DEBATT. Efter alla nedlagda miljoner på förstudier av Kungliga Operans renovering är det bara att konstatera att en ombyggnad aldrig kan möta dagens krav på ett bra sätt. Ett så stort och kostsamt projekt som detta förtjänar att om möjligt ta ett steg tillbaka för att uppnå maximal nytta för både personal, besökare och befintlig byggnad, inte fortsätta försöka trycka ner en fyrkantig kloss i ett runt hål.

Den nuvarande byggnaden dras med arbetsmiljöproblem som berör både konstnärlig och övrig personal. Kungliga Hovkapellets orkester saknar repetitionssal, vilket medför att repetitioner nu sker i akustiskt undermåliga lokaler. Dessutom har repetitionssalarna för balett och opera inte tillräckliga rumsmått för goda arbetsmiljöförhållanden.

Ett annat perspektiv som främst berör besökarna är byggnadens tillgänglighet, eller för att precisera – nuvarande byggnads otillgänglighet. Stora ingrepp och en utbyggnad behöver göras för att möta dagens tillgänglighetskrav. Liggande utredning har också identifierat ett behov av en ny mindre scen för barn och ungdomar.

Förslaget innebär också rivning av befintliga volymer ovan sockelvåningen och öster om den nordsydliga korsarmen med undantag för inredningar i Operakällarens festvåning. Rivningarna omfattar delar av ursprungsbyggnaden såväl som 1900-talets tillbyggnader. Rivningarna av 1900-talets tillbyggnader motiveras med att de behövs för att ge plats åt en större tillbyggnad som kan rymma Kungliga Operans behov. En större tillbyggnad som förvanskar ursprungsbyggnaden är ingen acceptabel lösning.

För att slippa negativa konsekvenser av rivningar som skadar byggnadens kultur- och arkitekturhistoriska värden och underjordiska tillbyggnader utan dagsljus borde Kungliga Operan renoveras och anpassas till en verksamhet där byggnaden tillåts sätta agendan för ombyggnaden och därmed det framtida innehållet. En väg är att återställa utsidan så nära originalet som möjligt och låta passande verksamheter rymmas inom den ursprungliga byggnadsvolymen och bygga nytt för att möta upp nutidens teknik och krav på större ytor.

Som tur är har vi en annan syn idag än de som bestämde att ett nytt operahus måste ligga på samma plats som det gamla, vilket innebar att Gustav III:s opera revs. Med ovanstående i beaktning kan jag inte låta bli att hålla med dem som tidigare föreslagit att ett nytt operahus på en annan plats är en betydligt bättre lösning. Ett nytt operahus som från början är anpassat för allt en modern opera kan tänkas behöva i form av teknik, ytor och tillgänglighet.

Ett förslag på lokalisation av ett nytt operahus är Långholmens östra udde, ett läge likt Sydneys, Oslos och Köpenhamns nya operahus som alla är belägna nära vattnet. Förutom att Stockholm skulle få en ny märkesbyggnad i ett framskjutet läge blir det nya operahuset tillgängligt både från land och vatten. En annan fördel med att bygga nytt är att verksamheten i det gamla operahuset kan fortsätta som vanligt under byggtiden, vilket borde utgöra ett tungt vägande skäl för att uppföra en ny byggnad.

Tänk om, gör rätt!

Peter Wallmark
Tidigare ledamot i Stads-, fastighets-, trafik- och exploateringsnämnden i Stockholms stad