➤ KRÖNIKA  Det blir allt vanligare att Sverigevänliga profiler blockas från Facebook. Två av mina favoriter, Roger ”Salle” Sahlström och Jan Sjunnesson, har båda stängts av flera gånger. Även Katerina Janouch, som en gång skrev för PK-tidningen Expressen, har fått veta vad som händer med dissidenter. Varje gång någon blockeras från Facebook så höjs röster om ”men vad hände med yttrandefriheten?” – ett juridiskt inkorrekt argument, men som jag på senare tid börjat fundera mer över. Vem bör egentligen omfattas av yttrandefriheten?

Jag har alltid tagit mig för pannan när Sverigevänner klagat över att företag som Facebook eller evenemang som Bokmässan bryter mot yttrandefriheten. Yttrandefrihet omfattar nämligen inte privata företag eller organisationer; yttrandefrihet innebär bara att staten inte får arrestera eller på annat sätt trakassera dig för att du uttrycker en politisk åsikt.

Ett företag får bestämma själv vad som är tillåtet i deras lokaler och på deras hemsida, och likadant med de som arrangerar evenemang. På samma sätt så är det inte tekniskt sett odemokratiskt när de andra partierna gaddar ihop sig för att undvika att ge inflytande åt SD – Socialdemokraterna var största parti 2006-2010 och hade precis noll inflytande. Det är dålig stil, visst, men inte odemokratiskt rent juridiskt.

En viktig fråga uppstår dock: Borde företag som har en dominerande ställning tvingas tillåta yttrandefrihet? Det kan låta absurt att argumentera för detta, men föregångare finns faktiskt: Staten har makt att bryta upp privata monopol eller förhindra att dessa skapas från början. Större företag har alltid varit hårdare reglerade än mindre företag, just för att deras makt är större.

Detta leder oss till Facebook och Google. Två företag som dominerar sina respektive branscher inom IT-sektorn; Facebook är överlägset största community, och Google är överlägset största sökmotor (samt störst inom ett antal andra tjänster, men det är mindre relevant). I Sverige är partierna numera tvungna att redovisa vilka privatpersoner och företag som man fått större bidrag från, just för att väljarna förtjänar att veta om ett parti står i skuld till ett visst företag.

Facebook och Google kan dock hjälpa vissa partier och rörelser utan att göra av med en enda krona. Facebook kan genom att ändra sin algoritm göra vissa partiers och vissa personers (de med korrekta åsikter) inlägg mer synliga i flödena. Man kan stänga av obekväma människor som Sahlström och Sjunnesson, samt stänga av konton hos obekväma nyhetssajter, företag och organisationer. Om Facebook varit ett community med 1000 medlemmar hade detta inte varit något problem, men med 70 % av befolkningen som medlemmar så blir situationen annorlunda.

Likaså kan Google ändra vad som kommer upp på förstasidan vid olika sökningar, väl i vetskap om att majoriteten av användarna bara läser resultaten på den första sidan. Man kan även ta bort sajter från databasen helt och hållet. Om Google tar bort en sajt från deras databas, samtidigt som Facebook stänger av den och förbjuder länkning till den, så är sajten i praktiken osynlig på internet på grund av det oligopol dessa företag har. Och båda dessa företag styrs av vänsterfolk.

Sverige kan såklart inte bryta upp vare sig Facebook eller Google; även om de företagen haft sina högkvarter i Sverige är det svårt att se hur det skulle gå till rent praktiskt. Däremot så kan Sverige insistera på att den som är stor också måste vara snäll, vilket i det här fallet innebär att den som har ett stort inflytande över människors informationsflöde måste vara snäll nog att tillåta alla att yttra sig på lika villkor inom grundlagens ramar.

Det Facebook gör nu när man rensar bort ”fake news” är bara ett första steg – när man väl har etablerat en föregångare som säger att ”Det vi bedömer är falskt ska bort” så är det ett logiskt nästa steg att ta bort inte bara personer (som man redan börjat med;) utan också partier som sprider ”falskheter”.

Vad kommer härnäst? Ska Facebook få ta bort konton från företag som drivs av, eller anställer Sverigedemokrater? Många företag skulle idag vara chanslösa utan Facebook och Google för att nå ut till kunder, vilket ger Google/Facebook goda möjligheter att bedriva helt laglig utpressning.

Juridiskt har Facebook och Google rätt att göra som de vill. Moraliskt, så borde vi inte tillåta det. Ett land kan inte hävda sig ha yttrandefrihet om privata oligopolister tillåts bli en illegitim poliskår som går maktens vägnar och censurerar de som makten indikerat att de vill tysta. Lika lite som en maffiaboss kan hävda sig vara oskyldig bara för att han inte själv höll i pistolen utan bara ”hintade” åt sina underhuggare att han ville se någon död. Om yttrandefriheten kränks av statsmakten eller av statsmaktens på pappret oberoende agenter, spelar moraliskt sett ingen roll, och bör därför inte spela någon roll juridiskt.

Och just därför måste Sverige kräva yttrandefrihet och politisk neutralitet av Google och Facebook.

Detta är en opinionstext. Den återspeglar skribentens personliga åsikter.