Utvecklingen mot allt färre britter och alltfler migranter har inte berikat England – åtminstone inte ekonomiskt. Nu går landets näst största stad i konkurs.

Birmingham är en av Englands största städer. På senare tid har den anrika industristaden genomgått en dramatisk demografisk omvandling och är idag en av Englands mest mångkulturella – över 50 procent av invånarna har invandrarbakgrund och det handlar till övervägande del om muslimsk sådan.

Något ekonomiskt framgångsrecept har denna “berikning” dock inte inneburit. Tvärtom har staden brottats med svåra ekonomiska problem där skatteintäkterna från den krympande del av invånarna som arbetar inte räcker för att finansiera de offentliga verksamheterna och att betala ut bidrag till den växande andel av invånarna som inte arbetar.

Löneutbetalningar sista spiken i kistan

Droppen som nu fått bägaren att rinna över är ett domstolsbeslut som säger att man inte får betala kvinnor mindre i lön än män för samma jobb. Konkret innebär att staden ska ut med 760 miljoner pund, ungefär 10 miljarder svenska kronor.

Kortsiktigt för återstoden av året handlar det om ökade utgifter på motsvarande drygt 1 miljard kronor. Det här är pengar som inte finns och den enda lösningen för staden är därför att begära sig själv i konkurs.

Alla offentliga utgifter har nu stoppats utom sådana som finansierar lagstadgade tjänster. Man har också beslutat fortsätta betala ut bidrag till vad man beskriver som “stadens mest utsatta människor”, trots att det är den skenande utvecklingen mot fler bidragstagare och färre förvärvsarbetande som är huvudorsak till att budgeten inte går ihop.

– Detta är en av de största utmaningarna som vi någonsin har ställts inför, och vi ber om ursäkt för misslyckandet med att få den här situationen under kontroll, sade en talesperson för fullmäktige tidigare i sommar när man började inse vartåt det barkade.

Det är inte bara Birmingham som brottas med de här svåra ekonomiska problemen. De finns också i många andra brittiska städer. De är snarlika vad vi under en längre tid sett också i Sverige.

Likheter med Malmö i Sverige

Birmingham kan liknas vid Malmö som också genomgått samma dramatiska demografiska omvandling och där en majoritet av invånarna numera har annan bakgrund än svensk och till allt större andel utomvästlig sådan. Analogt med den förskjutningen har också skett en förskjutning med allt färre som arbetar och allt fler som lever på bidrag.

Malmö har i praktiken gått i konkurs varje år under en längre tid nu. Det saknas årligen runt en miljard i budgeten. Anledningen till att det som sker i Birmingham inte sker i Malmö är att vi har det så kallade kommunala utjämningssystemet.

Malmö får varje år den saknade miljarden i bidrag från landets övriga skattebetalare. När systemet infördes gick många kommuner plus och ett mindre antal minus. I takt med den demografiska förvandlingen har den bilden förändrats.

Idag går i princip bara Stockholm plus medan övriga kommuner går back. Systemets namn är numera missvisande då de pengar som betalas ut för att täcka de kommunala underskotten inte längre kommer från andra och mer välmående kommuner utan nästan uteslutande från statskassan.