Michelangelo är en av världens mest berömda historiska konstnärer och ett av hans mer kända och uppskattade verk är den del av takmålningarna i sixtinska kapellet i Vatikanen i Rom som avbildar hur Gud skapar den första människan, Adam. Målningen från 1500-talet går dock inte hem hos alla. Inom den så kallade White Fragitily-rörelsen anklagas verket nu för “white supremacy”, det vill säga vit överhöghet.

White Fragility – ungefär vit ömtålighet – är ett begrepp inom den vänsterorienterade identitetspolitiska och förment antirasistiska rörelsen. Det som avses är de reaktioner som vita människor uppvisar när de blir utpekade som rasister på grund av sin hudfärg.

Om man blir upprörd, säger emot och upplever sig orättvist anklagad är det ett bevis på att man är skyldig och att den som riktade anklagelserna mot dig har rätt. Det enda sättet att få absolution från sin vita skuld är att lägga sig på rygg, ta emot och bekännas sin hudfärgsbundna arvsynd.

Robin DiAngelo är professor i kritiska vithetsstudier och författarprofil inom den amerikanska White Fragility-rörelsen som i huvudsak består av vita personer som är obekväma i och känner skuld för sitt ljusa skinn. Man anser därför att alla vita människor borde känna likadant och anklagar de som inte hyser sådana antipatier mot sig själva för att vara rasister.

Attackerade Michelangelo i podcast

I en färsk episod av en podcast attackerade DiAngelo Michelangelos berömda avbildning av hur Gud skapar den första människan som “white supremacist” men hade samtidigt pinsamt dålig koll på vad verket faktiskt föreställer och trodde att människan i målningen är David, något hon felaktigt upprepade mellan de verbala angreppen samtidigt som hon motsägelsefullt hävdade att hon fått en katolsk uppfostran.

Sin okunnighet om verket till trots berättar DiAngelo att målningen är den hon anser tydligast fångar konceptet “vit överhöghet”.

– Gud är i ett moln och där är alla dessa änglar och han sträcker ut handen och vidrör… jag vet inte vem det är, David eller nåt?

Podacast-värden Jalon Johnson (som är svart) visar sig vara lika okunnig om vem det är som avbildas och fyller i:

– Och Gud är vit och David [sic] är vit och änglarna är vita – det är den perfekta konvergensen av vit överhöghet, av patriarkatet.

Ser sig själv som Guds ideala avbild

DiAngelo hävdar sedan att hon ända sedan barnsben reagerat mot att Gud avbildas som vit. Samtidigt hävdar hon dock att hon ser sig själv som en avbildning av Gud och representerar “det mänskliga idealet”.

Det okunniga angreppet på 1500-talskonstnären Michelangelo får dock kritik, bland annat av New York Posts kolumnist Rikki Schlott. Hon häpnar över perspektivlösheten i att sätta in ett 500 år gammalt verk från en tid när icke-vita var en sällsynt syn i Europa i en nutida kontext och använda det som utgångspunkt för rasistanklagelser.

“Har tanken inte slagit DiAngelo att Michelangelo som en 1500-talskontnär kanske inte hade rashat i sinnet när han målade Gud och ‘David’?”, skriver hon.

Tjänade stora pengar på George Floyds död

Schlott tecknar sedan en bakgrund av DiAngelo, som förde en tämligen undanskymd tillvaro som professor i kritiska vithetsstudier på University of Washington fram till brottslingen och narkomanen George Floyds död i samband med ett polisingripande 2020.

Hennes bok “White Fragility” som tämligen obemärkt publicerats ett par år tidigare fick plötsligt en enorm skjuts i försäljningen och DiAngelo kunde ett tag rida på den vågen som högt betald talare i olika identitetspolitiska vänstersammanhang. Idag är hon tillbaka i utkanten av den offentliga debatten och framstår enligt Schlott mest som en “fnoskig dam”.

Hennes och andras budskap om att alla vita människor är generiskt rasistiska utlöste dock en våg av vad Schlott beskriver som “vit liberal självspäkelse” och DiAngelo tjänade en rejäl hacka på kuppen – runt motsvarande 7 miljoner kronor i arvoden på ett år och stora summor i royalties på bokförsäljningen.

Men även om DiAngelo nu hamnat i periferin har “woke”-rörelsen knappast somnat in. Och många andra står på kö för att göra pengar på vita människors pådyvlade skuld och skam. Schlott menar att den här kommersen inte gör något överhuvudtaget för att adressera problem med verklig rasism eller för att förbättra situationen för fattiga svarta i USA.

Motrörelse växer fram

Samtidigt har det också vuxit fram en motrörelse bland personer som inte alls upplever sig som “ömtåliga” för att de reagerar mot att bli kollektivt anklagade för att vara rasister enkom på grund av sin hudfärg och som inte heller i sin livsgärning känner att de förtjänar det epitetet och heller inte kan ta ansvar för händelser i historien innan de ens var födda.

Den rörelse som DiAngelo tillhör möts nu allt oftare av mothugg där man slår fast att den hudfärgsrasism mot vita som de facto är vad de ägnar sig åt är lika mycket rasism som all annan rasism. Det är inget som kan legitimeras med påståenden om “vita privilegier”. Tvärtom bekräftar sådana fraser bara de rasistiska tankefigurerna, menar man.

Den som tror sig kunna härda ut kan se hela det aktuella podcast-avsnittet HÄR.