upp grovt antisemitiska skrifter som han spred på olika språk över hela världen.
Kanske förståeligt att man ville stoppa honom, men vissa menar att lagen idag missbrukas för att komma åt människor som uttrycker invandringskritik i största allmänhet.
Och även om du är övertygad om att hets mot folkgrupp-lagen idag alltid tillämpas på det sätt den var tänkt, aldrig missbrukas, så finns ändå anledning till eftertanke när en ny närbesläktad lag föreslås. I lagförslaget om att förbjuda “organiserad rasism”, som en framtida regering sannolikt kan komma att återuppliva, definieras nämligen vare sig “organiserad” eller “rasism”.
Är du som läser denna text en organiserad rasist? Det finns säkert en hel del i vänstermiljön som anser att du är det, enbart genom att besöka Samnytt.se. Fyra års fängelse, stämplad med “rasist” i pannan, inlåst tillsammans med en klankriminell torped på en anstalt där majoriteten av personalstyrkan utgörs av anabolapumpad mångfald.
Lycka till!
Alla är extremister – särskilt du
Kanske tillhör du en handfull personer som läst såhär långt och som, tillbakalutad och med ett belåtet flin, tänker att detta inte drabbar dig.
Du är ju inte rasist eller nazist på något sätt. Du uttrycker dig aldrig “invandringskritiskt”. Inte ens på fyllan. Du röstade på Liberalerna i senaste valet, tycker fortfarande att Fredrik Reinfeldt var bra och myser när du tänker på Alliansegeringens “triangulering” i politiska frågor. Det är nog rätt bra ändå att förbjuda “ytterligheter”, som Carl Bildt brukade säga, tänker du.
Problemet är att Sverige, politiskt sett, är ett av världens mest polariserade länder. Antingen är du vänsterextremist eller så är du högerextremist. Det finns inget däremellan. Det finns inget “mitten”, bara extremer.
Om du inte vet vilket lag du tillhör, så är du motsatsen. Vilken motsats? Precis! Den grupp som inte upplever att du är en av dem, kommer att stämpla dig som tillhörandes motståndarlaget. I värsta eller bästa fall hamnar du i båda samtidigt.
För anser någon, på allvar, att Annie Lööf befinner sig i mitten? Högern ser henne snarare som vänsterextremist, vänstern titt som tätt som högerextremist. “Höger om Djingis Khan”, som Aftonbladet skrev.
Annie Lööf är en person med åsikter, men detta gäller oavsett du uttryckt en sådan eller inte. Du kan sitta tyst i ett hörn och inte tycka ett skit. Just det gör dig misstänkt.
Alla måste välja sida
I Sverige måste man nämligen uttryckligen svära trohet till vänsteretablissemanget för att, om möjligt, känna sig någorlunda säker.
Tvekar du en sekund över att svensk migrationspolitik är bäst i världen, så uppstår direkt misstanken om att du kanske är en rasist. Är du inte övertygad om att Greta Thunberg är världens frälsare? Klimatförnekare!
Och mellan dessa begrepp råder full substituerbarhet. Den som stämplas som det ena, blir automatiskt klassad som allt det andra också. En klimatförnekare är en rasist och tvärtom. Och självklart då även nazist, fascist, brun, högerextremist och alla de pejorativ som finns i arsenalen. En fredlös, helt enkelt.
Jag har själv kallats för det mesta och lite till. Jag har flera gånger utsatts för smädande, och en hel del falska, påståenden från kanske inte minst extremvänsterns apostlar. Jag har till och med hotats till livet. Flera gånger.
Och jag brukar ändå undvika att uttrycka värderande åsikter överhuvudtaget om svensk migrationspolitik, om islam eller dylika känsliga ämnen. Det spelar ingen roll. Stämpeln får man ändå.
Dessutom tillhör jag dem som tror på pågående klimatförändringar, orsakade av mänsklig påverkan. Jag har varit engagerad i frågan sedan långt innan Greta föddes. Det hindrar inte att även jag kallas “klimatförnekare”.
Påpekas bör att jag dock inte är övertygad om att “klimatkämparnas” kamp hjälper mer än stjälper, eller att jorden kommer gå under om vare sig tio, tjugo eller ens hundra år. Men det är en annan debatt.
En kamp om rätten att finnas
Jag har ingen åsikt om Förtalsombudsmannen, eller alla de stämningsansökningar som nu lämnas in till olika domstolar runt om i Sverige. Jag tror dock att utsikterna till fällande domar i många av fallen är små.
Däremot är jag av uppfattningen att rättsprocesserna, på sätt och vis, symboliserar mer än bara ett “högerextremt” lawfare. I förlängningen handlar de om rätten att slippa nazist-stämplas som fredlös, för att man inte uttryckligen sympatiserar med ett allt mer vänsterextremt etablissemang.
Rätten att slippa hotas till livet, bli uppsagd från jobbet eller få sin familj trakasserad, för att man tvivlat på svensk migrationspolitik eller ifrågasatt om barnäktenskap verkligen är något Sverige ska godkänna.
Den handlar om rätten att inte behöva tro på Greta Thunberg och rätten att slippa få sin dator beslagtagen av polisen för att man inte sympatiserar med ett totalitärt styre.
Den handlar för all del om rätten att inte tvingas tycka något alls när etablissemanget kommer med sina pekpinnar och rödgröna manifest. Om rätten att överhuvudtaget få finnas till som människa.
LÄS ÄVEN: Stig, 89, kallade Löfven för fascist – då kom polisen och tog hans dator
Kommentarer förhandsgranskas inte av Samnytt och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet. Klicka här för att läsa våra kommentarsregler.