➤ KRÖNIKA Ifjol ansökte jag om pressackreditering till riksdagen – en ansökan som avslagits av riksdagsförvaltningen som bedömde att jag var en säkerhetsrisk på grund av lögnaktiga publiceringar i gammelmedia. Med all rätta revs deras beslut av riksdagens överklagandenämnd och ärendet skickades tillbaka. Eftersom det inte fanns några faktiska omständigheter som kunde visa att jag var en säkerhetsrisk hade de inget annat val än att bevilja pressackrediteringen. Det skulle sätta punkt för den över två år långa förföljelsen mot mig och de löjliga spionanklagelserna.

Detta hade alltså hänt om alla inblandade instanser höll sig till sanningen. Men för vissa blev strävan att skada nya medier starkare än deras plikt. I ett yttrande till riksdagsförvaltningen denna gång skrev Säkerhetspolisen att jag ”har haft direkta kontakter med och indirekta kopplingar till rysk underrättelsetjänst”. Mer än så står det inte i deras yttrande – vilket är förståeligt. Formuleringen är medvetet luddig för att skapa så stora rubriker som möjligt.

Efter att jag har läst det och den första chocken har lagt sig över att en välrenommerad myndighet ljuger så här blatant eller har faktakoll i nivå med Dagens Nyheter, hade jag flera frågor. Vilka är de kontakterna och hur såg de ut? Vilket syfte hade kontakterna? Som journalist har jag träffat tusentals personer, inklusive de i maktställning, för mina reportage och intervjuer. Det är inte omöjligt att några av dem arbetade för en rysk, brittisk, amerikansk, israelisk eller någon annan underrättelsetjänst, eller för alla dem tillsammans – journalister har ingen tillgång till Säpos databaser för att kontrollera alla kopplingar på sina intervjupersoner. Eller var det så enkelt som att jag skapade en profil på Vkontakte? Den förslagna formuleringen ger, medvetet nog, inga svar.

Och på frågan om kopplingar – hur ser de ”indirekta kopplingarna” ut? Består kopplingen av att jag några gånger innan träffade Aftonbladet- och senare DN-journalisten Lisa Röstlund som senare kom i direkt kontakt med rysk säkerhetstjänst för att hitta komprometterande uppgifter om mig? Många frågor – men inga svar. Därför att som vanligt behöver Säpo inte redovisa någonting. På direkta frågor från mig svarade myndighetens presstjänst att Säpo ”inte avser att kommentera” sitt uttalande.

Det är mycket bekvämt – för då behöver man inte ta ansvar för sina lögner. Låt oss låtsas för en stund att Sverige är en rättsstat. Hur rimligt är det då att en journalist stämplas i princip som rysk spion utan någon rättegång, utan några förklaringar och utan någon möjlighet att ens ta del av anklagelsen? För i det här fallet saknar man tillgång till alla de mekanismer som finns för att garantera den enskildes rättssäkerhet under en rättsprocess. Det är nog också därför jag inte är åtalad för spioneri.

Avsikten med det hela är dock skrämmande tydlig – det är att försvåra mitt journalistiska arbete. Det som är mycket bekymmersamt är att Säkerhetspolisen medvetet sjösätter en psy-op för att påverka politiken och tysta en obekväm journalist – lägligt nog kom yttrandet bara dagar efter att jag publicerat en granskning av MSB för Samhällsnytts räkning. Blev yttrandet den djupa statens svar på den journalistiska granskningen? Vilka ömma tår trampades det på?

Hursomhelst tror jag mig känna igen denna process. Samma sak skedde i Ryssland i början på 2000-talet, strax innan Putin kom till makten.

Då uppstod plötsligt säkerhetsapparaten som en självständig aktör i det politiska maktspelet – med egna intressen, strategier och utspel. Avsikterna var goda i början – som alltid. ”Någon måste ju ta ett ansvar”. Så småningom ersatte dock säkerhetsapparaten alla andra aktörer i det offentliga samtalet. Det är början på denna process vi ser nu i Sverige.

I sin årsrapport som nyligen presenterats aviserade Säkerhetspolisen sin intention att förfölja regimkritiker som ”ligger utanför ramen för Säpos uppdrag”. Att den genompolitiserade myndigheten inte är ”the good guys” och kommer att bli regeringens politiska polis blev uppenbart redan för ett par år sedan. Det som sker nu är en dock en viktig milstolpe på väg ner mot avgrunden.

Säpos yttrande med falska uppgifter är en personlig attack mot mig – ämnad åt att bryta ner mig, tvinga mig att sluta arbeta, förstöra mitt sociala liv osv. – men det är också en attack mot hela den svenska demokratin. Att statens säkerhetstjänst lögnaktigt smutskastar en oberoende journalist på hemliga grunder bör inte passera obemärkt förbi – ens i Sverige.