Läraren Isak Skogstad skriver i SvD att det finns gott om bevis från hjärnforskningen om att katederundervisning fungerar bättre än modern pedagogik, också kallad “progressiv” pedagogik. Utbredningen av den progressiva pedagogiken beskrivs som “mycket oroväckande”.

Den progressiva pedagogiken innebär att eleven själv får ökad makt och ansvar för sin egen inlärning, exempelvis genom eget arbete eller grupparbeten under lektionstid.

Detta trots att det finns gott om vetenskapliga belägg för att traditionellt lärande, med fokus på disciplin och lärarledd undervisning, är positivt för elevernas kunskap och resultat, skriver Skogstad i SvD.

En rapport från några av världens främsta forskare inom inlärningspsykologi och kognitionsvetenskap, där man gått igenom de främsta studierna på området, konstaterade att katederundervisning är den enskilt mest effektiva undervisningsmetoden. Det visar sig även att förskjutningen från katederundervisning till progressiv utbildning missgynnar alla elever – där de svagaste eleverna dessutom drabbas mest.

Skogstad menar att just kognitionsvetenskapen visar detta. I de två sorters minne en människa har, långtidsminne och arbetsminne, är det just arbetsminnet som riskerar att överbelastas om eleverna själva förväntas ansvara för sin utbildning.

Förlorat fokus, förvirring och dålig överföring från arbetsminnet till långtidsminnet är några effekter av den moderna pedagogiken. Detta förstärks dessutom av digitala verktyg i undervisningen, vilket är väldigt vanligt förekommande vid progressivt lärande.

Skogstad poängterar att “idén om att vi inte längre har ett lika stort behov av att kunna faktakunskaper utantill, då vi har tillgång till hela internet i våra telefoner, är både felaktig och djupt destruktiv”. För att kunna resonera och analysera, ett uttalat mål med utbildningen, måste man besitta tillräckligt med kunskaper “annars svamlar man bara”.

Lösningen enligt Skogstad är att ämneskunskaper måste prioriteras. Han exemplifierar med klassiska tillvägagångssätt som att lära sig historiska årtal utantill och att kunna multiplikationstabellen “som ett rinnande vatten”.

Poängen, skriver han, är att ju mer någon kan saker utantill, desto lättare blir det att tänka kreativt och komplext, och därmed att lösa svårare problem. Risken är annars att vi blir omsprungna av av framväxande kunskapsnationer.

Lösningen är därmed enligt Skogstad att återinföra katederundervisningen och anpassa undervisningen efter hur elevers hjärnor faktiskt fungerar, istället för att hålla fast vid “progressivt lärande” som är dömt att misslyckas på förhand.