Skogsindustrin är en hörnsten i den svenska ekonomin. Men den hotas nu av nya klimatrelaterade EU-lagar i kombination med svenska politikers övertolkningar av desamma som experter kallar för “extrema”.

Så mycket som 2,5 miljoner hektar svensk skog kan bli nationalekonomiskt värdelös. Detta om ett nytt förslag från EU-kommissionen om att återställa skog och mark till förindustriell tid blir verklighet och lagen, så som brukligt är i Sverige, övertolkas av våra rikspolitiker när den ska implementeras.

Det kan få allvarliga konsekvenser för den svenska skogsindustrin och därmed för hela Sveriges ekonomi om så stora skogsarealer ska läggas i permanent träda och inte få brukas. Det slår experter nu larm om.

Lagförslaget som heter ”the nature restoration law” har redan landat på medlemsländernas regeringsbord så att de kan förbereda implementeringen av den inför att den klubbas och träder i kraft. Det handlar om överstatliga krav på att EU-länderna ska återställa olika art- och naturtyper, däribland skog för att “säkerställa deras bevarandestatus”.

Mäter annorlunda än övriga EU

Sverige har länge haft en tendens att vilja vara bäst i klassen när det gäller att implementera EU-direktiv och gör man det också den här gången, vilket mycket tyder på kommer den nya återställningslagen att drabba vårt land mångfalt hårdare än övriga EU-länder.

I motsats till andra medlemsländer som använder sig av EU-inträdet som referensvärde för återställningsåtgärderna har man i Sverige fått för sig att gå tillbaka flera hundra år i tiden och sätta referensvärdena till hur det såg ut i förindustriell tid. Experter kallar detta för “extremt”.

Det är i skrivande stund oklart om den nya och mindre klimatalarmistiska svenska regeringen kommer att riva upp detta och sätta referensvärden mer i linje med hur övriga EU-länder gjort. I annat fall står den svenska skogsindustrin inför ett allvarligt hot. Vissa indikationer finns dock på att den blågula regeringen insett det orimliga i situationen och kommer att agera.

I ett PM från ett möte mellan Miljödepartementet och Miljö- och jordbruksutskottet från i slutet av oktober konstateras att:

”Det är inte är möjligt för Sverige att nå de föreslagna målen för restaurering av vissa naturtyper, till exempel inom gruppen gräsmarker och skogar. Regeringen ser därför behov av att se över de nationella nivåerna för gynnsam referensareal, samt verka för att restaureringsmålen blir rimliga”.

Jörgen Sundin som specifikt arbetar med artikel 17-rapporteringen på Miljödepartementet säger också i ett uttalande att Sveriges mätmetoder nu måste harmonieras med hur det mäts i övriga EU. I annat fall drabbas Sverige mångfalt hårdare av lagen än något annat medlemsland.

Naturvårdsverkets klimataktivism ett problem

Ett skäl till att Sverige sticker ut i hur man mäter är att implementeringen av artikel 17 i EU:s så kallade art- och habitatdirektiv som styr rapporteringen här är i händerna på Naturvårdsverket, en myndighetsunderställd organisation med påtagligt vänster- och klimataktivistisk profil. I andra länder är det här uppdraget delegerat till mer neutrala och sansade aktörer.

Naturvårdsverket motsätter sig att Sverige anpassar sina mätmetoder till övriga länders praxis och standard. Här anser man att Sverige har “kommit längre” och ska fortsätta gå långt före som ett föredöme för övriga EU-länder oavsett vilka de nationalekonomiska konsekvenserna blir.

– Vi har kommit fram till att förindustriell tid är ett bra referensvärde, säger Mona Näslund, som ansvarar för Artikel 17-rapporteringen på Naturvårdsverket,

Expert. “Orealistiskt”

Gunnar Lindén är expert på naturvårdsfrågor på LRF Skogsägarna och starkt kritisk till de svenska politikernas bror duktig-mentalitet inför implementeringen av den nya EU-lagen. Han avfärdar den som “orealistisk” både vad gäller de konsekvenser det skulle medföra för Sverige men också utifrån att inga data finns för den tid man säger sig vilja använda som referensvärde och det i så fall blir fråga om rena gissningar.

– Det är ett tänkt tillstånd där människor inte påverkade skogen. En tid innan vi började med tjärbränning och kolmilor. Det är förmodligen ett tillstånd som aldrig har funnits.

Prislapp: Ett par hundra miljarder

Så som lagförslaget är skrivet ska återställningsarbetet ske i två etapper där 20 procent av det som bedöms behöva återställas ska ha åtgärdats till 2030 och resterande 80 procent till 2050.

Den första målsättningen enligt förslaget är att 20 procent av EU:s land- och havsområden som är i behov av att återställas ska vara åtgärdade 2030. År 2050 ska alla områden vara helt återställda.

Det motsvarar ett inkomstbortfall för Sverige på uppemot ett par hundra miljarder kronor eller mer. Eftersom stora skogsarealer är privata innebär det att skattebetalarna kommer att tvingas rycka in och ersätta skogsägarna för förlusterna. Bara den utgiften beräknar Skogsstyrelsen kommer att uppgå till 175 miljarder kronor.

Aktivister med försänkningar hos EU-kommissionen

Naturvårdsverket och vänsterlutande aktivistiska klimatorganisationer har skaffat sig försänkningar i EU, bland annat hos EU-kommissionens kontroversielle vice ordförande Frans Timmermans, som personligen engagerat sig för att se till att Sverige förlorar självbestämmandet över sitt skogsbruk.

Som argument för att lägga sig i den svenska skogsnäringen som en del av klimat- och miljöpolitiken på detaljnivå använder Timmermans de “dåliga” värden som redovisas härifrån men som alltså bygger på helt andra mätmetoder än de övriga EU-ländernas.

Skogsstyrelsen i Sverige anmärker också i en kritisk skrivelse att EU så gott som uteslutande valt att lyssna på aktivistorganisationerna och nästan inte alls på skogsägarna som drabbas av den aviserade lagen och de tvingande åtgärder den medför. Man skriver:

”Skogsstyrelsen noterar att EU-kommissionen särskilt uppmärksammar allmänhetens och miljöorganisationers rättigheter men ingenstans i dokumentet uppmärksammas de privata skogsägarna, varken med avseende på hur de skulle påverkas av förordningen eller deras roll. Skogsägare utgör en viktig avnämargrupp som måste involveras för att nå målen”.

Skogsindustrierna: “Vi tar ansvar”

Emma Berglund är expert och ansvarig för EU-skogsfrågor på Skogsindustrierna. Även hon är kritisk till att Sveriges mätningar är i händerna på det aktivistiska Naturvårdsverket och av det skälet avviker drastiskt från har man mäter i andra länder. Hon menar att skogsägarna tar ansvar men framställs som skövlande klimatbovar.

– Svensk skogsnäring arbetar aktivt med att restaurera natur och stärka den biologiska mångfalden. Men som Sverige idag rapporterar är problematiskt eftersom vi ser mycket sämre ut än vad vi är. Nu måste regeringen säkerställa att nuvarande rapportering inte används som grund för restaureringsmålen eftersom resultatet blir missvisande.