➤ KRÖNIKA Förr stod klasskampen mellan rika och fattiga, mellan arbetare och patroner. Nu står den mellan de goda och de onda. Vilken sida man tillhör avgörs av i vilken grad man anpassar sig till det politiskt korrekta. Detta bestäms av den luddiga ”värdegrunden”. Den utgår från ”allas lika värde”. En felöversättning av FN-deklarationen om allas lika värdighet.

En språkdetalj med enorma konsekvenser för svenska folket. Kritik mot mångkulturen kan av de moraliskt överlägsna kallas rasism och stridande mot ”värdegrunden”. Som i ”Kejsarens nya kläder” är verkligheten inte vad du ser – utan den de goda säger att den är. Den egna moraliska kompassen tystas av den politiska godhetsmätaren. För den som tvivlar på maktens röst återstår förtvivlans vanmakt. Men utan tvivel är man inte riktigt klok, sa den kloke Tage Danielsson.

Dagens folkvalda tjänar inte folket, de uppfostrar det. Demokrati är bara för den som håller med dem. Diktaturens öppna terror har bytts mot demokraturens krypskytte. Våldsmakten kan ses och bekämpas, den falska godhetens terror är försåtligare. Guds vilja har ersatts av små självgoda politikers regelbok. Majoriten av folket är medlemmar i kyrkan, bara 2% i ett politiskt parti. Ändå gäller denna politiska religion oinskränkt.

Historien om Bernt Herlitz belyser det fasansfulla samhälle som växer fram med de godas lojala politrukers blinda auktoritetstro. Berättelsen kan läsas på Samhällsnytt. (Bernt försökte stoppa åldersfusket – kan förlora lägenhet)

Vi har sju partier som ser sig som moraliskt överlägsna. Liksom alla lydiga myndigheter, hycklande media, bidragsberoende organisationer, karriärsugna artister, lismande kändisar och svenska kyrkan. Deras argument är att de inte tillhör de onda. Mot allt förnuft hävdar de att invandringen är lönsam. Att multikulturen står svenska folket ofattbart dyrt döljs med alla medel – lögn, censur, förnekelse, faktaresistens och ren förföljelse av oliktänkande.

Frågan är om de själva vill se notan för mångfaldsutopin. Med direkta kostnader, utarmning av välfärden och förlust av oersättliga svenska värden. För den som invänder mot förd politik återstår i brist på alternativ de bespottade Sverigedemokraterna. Dissidenterna blir alltfler och t.o.m inom vänsterns ointagbara LO-borg är nu detta förtalade parti i majoritet.

Självgodheten kväver självkritiken. I takt med att mångkulturutopin imploderar tvingas de goda desperat demonisera de onda. Nynazisterna ger dem god hjälp. Bättre skräckpropaganda kan de inte önska. Att 500 historielösa nazister tjänar sina motståndare fattar de inte själva. Ingen vid sina sinnens fulla bruk tror ju att nya SS-divisioner står beredda att återinföra det helvete som upphörde efter Hitlers död för 70 år sedan. Men med hjälp av dessa spöken från en gången tid kan de goda oförtröttligt ropa att vargen kommer. Som om nazismen vore det enda alternativet till de godas mångkulturfiasko. Diktaturens brutala förakt för den svage har ersatts av den nedlåtande godhetens förakt för de utsatta.

Sverigedemokraterna vill förbjuda NMR:s verksamhet. Justitieministern påstår infamt att Åkesson bara vill bli av med en ”konkurrent”. Ett billigt trick för att påstå att ett till riksdagen valt parti och dess väljare kan jämställas med nynazister. Vänstermobben slåss mot sedan länge döda drakar, men ser inte dagens islamistiska monster. I Miljöpartiet blir den som kritiserar islamiseringen utesluten.

Men hur moraliskt överlägsen är t.ex Fredrik Reinfeldt. En f.d. statsminister som spottar på folket och påstår att barbariet är enda arvet efter tusenårig svensk kultur. Att svensk ödemark kan rymma obegränsat antal invandrare. En skymf mot både våra förfäders kamp och flyktingarnas värdighet.

Hur moraliskt är det att som Annie Lööf påstå att det krävs 30 miljoner fattiga invandrare för att rädda vår välfärd? Hur moraliskt är det att ge svenska barn världens sämsta skola? Eller att låta kvinnor föda på landsvägen. Eller att försvara behovet att tigga med hänvisning till allas lika värde?

Med vilken moralisk rätt lovar Stefan Löfven toaletter till världens fattiga – när de skattebetalare som ska bekosta hans vidlyftiga löfte är bostadslösa. Hur moraliskt är det att som naiva feminister klä sig i slöja och påstå att man med det stödjer islams förtryckta kvinnor.

De godas politiker ger sig själva oanständigt höga riksdagslöner, fria resor, subventionerat boende, tre månaders semester, skyhöga pensioner, avgångsvederlag, och total ansvarsfrihet. Riksdagsledamöter har taxinotor som en pensionärs årsinkomst. Samtidigt som 100.000-tals pensionärer lever under fattigdomsgränsen och barnfattigdomen är utbredd. Samtidigt som svårt sjuka dör i vård-köerna.

Godhetspolitikerna lever på det förtroende som deras föregångare skapade. De folkvalda som såg sin roll som ett hedersuppdrag och inte som en karriärväg. De som hedrade samhällskontraktet. Vi betalade världens högsta skatter eftersom vi i stort sett fick det vi betalade för – ett starkt försvar, fungerande polis, god sjukvård, utmärkt skola, fungerande kommunikationer, drägliga pensioner. Allt det som gav Sverige gott rykte. Nu är vi istället omvärldens skräckexempel.

Detta är en opinionstext. Den återspeglar skribentens personliga åsikter.