När deltagarna i det senaste internationella klimattoppmötet COP28 nu flyger hem från Dubai. i sina fossildrivna privatflygplan säger man sig ha tagit i hand på “en historisk överenskommelse”. De nya jämfört med tidigare är att fossila bränslen nu explicit nämns i dokumentet som den stora klimatboven och ska vara fokus i den “gröna omställningen” att, åtminstone på sikt, fasa ut.

Många deltagarländer, bland annat oljeproducerande sådana, var inte alldeles glada åt sluttexten men efter konfliktfyllda förhandlingar valde till slut alla länder att ställa sig bakom formuleringarna i dokumentet. Kritiker menar dock att det kan bero på att överenskommelsen innehåller vad man kallar kryphål som gör att man under lång tid kan kringgå intentionerna i vad som satts på pränt.

Överenskommelsen beskrivs som “början på slutet för olja, kol och naturgas”, men från början på slutet till slutet på slutet kan bli en lång resa anser de som kritiserar texten för att innehålla “svagt språk”. Inte desto mindre avslutade klimattoppmötet med jubel och applåder när det förklarades avslutat med ett klubbslag av ordförande Sultan al-Jaber.

– Vi har arbetat väldigt hårt för att säkra en bättre framtid för människor och planeten. Vi ska vara stolta över vår historiska prestation, förklarade han.

EU:s klimatchef Wopke Hoekstra är också försiktigt optimistisk över COP28-avtalet, även om han i likhet med andra klimatalarmister anser att omställningen har gått och går alldeles för långsamt.

– Det har tagit oss 30 år att komma hit, det borde ha hänt för länge sedan, säger han.

Olika krav på olika länder

Konkret innehåller överenskommelsen inget tvingande. I stället vidgår de närvarande representanterna för deltagarländerna i COP28 att man hörsammar en uppmaning att bidra till en omställning från fossila bränslen i sina energisystem så att jordklotet kan uppnå det man kallar nettonollutsläpp till år 2050.

Vad som inte beskrivs som kryphål utan som rättvisa men konkret innebär att många länder ges fribrev från klimatomställningar är en skrivning om att det är de rika länderna som ska göra mest och de fattiga länder mindre eller ingenting, beroende på vilka förutsättningar de kan anses ha.

Ett problem i detta är att rika länder som exempelvis Sverige redan har gjort och på egna initiativ gör extremt mycket för att minska utsläppen av växthusgaser medan den enorma befolkningsexplosionen i tredje världen och dessa länders resa mot ett välstånd i paritet med de rika ländernas riskerar bli den stora utsläppsbomben om det inte kombineras med samma tuffa utsläppskrav.

Kritiseras för vänsterslagsida

Utöver de aviserade fribreven för u-länder och skuldbeläggning av i-länder får överenskommelsen också allmän kritik för att vara alltför vänsterinriktad och påverkad av den klimatalarmistiska aktiviströrelsen som bekänner sig till vänsterradikala ideologier.

I avtalstexten nämns exempelvis “fossila bränslen” endast två gånger medan “utrota fattigdom” nämns tio gånger – elva om man inkluderar formuleringen “skapa en värld fri från fattigdom”. Andra vänsterorienterade begrepp som förkommer ymnigt i skrivelsen är “klimaträttvisa”, “energifattigdom” och “rättvis omställning”.

Delade meningar om kärnkraftens roll

De senaste femtio åren har det för tillfället innevarande årtiondet beskrivits som “det avgörande” för att stoppa en annalkande klimatkatastrof där allt liv på jorden dör ut. Den nya COP28-överenskommelsen utgör inget undantag utan deklarerar 2020-talet som det avgörande årtiondet i kampen mot klimatförändringarna.

Bland de icke bindande uppmaningarna i överenskommelsen återfinns att deltagarländerna ska ha en ambition att tredubbla sin andel av förnybar energi till 2030. I flera länder, däribland Sverige, råder delade meningar om huruvida kärnkraften ska tillåtas utgöra ett ben i denna omställning eller ej.

Detta illustreras bland annat i att Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi nu uppmärksammas för att i sitt uppmärksammande av COP28-överenskommelsen valde att klippa av sin skärmdump från skrivelsen så att formuleringarna om kärnkraft inte kom med. Tilltaget innebär dock inte att de försvinner från överenskommelsen, bara att MP aviserar att man fortsatt kommer att motarbeta kärnkraften som en del av omställningen.

Fossila bränslen blir “övergångsbränslen”

Deltagarländerna uppmanas också att i ett snabbare tempo än hittills ta fram tekniska lösningar för avskiljning och lagring av koldioxid. Det handlar om att “gräva ned” växthusgaserna i marken så att de inte kommer ut i atmosfären. Beroende på vem man frågar är tilltron till den metoden för att få ned utsläppen allt från mycket stor till nästan noll.

I COP28 stadfästs också ett nytt begrepp för fossila bränslen som nu ska kallas för ”övergångsbränslen”. Begreppet indikerar dels att de ska fasas ut men dels också att de får fortsätta under en övergångsperiod utan tydligt slutdatum och med variationer mellan länder beroende på vilka nationalekonomiska förutsättningar de bedöms ha för att ställa om.

Det är bland annat det här ordet som gett upphov till kritik om “kryphål” i klimatöverenskommelsen. När Jean Su från Center for Biological Diversity pekar finger är det dock främst mot USA, som han nämner explicit som ett som kan fortsätta producera fossila bränslen medan oljeländerna i arabvärlden, däribland värdnationen Dubai, inte namnges.

I motsats till USA är det emellertid dessa länder, med Saudiarabien i spetsen som genom ett kraftigt motstånd satte stopp för skarpare skrivningar i COP28-överenskommelsen om att helt fasa ut fossila bränslen. Det handlar om länder som byggt i princip hela sitt ekonomiska välstånd på oljan och under överskådlig framtid kommer att få svårt att ersätta intäkterna från den med någon annan exportvara.

Inget juridiskt bindande

Egentligen skulle COP28-toppmötet ha avslutats på tisdagen men motsättningar gjorde att man fick förlänga med en dag. Till slut lyckades man dock kompromissa fram formuleringar som samtliga deltagande 198 länder kan ställa sig bakom i konsensus.

Men ingenting i överenskommelsen är, som nämnt, juridiskt bindande. Det beskrivs i stället som “en signal om riktningen framåt”. Vad som omsätts i handling och vad som stannar vid ord beträffande den gröna omställningen och minskade utsläpp av växthusgaser återstår precis som innan toppmötet att se.