I en debattartikel anklagar en grupp läkare och professorer den svenska staten för att utöva en alltmer repressiv kontroll över forskare. Man vill att etikmyndigheterna läggs ned och etikprövningslagen begravs.

De sju personer som skrivit under debattartikeln hänvisar till ett pågående rättsfall vid Uppsala tingsrätt där Åke Lundkvist, professor i virologi, åtalas för brott mot etikprövningslagen för forskning.

Men menar att åtalet är djupt oetiskt och visar på “häpnadsväckande brister i berörda myndigheters kompetens” samt påpekar att det inte var forskning som Lundkvist ägnade sig åt.

LÄS ÄVEN: Forskare frias – inte brottsligt visa att flest våldtäkter begås av migranter

Åke Lundkvist anklagas för att i lönndom bedrivit forskning utan Etikprövningsmyndighetens (EPM:s) godkännande. Då pandemin briserade i april 2020 var han en av de forskare som då försökte ta sig an problemet och hitta en lösning.

Lundkvist ingick i en forskargrupp som utvärderat ett antikroppstest som visade sig fungera bra. Testkit de hade över erbjöds till kollegor, vänner och släktingar för att testa sig för antikroppar. Då det inte handlade om ett forskningsprojekt, och de heller inte planerade att publicera resultaten, behövde de inte be EPM om tillstånd, förutsatte man.

Kritiserade Folkhälsomyndigheten

Under smittsäkra förhållanden testades 453 personer anonymt varav endast sju procent bar på antikroppar. Vid den här tidpunkten trodde Folkhälsomyndigheten att en avsevärt högre andel av befolkningen bar på antikroppar och grundade sin strategi med att skydda riskgrupperna på det.

Som en av världens främsta experter på spridning av virus mellan människa och djur förstod Lundkvist att FHM:s antaganden sannolikt inte stämde och ingick i en grupp experter som försökte göra myndigheten uppmärksamma på detta. I en debattartikel i DN anklagade de FHM för brister i pandemihanteringen och begärde att regeringen skulle gripa in.

Artikeln väckte starka reaktioner, bland dessa en journalist vid Uppsala Nya Tidning som i flera artiklar misstänkliggjorde Lundkvist med kollegor för oegentligheter. Journalisten anmälde också Lundkvist till Överklagandenämnden för etikprövning (ÖNEP) för brott mot Lagen om etikprövning vid forskning, detta trots att allt som kännetecknar ett forskningsprojekt saknades.

Åklagaren gick på ÖNEP:s linje och väckte åtal.

Detta är en tydlig markering att staten, inte vetenskapssamfundet, avgör vad som är forskning. Gör forskare hädanefter klokt i att be EPM om lov för all verksamhet som enligt någon vid definition skulle kunna betecknas som ”forskning”? Även när det inte föreligger risk för skada eller integritetsintrång?

Vidare konstaterar man att Sverige har hela tre myndigheter med uppgift att tillse etikprövningslagens efterlevnad och “upprätthålla allmänhetens förtroende för forskning”, något man anser strider mot sunt organisatoriskt tänkande. De beskriver missnöjet mot etikmyndigheterna bland forskare som massivt.

Kräver reformer

Gruppen understryker att forskningsprojekt och forskare förstås ska granskas, men att det ska göras på ett kompetent sätt och under rätt former.

Utbildningsministern måste därför ge utökat direktiv till den utlovade utredningen av etikmyndigheterna. Utredningen bör inte begränsas till att se över lagstiftningen utan också omfatta forskningsetikens organisatoriska former.

Etikmyndigheterna anser man underminerar kvaliteten i och skadar förtroendet för svensk forskning. Myndigheterna vill man se läggas ned och etikprövningslagen begravas.

Lundkvist förtjänar respekt och tacksamhet för sina försök att bidra med kunskap och resurser i en akut kris. I stället riskerar han nu fängelse när inkompetenta myndigheter vill statuera exempel och demonstrera sin makt. Det är ett sorgligt skådespel som spelas upp inför öppen ridå i Uppsala. För Lundkvist är det, oavsett utfall, en tragedi och signalen till svenska forskare är att det är staten som avgör vad som är forskning och hur den skall bedrivas.