Det har väl knappast undgått någon att gängskjutningarna, våldet och den organiserade brottsligheten skenar i Sverige. Ansedda Economist skrev nyligen “Sweden is being shot up” (Sverige skjuts sönder). Engelska Guardian konstaterade att Sverige är enda landet med en signifikant ökning av skjutvåldet. Inte förvånande för de av oss som i årtionden varnat för denna utveckling. Det som dock också borde oroa, då liksom nu, är de handfallna politiker som aldrig förstod vad som behövde göras, och fortfarande inte gör det.

Så här lät inrikesminister Mikael Damberg (S) i en intervju i SR igår.

SR: Så det du säger är att ni har reagerat försent?


Damberg: Det kan man definitivt säga. Hade de åtgärderna vi vidtar nu vidtagits för 10-15 år sedan så hade vi inte haft dagens situation. Det tror jag alla politiska partier måste vara ärliga att säga.

Alla politiska partier? Verkligen? Det är förvisso ett klassiskt politikerknep att låtsas som att alla andra är lika dåliga som en själv när man misslyckats kapitalt. Moderaterna gör samma sak. Och Dambergs uttalande hade kanske varit sant som inte ett visst parti tagit sig in i Riksdagen år 2010. Dambergs nya uttalande är ju bara en fortsättning på “Vi har varit naiva” som Löfvens numera (ö)kända uttalande löd år 2015.

Men som många vet stämmer alltså inte hans uttalande. SD har inte varit naiva. Tvärtom. Men när vi varnade, när vi la förslag, när vi påtalade vad som behöver göras – när vi, för 10-15 år sedan, sa att Sveriges nuvarande lagar, regler och förhållningssätt inte fungerar i det “nya spännande Sverige” – vad gjorde Damberg, Kristersson och alla andra som var med då? Precis. Ingenting. Eller ännu värre: de bekämpade SD:s klarsynta förslag och analys av verkligheten.

Några exempel

Låt mig bara ta några av numera ofantligt många exempel:

Att ta bort straffrabatten för 18-20 åringar föreslog jag redan 2010, p2: 2011, skrev jag förslaget i en partimotion för SD:s räkning, p7. Vad gjorde ALLA andra partier då? De debatterade emot förslaget och röstade nej. Nyss, 11 år senare, kom Socialdemokraterna med ett urvattnat förslag i liknande anda.

Ta bort mängdrabatten för brott. Det förslaget la jag första gången år 2010 och vartenda år därefter. Vad gjorde ALLA andra partier? De debatterade emot förslaget och röstade nej. Nyss, 11 år senare, har en utredning tillsatts.

Inför specifik lagstiftning mot organiserad brottslighet. Jag kallade förslaget DIKO-lagstiftningen som skulle ge rättsväsendet långt större befogenheter samt kunna rendera livstid. Ännu idag har inget parti förslagit något liknande.

Riktiga livstidsstraff. Det förslaget la jag första gången år 2010. Ännu har inget annat parti anammat förslaget.

Skärpt lagstiftning rörande utvisningar. Dagens lagstiftning är full. av hål vilket gör att endast en liten bråkdel av kriminella utlänningar utvisas. Jag la ett förslag om att skärpa lagstiftningen direkt när SD kom in i riksdagen år 2010 och la det förslaget varje år därefter. Med mina/SD:s förslag skulle i princip alla kriminella utlänningar utvisas eller hållas inlåsta. Vare sig M-regering eller S-regering har gjort något åt det.

Jag förslog möjlighet för tullen att stoppa stöldgods som är på väg ut från landet. De fick nämligen inte göra det, hur otroligt det än låter. Jag la en motion för att åtgärda detta åtminstone så tidigt som 2016. Först i oktober förra året aviserades en ändring.

Ta bort den automatiska 2/3-frigivningen, den så kallade “villkorliga frigivningen”. Det förslog jag sedan 2010. Än idag har inget hänt, även om S och M pratat om att begränsa det.

Döma 15 åringar som vuxna. Det förslaget la jag redan 2013. Jag såg då att brottsligheten sjunker i åldrarna och något behöver göras. Så jag skrev att det vid grova brott “ska prövas om gärningsmannen ska dömas som vuxen” för de som är över 15 men under 18 år gamla. Exempelvis var de som sköt i Kristianstad häromdagen alla under 18. Utöver det föreslog jag sänkt straffrättsålder till 13. I efterhand har Moderaterna (juli 2021) kommit med något liknande.

Hindra pedofiler med hög återfallsrisk från att släppas fria. Det förslaget la jag år 2015. Moderaterna kom eftersläpandes med något liknande häromdagen.

Ärligt talat kan jag hålla på hur länge som helst med förslag jag/SD la för över 10 år sedan, som de andra var starkt emot men nu sakta inser hade behövts “för 10-15 år sedan”, exempelvis: lagstiftning mot terrorresor och terrororganisationer, möjlighet att dra in medborgarskap, sätta in militär i förorten, skärpta vapenregler för illegala vapen, tredje gången gillt-lagstiftning, skärpning om lagen av särskild utlänningskontroll (hade folk lyssnat på mig hade terrordådet på Drottninggatan t.ex. inte kunnat inträffa). Vi föreslog tidigt lag om attack mot blåljuspersonal, samt massor av förslag om invandring, gränskontroll, avlyssning, ökade resurser.

Innan jag slutade i Riksdagen hade jag börjat samla ihop en lång lista på förslag som SD lagt, som de andra var emot men som de sedan började anamma, såklart medan de låtsades som att de var först på bollen, när de var sist.

Förmåga att analysera verkligheten

Så, vad klagar jag då på, kan vissa kanske undra? Om nu S och M och andra i Sjuklövern sakta börjat inse vad som behövs, är inte det bra då? Ska jag inte vara nöjd då?

Problemet är detta: samma personer som för inte alls länge sedan varken hade förmågan att förstå eller analysera verkligheten omkring dem och inte heller modet att genomföra det som krävs, är exakt samma personer som idag vill ha väljarnas förtroende. Men är det någon som på riktigt tror att deras förmåga, intelligens, mod eller handlingskraftighet har förändrats?

Att tvingas till att göra det uppenbara, 10-15 år (minst) efter att man borde insett vad som krävs är inte ett intyg på någon av de egenskaperna. Tvärtom. Det är bara ett intyg på opportunism och en stark motivation till att få bestämma, oavsett vad man bestämmer. Det är ett intyg på att de återigen, när det gäller att göra viktiga och troligtvis stora förändringar, inte kommer förstå eller våga göra det som krävs.

Där ligger faran

Och det är därför jag, både under min tid i Riksdagen och även idag, ständigt framhåller deras hyckleri och oförmåga att göra vad som krävs. Det är därför jag så ofta säger: “Vad var det jag sa?”. Jag minns i en debatt i Riksdagen mot Beatrice Ask, Moderaternas dåvarande rättspolitiska talesperson och tidigare justitieminister. Hon irriterade då sig på mig just för att jag så ofta sa “vad var det jag sa”. Hon menade att man måste se framåt och att väljarna ska strunta i om politiker haft fel i alla år.

Men, och detta är det centrala: en politikers viktigaste uppgift är att ha förmågan att se vad som krävs i ett tidigt skede. Helst innan det är försent men om inte så åtminstone tidigt och då våga agera kraftfullt. De andra partierna och politikerna har i decennier bevisat att de inte har denna förmåga. Det gäller nästan alla frågor: energi, skola, EU, miljö, försvarspolitiken men framförallt såklart invandringen och kriminalpolitiken.

Det är därför det är viktigt att aldrig glömma sjuklöverpolitikernas gigantiska svek mot det svenska folket. För om de tillåts komma undan med vad de gjort, om väljarna “förlåter” dem för deras oförmåga att analysera verkligheten och vad Sverige behöver bara för att de under galgen råkar kopiera SD-förslag, så är det dömt att upprepas. Då kommer återigen ansvaret för detta arma land falla på precis de personer som bevisat sig inte ha förmåga att agera i tid, på de som förstört det land som kunde varit paradiset på jorden.

Nedan ett utdrag från en riksdagsdebatt där jag skäller ut de andra för att just ha förstört paradiset som kunde varit Sverige:

Tyckte du denna text var intressant?

Donera då en slant till tidningen. Utan ditt stöd kan vi inte fortsätta att granska etablissemanget.

Du kan swisha 123 083 3350, fylla i formuläret nedan eller klicka här för övriga alternativ.