Integrationen av muslimska migranter i det västerländska samhället går extremt trögt jämfört med andra invandrargrupper. Den nederländske sociologen Ruud Koopmans förklarar varför i sin forskning.

I länder där islam styr är mänskliga rättigheter och demokrati främmande begrepp. Våldet är städse närvarande i stort som i smått och rasismen grasserar.

Den främsta motorn bakom de enorma migrationsströmmarna till västvärlden är dock ekonomisk. Den muslimska världen har i kontrast till den judeokristna inte lyckats bygga några moderna välfärds- och välståndssamhällen.

Forskare tar brett grepp om problemen med islam

Varför det är så är något som Ruud Koopmans, professor i sociologi vid Humboldtuniversitetet i Berlin analyserar i sin bok Islams forfalne hus. Om krisen i den islamske verden (Document forlag 2021). Koopmans är specialist på islam och migration.

Att integrationen av muslimska invandrare har gått extremt trögt i västvärlden är ett i sak välkänt fenomen. Bland politiker där kulturrelativismen är utbredd och rädslan för att framstå som rasistisk eller ge massinvandringskritiska partier rätt, ryggar man ofta för att koppla integrationsproblemen till den muslimska religionen och kulturen.

Det gör inte Koopmans. När han i motsats till andra differentierar statistiken står det klart att invandrare från muslimska länder exempelvis har avsevärt svårare att ta sig in på arbetsmarknaden jämfört med kristna.

Stor skillnad mellan muslimska och kristna migranter – från samma land

I Libanon, som tidigare var ett kristet land och där en kristen minoritet ännu existerar efter det muslimska övertagandet, blir den här skillnaden än mer tydlig. Migranter från samma land uppvisar stora integrationsskillnader.

Muslimska libaneser klarar sig avsevärt sämre än kristna när de migrerar till väst. Och skillnaden försvinner inte när man viktar siffrorna för sådant som utbildningsnivå, språkkunskaper, ålder och andra faktorer som kan tänkas påverka.

Även hinduer integrerar sig bättre

I Storbritannien är de här skillnaderna i integration så stora att de beskrivs som dramatiska. Muslimer från Bangladesh och Pakistan presterar inte bara sämre i integrationshänseende än migranter från kristna länder, det är även ett avsevärt gap upp till hinduer från Indien, i synnerhet när det gäller integration på arbetsmarknaden.

Det faktumet kullkastar också hypoteser om att rasism skulle vara en faktor till att utomvästliga migranter hamnar i utanförskap i stället för innanförskap. Få västerlänningar kan skilja mellan hinduiska indier och muslimska pakistanier och det saknas skäl att tro att den ena gruppen skulle utsättas för mer rasism än den andra.

Samma orsaker här som där

Enligt Koopmans är det samma orsaker bakom att muslimska invandrares inte integrerar sig i västländer och att deras ursprungsländer är så dysfunktionella att de inte lyckats bygga någon välfärd eller välstånd. Det handlar om den muslimska kulturen och religionen.

Muslimska länder är också de där det är sämst ställt med jämställdheten mellan könen. Kvinnor är i mycket hög grad frånvarande på arbetsmarknaden, vilket hämmar tillväxten. Muslimska invandrarkvinnor i väst är också den grupp som har den allra lägsta sysselsättningsgraden

20 av de 25 länder som har lägst sysselsättningsgrad för kvinnor är muslimska. I väst klev kvinnorna på bred front ut på arbetsmarknaden i mitten av 1900-talet. Den samhällsekonomiska effekten av huruvida halva den vuxna befolkningen arbetar eller inte är gigantisk, påtalar Koopmans.

Sharialagar effektiva bromsklossar

Islamforskaren tar också upp islams arvsregler, haram-förklaring av banker och ränta som faktorer som kraftigt har hämmat den ekonomiska utvecklingen i den muslimska världen. Att man i motsats till väst fortfarande låter religionen ha ett avgörande inflytande över den politiska maktapparaten är en annan bidragande faktor.

Koopmans exemplifierar effekterna genom att bland annat jämföra utvecklingen i Egypten och Sydkorea. Länderna blev självständiga vid ungefär samma tidpunkt i mitten av förra århundrandet. Båda länderna saknar i hög grad råvaror att skaffa sig exportintäkter ifrån.

FN-rapport pekar ut orsaker

För 50 år sedan hade Egypten och Sydkorea ungefär samma folkmängd och jämförbar ekonomisk standard. Idag är skillnaderna dramatiska. I Sydkorea är välståndet på västlig nivå samtidigt som det i Egypten knappast har skett någon ekonomisk utveckling alls. Den genomsnittliga egyptierns inkomst är endast en åttondel av den genomsnittlige sydkoreanens.

Egypten är på inget sätt unikt i det avseendet, Det ser ut på samma sätt i flertalet muslimska länder. Koopmans hänvisar till FN-rapporteni Arab human development report. i den identifieras tre islamrelaterade huvudorsaker till varför det ser ut på det här sättet: bristen på frihet, bristen på kunskap och bristen på jämställdhet.

Utbildningstradition saknas

Islam saknar också den moderna utbildningstradition som finns i judeokristet kulturella länder. I den muslimska världen är den tid man går i skolan genomgående kortare än i väst. Många går dessutom i koranskola och kommer ut med kunskaper som inte har något värde för att bygga ett samhälle med välstånd och välfärd.

I MENA-regionen, Afrika söder om Sahara och den del av Asien där islam dominerar avbryter en betydligt större andel sina utbildningar i förtid jämfört med väst. Den islamrelaterade effekten syns även i länder med etniskt/religiöst blandad befolkning.

Koopmans nämner Ghana, Kenya och Nigeria som exempel på där muslimer i snitt har betydligt lägre utbildningsnivå än ickemuslimer. ”Ju större andel muslimer i ett land eller i en region, desto lägre utbildningsnivå”, konstaterar islamforskaren.

Monumentalt ointresse för kunskap

Siffror från Unesco visar att muslimska länder allokerar avsevärt mindre andel av sin BNP på utbildning än ickemuslimska. Tidigare nämnda Egypten är det muslimska land som spenderar mest, runt 0,7 procent, men hamnar ändå långt efter likaså nyss nämnda Sydkorea där motsvarande siffra är över 4 procent.

En jämförelse mellan exempelvis Indien och Pakistan ger liknande siffror. Koopmans fortsätter den tydliggörande sifferexercisen med att nämna att det registreras 600 procent fler patent per invånare ickemuslimska länder som i muslimska länder. För Egypten och Sydkorea är motsvarande siffra hela 1 500 procent till det sistnämnda landets favör.

Religiös bokutgivning dominerar

Den muslimska utbildnings- och kunskapsfientligheten har tagit sig många allvarliga uttryck genom tiderna: förbud mot tryckpressar, förbud mot fri och kritiskt maktgranskande press och acceptansen för att hålla stora delar av befolkningen kvar i analfabetism.

Fortfarande utgörs en dominerande del av bokutgivningen i muslimska länder av religiös litteratur, Koranen, hadither och så vidare. Stora delar av den skön- och facklitteratur som är självklar i väst, saknas nästan helt i stora delar av den muslimska världen.

Kunskapsförakt, inte fattigdom

Koopmans avvisar att detta främst skulle vara en effekt av fattigdom. Sverige var exempelvis ett väldigt fattigt land för ett par hundra år sedan och människor dog av svält en god bit in på 1800-talet. Samtidigt var utbildningsväsendet väl utbyggt och läskunnigheten hög.

”I delar av den islamiska världen finns en nedlåtande syn på kunskap som inte är religiös eller som kan härledas till Koranen eller profeten”, konstaterar Koopmans. Analfabetismen är i snitt dubbelt så stor i muslimska länder som i ickemuslimska, och jämför man den muslimska världen med västvärlden där i princip alla infödda kan läsa blir skillnaden enorm.

I motsats till den muslimska världen rådde i Sverige tidigt yttrande- och åsikts- och pressfrihet. Normer och värderingar spelar stor roll, konstaterar Koopmans, och de muslimska är de i särklass mest negativa för att bygga ett fritt, demokratiskt och ekonomiskt välmående samhälle.

Judehat, homofobi och misogyni

Det utbredda hatet mot judar och homosexuella samt det utbredda kvinnoförtrycket framhålls av Koopmans som andra faktorer som håller den muslimska världen tillbaka. Och det är värderingar som man ofta tar med sig när man migrerar till väst.

Muslimer är bland annat kraftigt överrepresenterade som gärningsmän för våldtäkter och annat våld mot kvinnor och närmast exklusiva när det gäller hedersrelaterat våld. en liknande överrepresentation kan iakttas för personer som utsätter homosexuella för våld.

Koopmans menar att orsaken till att det ser ut så här är internaliseringen av islam och den muslimska kulturen där antisemitismen är en integrerad del, homosexualitet en dödssynd och kvinnor måste lyda sina makar eller manliga släktingar.

Ingen förändring i sikte

Prognosen för att vända utvecklingen i muslimska länder till något som liknar västvärlden i fråga om ekonomi, frihet och demokrati bedömer Koopmans som mycket dålig. Detsamma gäller utsikterna att integrera muslimer i västvärlden. Det är något som islamforskaren påtalat att inget land lyckats med.

Den muslimska fundamentalismen har fortfarande ett enormt starkt grepp om samhället och medborgarna. Det hindrar effektivt att något händer. I flera grundläggande avseenden föraktar man också det icke-muslimska. Paradoxalt lever föraktet kvar hos många migranter efter att de invandrat till väst.

Kan inte samexistera med frihetlig demokrati

Enligt Koopmans kan islam så som den ser ut idag inte samexistera med frihetlig demokrati. För att det ska vara möjligt måste religionen genomgå en omfattande reformation och acceptans för det som i den kristet kulturella världen beskrivs som åtskillnad mellan kyrka och stat.

De muslimer som vill reformera islam utgör endast en rännil i en flod av fundamentalister. Det räcker ingenstans för att få till stånd den förändring som krävs.

Utbredda terrorsympatier

En betydande del av muslimerna, både i den muslimska världen och här i väst tar heller inte avstånd från terrorism. I Sverige tog tusentals muslimska migranter till gatorna för att hylla Hamas massmord på civila judar i Israel den 7 oktober. Ännu fler har tagit ställning för den muslimska terrorgruppen som styr Gaza sedan den israeliska armén inledde sitt försvarskrig.

Under IS storhetstid tillhörde Sverige det land varifrån flest migranter resta för att ansluta sig till terrorkampen för kalifatet. Många västländer har härjats av blodiga muslimska terrordåd. Någon motsvarighet i form av kristna eller judiska terrordåd finns inte.

LÄS MER: Forskare: ”Inget västerländskt samhälle har lyckats integrera muslimer”

Artikeln är delvis baserad på en text tidigare publicerad av Kvartal.