DEBATT • Finns det en mänsklig natur, en slags nedärvd “essens” som kan observeras inom alla möjliga samhällstyper genom hela mänsklighetens historia, eller är vi bara tomma blad – tabula rasa, blank slate – som enbart formas av miljön runt omkring oss?

Denna fråga har stötts och blötts av tänkare genom tiderna så långt tillbaka som till Platon och Aristoteles via Thomas av Aquino och upplysningsfilosoferna ända fram till dagens ideologiska debatt om arv och miljö. Inom olika ideologier har genetiskt arv setts som mest betydelsefullt medan andra tänkare har sett miljön som allenarådande. Givetvis påverkar arv och miljö varandra ömsesidigt där olika habitat ger genetiska förändringar för bättre överlevnad och där på senare tid den av evolutionen framavlade så kallade “moderna människan” även påverkar miljön både positivt och negativt.

Hobbes – pessimisten

Thomas Hobbes som levde under 1600-talet – alltså i upplysningstidens begynnelse – försöker i sitt mest kända verk Leviatan förklara människans natur och dess konsekvenser. Han menar att folk i allmänhet är egoistiska och korrupta vilket leder till en kamp om resurser där ett allas krig mot alla gäller. Hans uppfattning är att i ett primitivt naturligt tillstånd där människor konkurrerar i en värld av knappa resurser är livet “solitary, poor, nasty, brutish and short”. Därför behövs det en typ av samhällskontrakt för att garantera människors säkerhet, vilket innebär att en stat i form av en envåldshärskare eller en styrande elit ser till att ordningen efterlevs, detta på bekostnad av medborgarnas frihet som inskränks i lydnad under överheten men i gengäld åtnjuter de fördelar det innebär att leva i ett ordnat samhälle.

Det berömda omslaget till Hobbes bok visar en jätte med kungakrona, vars armar och överkropp är sammansatt av massvis med människokroppar. I ena handen håller han ett svärd och i den andra en kräkla (religiös stav) symboliserande världslig respektive andlig makt. Bokens titel hänsyftar på ett mytologiskt sjöodjur i Gamla Testamentet som i Hobbes tolkning symboliserar den ultimata makten. Legitimiteten för denna makt är att medborgarna överlåtit ordningsmakten till en eller flera personer som representerar folket, med rätten att straffa de som inte efterlever samhällskontraktet. Makten är alltså utsedd av folket och inte av Gud eller genom arvsrätt. En tidig form av demokrati.

Locke – liberalen

John Locke var en annan engelsman som levde på 1600-talet, en filosofisk empirist som även han förespråkade ett samhällskontrakt. Troligen inspirerad av Hobbes proto-demokratiska idéer hade Locke dock en mer liberal inställning till maktfördelning, vilken grundade sig på en annan uppfattning av den mänskliga naturen. I motsats till Hobbes något pessimistiska syn på det så kallade “naturtillståndet” ansåg Locke att varje människa föddes som ett tomt blad och att miljön följaktligen formade personen. Han var en tidig förkämpe för mänskliga rättigheter och ansåg att oberoende av samhällets värderingar eller religiösa uppfattning så har varje person en naturlig rätt till “Life, Liberty and Property”. Statens uppgift var att se till att dessa rättigheter inte äventyrades.

Rousseau – romantikern

Jean-Jacques Rousseau som levde på 1700-talet hade också idéer om hur samhället skulle styras och till skillnad från sin föregångare så motsatte han sig tanken på att samhällskontraktet innebar att all makt skulle överlämnas till staten. Han förespråkade en typ av direktdemokrati där folket aktivt skulle delta i beslut som påverkade dem. Han ansåg att människan i sitt ursprungliga naturtillstånd var god och oskuldsfull och det var civilisationen som fördärvade alla och envar. Framför allt såg han Lockes idé om att egendom skulle vara en naturrätt som helt förkastlig, tvärtom ansåg han att ägande är roten till allt ont och leder till girighet, brottslighet, ojämlikhet och i värsta fall krig.

Han mest citerade fras är inledningen till hans skift Om Samhällsfördraget som lyder: “Människan föds fri och överallt är hon i bojor” vilket antyder att samhällets regler och förordningar berövar medborgarna sin av naturen givna frihet och bildligt talat fjättrar mänskligheten. Två andra fraser som förknippas med Rousseau är “Den ädle vilden” och “Tillbaka till naturen” vilka romantiserar människan liv som jägare och samlare innan den agrara revolutionen och den så kallade civilisationens tillkomst. När jordbruket etableras blir egendom behov och överskottet av matproduktionen kan då kontrolleras av en härskarklass varpå klassamhället uppstår.

Upplysningstidens stora

Dessa tre filosofer fick stor inverkan på upplysningstidens i mångt och mycket revolutionära idéer som bokstavligt faktiskt inspirerade till två i slutet på 1700-talet samhällsomstörtande uppror. Vissa av Lockes tankar kopierades nästan ordagrant i Jeffersons amerikanska självständighetsförklaring och Rousseau sägs ha varit en inspirationskälla till den franska revolutionen 1789, en händelse han dock inte fick uppleva då han gick ur tiden 1778. Thomas Hobbes materialistiska samhällssyn får en att tro att han egentligen var ateist, en oerhört sällsynt inställning på den tiden då helvetets portar öppnade sig för en icke troende. Han erkände aldrig offentligt sin misstro på ett övernaturligt väsen men läser man mellan raderna, även i hans teologiska resonemang innehållande bibelreferenser, så får man lätt intrycket att konceptet med en allsmäktig sakral Gud är irrelevant och obetydligt.

Här har vi alltså en “garderobs-ateist”, en liberalist och en proto-socialist, sannerligen en illuster skara tänkare men med det gemensamt att de jämförelsevis var långt före sin tid. Men hur rätt hade de egentligen i sina tankar om mänsklighetens förflutna och eventuella framtid? Med dagens facit i hand kan man konstatera att en hel del av idéerna var lösa spekulationer som inte byggde på annat än så kallade “Just so stories” en typ av cirkelresonemang utan stöd i någon evidensbaserad forskning. Ta exempelvis deras tankar om den mänskliga naturen, där man numera konstaterat att vi inte föds vare sig goda eller onda och definitivt inte som tomma blad. Genetisk forskning har visat att en mängd egenskaper är ärftliga och relativt svåra att socialt påverka som exempelvis intelligens, temperament, impulskontroll, aggressivitet etc. Rousseaus idé om den ädle vilden stämmer inte heller då det visat sig de få kvarvarande “primitiva” stammar i exempelvis Amazonas djungel är både krigiska och våldsamma. Dock är människorna i dessa stammar relativt jämlika och även altruistiska och inte som Hobbes trodde egoistiska och solitära då en typ av kollektiv tribalism är en nödvändig förutsättning för stammens fortlevnad.

Ägande en naturrätt?

Hur är det då med ägandet som naturrätt som Locke förespråkade? Uppstår tanken på egendom först när jordbruket introduceras? För att få svar på den frågan får man troligen gå långt tillbaka i mänsklighetens historia, ända tillbaka till när våra förfäder ställde sig upp på två ben. Att frigöra händerna som projektilkastare måste ha varit en revolutionerande överlevnadsstrategi, där en ensam stenkastare var relativt betydelselös medan en grupp av detsamma kunde skrämma bort predatorer och eventuellt även lägga ner byten. Insikten att kollektiva handlingar hade stora fördelar kan ha varit en av anledningarna till homosläktets snabba kranie-expansion för att husera en större hjärna. Det finns dock inga tecken på att exempelvis Homo habilis förstod konceptet av framtida behov och därför inte bar med sig temporära verktyg (typ bra kaststenar). Men någon gång i vår förhistoria inser någon att den här stenyxan är väldigt effektiv och bättre än andras, så den vill jag nog ha för mig själv att använda även nästa dag. Kanske är det så tanken på personlig egendom uppstod, vilket då kan vara ett bevis för att beteendet till viss del har någon slags genetiskt komponent.

Locke ansåg att statens uppgift var att skydda liv, frihet och egendom vilket väl i princip är vad staten gör (och ibland misslyckas med) idag i moderna civiliserade stater. Vi har kollektivt kommit överens om att låta förnuftet styra över känslorna och därför överlåtit våldsmonopolet till rättsstaten. Detta för att lägga band på hämndlystenhet och impulsiva våldshandlingar med fördelen att man ska kunna gå ut på gatan när som helst utan att riskera att bli ihjälslagen. Tummas det på detta rättssystem riskerar man att hamna i den sits som exempelvis Sverige befinner sig där gangstergäng nu utmanar samhällets fundament av lag och ordning och även utmanar polismakten som ofta fegt backar undan och inte vågar sätta hårt mot hårt. Helt i linje med Thomas Hobbes pessimistiska föreställning om ett allas krig mot alla.

Demokrati en variant på diktatur

Egentligen är väl alla ovanstående styrelseskick och även dagens olika maktkoncentrationer i grunden totalitära system. Totalitarismen brukar ju vanligtvis förknippas med diktaturer och enpartistyre men alla demokratiska statsskick resulterar ju i att en ofta knapp majoritet bestämmer över en nästan lika stor minoritet. För det mesta skiljer inte valresultat med mer än någon procent mellan exempelvis Labour och Tories i England eller mellan demokrater och republikaner i USA liksom i Sverige mellan de olika blocken. 49 procent av folket får finna sig i att rätta in sig det led som 51 procent bestämt. Man kan också betrakta de flesta demokratiska system som bara varianter av diktatur med den enda skillnaden att folket med ett antal års mellanrum ges möjlighet att avsätta diktatorn och tillsätta en annan. Eller som citatmaskinen Winston Churchill uttryckte det: “Demokrati är det sämsta statsskicket. Bortsett från alla andra som har prövats” Han sa även: “Det bästa argumentet mot demokrati är ett fem minuter långt samtal med den genomsnittlige väljaren”.

Där har vi kanske dilemmat med Rousseaus tanke på direktdemokrati – som i dagens dataålder faktiskt skulle kunna tillämpas – nämligen att många väljare är alldeles för dåligt insatta i många frågor, vilket lätt skulle kunna leda till okunnighetens tyranni. I en konsensuskultur som den i Sverige styrs ofta massorna av agendajournalistik som mestadels vädjar till känslor i stället för förnuft då många inte har den expertiskunskap som krävs. Orsaken till att faktaresistens uppstår och fungerar är människans starka sociala drift att bli inkluderad och inkludera andra vilket skapar en fönsterlös åsiktskorridor utan både insikt och utsikt. Inkompetenta personer överskattar därför ofta sin dåligt underbyggda kunskap vilket i många fall leder till att sämre beslut fattas, ett fenomen som kallas “Dunning-Kruger-effekten, efter två forskare vid Cornell University i USA.

Jämlikhet och frihet motpoler

Jämlikhetstanken leder till en kultur där ingen tillåts vara bättre än någon annan – den så kallade Jantelagen – vilket kan resultera i näst intill förakt för expertiskunskap som anses vara elitistisk, och idag konstigt nog även rasistisk när fakta krockar med den politiska agendan. Jämlikhet ihop med frihet och broderskap var den franska revolutionens slagord, där revolutionärerna ofta citerade Rousseau och inspirerades av hans tankar, vilket som vi vet ledde till ett totalitärt skräckvälde. Detta troligen därför att frihet och jämlikhet är varandras motpoler. Ju mer jämlikhet desto mindre frihet och vice versa. Det behövs en balans mellan dessa begrepp som hindrar det ena eller andra att ta över. Fullständig individuell frihet kan leda en brutal ojämlik utslagningseffekt medan totalitär kollektiv jämlikhet resulterar i Nordkorea.

Är ändå – trots ovanstående resonemang – folkomröstningar ett bra demokratialternativ? Osäkerheten kring detta kan exemplifieras med resultatet i två sådana referendum, en verklig och en fiktiv. 1980 röstade svenska folket ja eller nej till kärnkraft och troligen hade nej-sidan vunnit om inte politikerna i sista stund lanserat ett tredje alternativ vilket gjorde omröstningen till en demokratisk charad. Anledningen till kärnkraftsmotståndet var Harrisburg-olyckan 1979 och att många ungdomar hakat på den ”gröna vägen” i slutet på 70-talet där de kanske inspirerats av Rousseaus “tillbaka till naturen” och flyttat från städerna ut till landsbygden. Centerpartiet som var den tidens miljöparti och starka kärnkraftsmotståndare satt vid makten 1980, efter att ha fått nästan 25 procent av folkets röster i riksdagsvalet 1976, vilket också påverkade folkopinionen. Man kan krasst i detta fall säga att politikerna hade rätt och folket hade fel då utbyggnaden av kärnkraften visat sig positiv för landets ekonomi, välstånd och även klimatet.

Den fiktiva folkomröstningen som aldrig kommer att äga rum (?), är den om hur svenska folket i allmänhet ställer sig till massinvandringspolitiken. De opinionsundersökningar som har gjorts visar att en stor majoritet är för en restriktiv politik, vilket då underminerar och skjuter i sank politikernas i det närmaste patologiska dröm om mångkultursutopin. Det troliga resultatet av en sådan omröstning skulle visa att Sverigedemokraterna har haft rätt hela tiden, vilket totalt går emot konsensuskulturen som uppmanar till kompromisslöst hat mot SD. Politikerna litar helt enkelt inte på folket och vågar därför inte besluta om ett sådant referendum. I det här fallet har folket som lever i verkligheten rätt och politikerna som lever i “enhörningslandet” fel.

Vissa länder verkar bara fungera enligt Hobbes princip med en envåldshärskare som styr, avsätter man honom blir det ofta kaos – Saddam i Irak, Khadaffi i Libyen, Tito i Jugoslavien etc. Schweiz, ett av världens rikaste länder med 20 procent lägre skattetryck än Sverige tar hjälp av frekventa folkomröstningar för att bestämma landets framtid, en typ av direktdemokrati à la Rousseau (född i Schweiz för övrigt). Medan andra nordeuropeiska länder förlitar sig på ett högt skattetryck med en stor omfördelande statsapparat. Det verkar helt enkelt som att folk i olika länder och stater har det styrelseskick de förtjänar, detta till stor del tack vare medborgarnas kulturella och även i viss mån genetiska arvegods.

Tvåbenthet ägandets ursprung

Tanken på egendom som en naturrätt – som avhandlades tidigare i denna text – kanske uppstod som en följd av bipedalism (tvåbenthet) då homosläktets framben förvandlades till armar med två greppande händer. Att bära med sig praktiska ägodelar blev ett sätt att förmedla kunskap till nästa generation att förvalta och även på sikt utveckla. Personligt ägande genererar också en typ av ansvarskänsla som även kan ta sig ett kollektivistiskt uttryck – det här är vårt hus, vår stadsdel, vår stad och förlängningen också vårt folk och vårt land. Om ingen äger någonting eller en anonym stat har monopol på ägandet uppstår gärna ett vakuum och en respektlöshet visavi egendomen, vilket höjer tröskeln för att vårda den och sänker tröskeln för att vandalisera den. Slöseri med och brist på kontroll över skattepengar är ett närbesläktat fenomen. Egna pengar hanterar man inte lika vårdslöst.

Det bildliga broderskap som var den franska revolutionens tredje ben är egentligen en form av tribalism som förenar grupper av människor bortom släktskapsband. I USA kallar afroamerikaner varandra för “brothers and sisters” och i de svenska utanförskapsområdena tilltalar invandrarungdomar varandra med olika varianter på ”bror”. Få verkar tycka att ett sådant sätt att uttrycka etnisk samhörighet är något konstigt eller förkastligt, så länge det handlar om svarta eller invandrare. Men om en vithudad majoritetsbefolkning i ett land uttrycker en liknande solidaritetskänsla med varandra blir det plötsligt oacceptabelt och ett utslag av “white supremacy” (vit överhöghet).

Dubbla måttstockar med andra ord, något som vetenskapen åtminstone tidigare förkastade då man inte kan basera epistemologiska rön på godtyckliga mätmetoder. I vissa postmoderna samhällsvetenskapliga discipliner som gör anspråk på att vara vetenskapliga är man inte lika noga med det här. Det är en trend som på sikt kan äventyra den västerländska upplysningstraditionen, fri från religion och vidskepelse som har skapat det moderna samhället – på gott och ont men kanske mest på gott. För ingen (utom en och annan miljöpartist) vill väl tillbaka till tider där levnadsstandarden och medellivslängden var extremt låg, där begrepp som frihet och jämlikhet inte fanns på kartan för gemene man och där livet enligt ovannämnde Hobbes faktiskt var nasty, brutish and short.