➤ Den vedertagna förklaringsmodellen bland kriminologer och sociologer till varför unga män med muslimsk invandrarbakgrund i Sverige radikaliseras och beger sig till Syrien och Irak för att bli IS-terrorister, är socioekonomisk – det är marginalisering, utanförskap och avsaknad av utbildning för att ta sig in i det svenska majoritetssamhället, inte religiösa föreställningar, som driver dessa unga män i famnen på terroristerna menar man.

Författaren och journalisten Magnus Sandelins berättelse om 24-årige Idris Cheway, som för några månader sedan dog som IS-terrorist i Syrien, tecknar en mindre politiskt korrekt och diametralt motsatt bild av de mekanismer som ligger bakom det fenomen som går under namnet “jihadresenärer”. Sandelin påtalar själv i sin levnadsteckning över Idris att han står i kontrast till “schablonbilden” av vem som antas bli IS-terrorist. Historien om Idris radikalisering och radikaliserande handlar uteslutande om religion och ingenting om socioekonomiskt utanförskap.

Idris var född i Sverige, välutbildad och etablerad i det svenska samhället. Han hade en kandidatexamen i företagsekonomi från Södertörns högskola och arbete som handläggare på Arbetsförmedlingen. Han var en av initiativtagarna till föreningen Förortsakademikerna, vars syfte var att förmå antisociala invandrarungdomar i förorterna att förändra sina liv genom att skaffa sig en utbildning. Idris bjöds in av lokalradio och tidningar för att berätta om satsningen, och han åkte runt på gymnasieskolor i de s.k. “utsatta områdena” för att övertala ungdomarna att välja högskolan framför gängkriminaliteten.

Alltmer radikaliserad
Men gradvis tog islam över Idris tankevärld med dess idéer om militant jihad och martyrskap och att upprätta ett globalt kalifat under Allah, profeten, Koranen och sharia. På några få år förvandlades den till synes välanpassade akademikern Idris till en av Sveriges mest aktiva IS-rekryterare. Han reste till Raqqah i Syrien och antog namnet ”Ibn Mulaykah” och ägnade sig åt att via Internet rekrytera unga män i Sverige med muslimsk invandrarbakgrund till IS. Detta höll han på med tills han dödades i en flygräd i somras.

Magnus Sandelin berättar att han träffade Idris under radikaliseringsperioden. Han var då skeptisk att tala med Sandelin och hade utvecklad en paranoid föreställning om att svenska journalister framställer muslimer på ett negativt sätt – en uppfattning som står i bjärt konstrast till den gängse bilden av svensk media som tecknare av islam som ett berikande inslag i det svenska samhället.

Idris hade då hunnit grunda en ny förening med en helt annan inriktning än den tidigare Förortsakademikerna. Den nya föreningen var islamistisk och gick under namnet al-Taqwa. En likhet fanns dock med den tidigare föreningen – även al-Taqwa vände sig till unga invandrarungdomar i förorterna. Men nu handlade budskapet inte om att skaffa sig en utbildning och bli en del av det svenska samhället. I stället uppmanades ungdomarna att bli bokstavstroende i sin muslimska tro och att inse att de hade en plikt att resa till Syrien och Irak för att där tillsammans med IS slåss för kalifatet.

Terroristförening fick moskélokaler och statsbidrag
Föreningen fick stöd av Skärholmens moské i södra Stockholm som upplät sina lokaler åt Idris radikaliseringsverksamhet. Flera medlemmar övertygades och begav sig till Syrien för att ansluta sig till de militanta jihadisterna. Föreningens Facebooksida fylldes med glorifierande texter om de som hängett sig åt militant jihad i Syrien och som dött som martyrer för Allah och profeten.

En av dessa jihadresenärer som hörsammade Idris uppmaning och gav sig iväg till Syrien var 18-årige Bilal. För SVT Uppdrag Granskning skulle Magnus Sandelin göra ett reportage om honom men Bilal hann dö martyrdöden innan det projektet kunde slutföras. Den muslimskt radikala jihadresenärverksamheten i Skärholmens moské uppmärksammades ändå av SVT UG, bland annat för att föreningen fått en halv miljon kronor i statligt bidrag för verksamheten.

Idris var inte särskilt villig att berätta för journalister, inklusive Magnus Sandelin, om sin alltmer radikalt muslimska livsåskådning. Men i ett samtal med Sandelin som ägde rum i Skärholmens moské talade han varmt om den extrema saudiske jihadistideologen Nasir al-Fadh.

Fick lämna säkerhetsklassad anställning
I den här vevan sökte Idris och fick en säkerhetsklassad tjänst på det statliga IT-bolaget Teracom som förvaltar marknätet för radio och TV i Sverige. Avsikten med att söka jobb där är oklar men ledningen för bolaget anade snabbt oråd, kontaktade Säpo och fick därifrån en rapport om Idris engagemang för våldsbejakande islam. Bolaget valde efter en månad att avsluta Idris anställning.

Idris upplevde sig utsatt för religiös diskriminering och anmälde uppsägningen till DO, som dock denna gång valde att inte agera. I anmälan framställde Idris sin rekryteringsverksamhet för IS räkning som sin “trosutövning” och att vara “praktiserande muslim”. Att det han gjorde hade förknippats med fundamentalism och extremism beskrev Idris som ett uttryck för det svenska samhällets islamofobi.

Blev kriminell
Innan Idris själv begav sig till Syrien hann han också med en del kriminell verksamhet av det slag som han i sin första förening, Företagsakademikerna, försökt förmå förortens invandrarungdomar att vända ryggen åt. Våren 2016 rullar polisen upp en stor brottshärva med grova skattebrott genom momsbedrägerier vid handel med mobiltelefoner och andra elektronikvaror. . Flera personer med kopplingar till den våldsbejakande islamistiska miljön fanns bland de åtalade. En av centralfigurerna i härvan var Idris.

En teori är att pengarna skulle användas för utvidgad IS-rekrytering och för att dryga ut den halva miljon i bidrag från skattebetalarna som föreningen erhållit. När det var dags att kalla Idris till förhör stod han inte längre att finna i Sverige. Han hade då lämnat landet och stationerat sig i Raqqah i Syrien, varifrån han som “Ibn Mulaykah” fram till sin död ett år senare fortsatte och intensifierade sina ansträngningar att värva svenska invandrarungdomar till militant jihad med budskap om att det är rätt att döda “de otrogna” och genom att försvara alla muslimska terrordåd, inklusive nine-eleven.