➤ KRÖNIKA Vilket Stockholm vill jag ha? Den frågan ställer Centerpartiet till mig i det lokala valutskick jag som bosatt i huvudstaden fått i brevlådan. Det är artigt att svara när någon frågar, så här kommer mitt svar.

Centerpartiets fråga har endast två svarsalternativ – antingen vill jag ha ett “öppet och medmänskligt” Stockholm eller så vill jag ha ett “slutet och främlingsfientligt”. Det är inte svårt att lista ut att det värdegrundsvackra första alternativet ska vara liktydigt med Centerns vision om huvudstaden medan det mer solkiga andra svarsalternativet är det Stockholm jag enligt Centern får om jag röstar på Sverigedemokraterna.

Populistisk politik brukar ofta definieras som politik där man levererar förenklade svar på komplicerade frågor. Utifrån den definitionen får nog Centerpartiets valutskick anses vara det mest populistiska av samtliga jag fått i lådan i år.

Som stockholmare sedan många generationer vill jag förstås leva i en öppen och medmänsklig stad – i ordets sanna bemärkelse. En sådan stad var Stockholm när jag som barn växte upp på 1960-talet (även om det också var då som man arrogant och maktfullkomligt våldförde sig på stadskärnan och jämnade Klara-kvarteren med marken).

Den vid den här tiden nybyggda förorten Vällingby, där jag tillbringade mina första levnadsår, var en folkhemsidyll som media gjorde lyriska flersidiga reportage om. Idag är Vällingby och intilliggande Hässelby skådeplats för gängkriminalitet, skjutningar och knarkhandel och medias bevakning av området har en diametralt annan klangbotten som mer liknar krigskorrespondentens.

Jag vill gärna ställa några motfrågor till Centerpartiet. Hur öppet är Stockholm när man inte längre kan gå på Drottninggatan utan att riskera att dö i ett terrorattentat? Hur öppen är staden när kvinnor inte vågar gå ut efter mörkrets inbrott av rädsla för att bli överfalls- och gruppvåldtagna? Hur öppen är vår huvudstad när svenska ungdomar och barn ständigt måste vara rädda för att rånas på sina mobiltelefoner och märkeskläder av antisociala gäng, när på sina håll skott som viner mellan husväggarna och handgranater som briserar blivit en del av vardagen?

Hur medmänskligt är Stockholm när fler och fler svenskar som arbetat och gjort rätt för sig inte kan få en bostad och hänvisas till ett liv som uteliggare på staden parkbänkar och en svensk hemlös knappt ens längre kan komma in på ett natthärbärge eller soppkök eftersom de trängts ut av så kallade ”EU-migranter”? Hur medmänskligt är Stockholm när unga kvinnor i förorten lever under medeltida förtryck, hotas, misshandlas och till och med mördas för att de vill leva det fria liv som kvinnor i andra delar av staden har tagit för givet i generationer?

Jag skulle kunna fylla flera sidor med den här sortens motfrågor. Men ovanstående borde räcka för att poängen ska gå fram. Och från Centerpartiet får jag ändå inga svar. Det är därför som jag och många andra stockholmare i stället vänt oss till ett annat parti som vi upplever lyssnar på och besvarar dessa frågor.

På baksidan av Centerpartiets valpamflett avfärdas stockholmarnas oro och känsla av otrygghet som uttryck för “kalla vindar av främlingsfientlighet” – dvs om man inte röstar på Centern, utan i stället tycker det finns ett annat parti som tar ens oro på större allvar.

En sak på baksidan av flygbladet kan jag däremot oreserverat instämma med Centerpartiet i, och det är rubriken överst som lyder: “Det är allvar nu”. Ja, det är det sannerligen. Söndagens val är något av ett ödesval – fortsatt full fart framåt mot isberget eller beordra stopp i maskin.

Om Centerpartiet med ett öppet Stockholm menar ett som är öppet för illegala invandrare och terrorister som Rakhmat Akilov eller mördare som Abraham Ukbagabir (ja, jag vet att han inte slog till här utan i Västerås en bit bort), då antar jag att jag på partiets fråga, i brist på mer nyanserade alternativ, måste svara att jag är för ett slutet Stockholm.

Och om Centern tvingar mig att förenklat och populistiskt välja mellan medmänsklighet och främlingsfientlighet i detta sammanhang tvingas jag också att välja det sistnämnda – jag känner inte mycket medmänsklighet men desto större fientlighet gentemot sådana främlingar som Akilov och Ukbagabir.

Enligt Centern har jag därmed låtit mig svepas med av kalla vindar. Eftersom man i sin pamflett själv gör anspelningar på klimatet och sommaren som gått så kan jag väl också kosta på mig att raljera om att de vindar jag känt på sistone varit allt annat än kalla.

Den kyla jag eventuellt känt av har i så fall kommit från Centerpartiet och dess sex (sju om man räknar med Fi som sitter i stadshuset) partikumpaner. Det är även därifrån jag känt av en påtaglig brist på medmänsklighet och stark fientlighet mot alla oss oliktänkande.

Ett sådant kallt, omedmänskligt och fientligt Stockholm vill jag inte ha och kommer inte att rösta för på söndag.