LEDARE. När corona kom dröjde det inte länge förrän Sverige och världen drabbas av masspsykos och masspanik. Politiker försökte överträffa varandra i att föreslå hårdare restriktioner. Media eldade på hetsen och drev politiker till nya höjder av dumhet. Folket hjärntvättades snabbt och hejade till slut på inskränkningarna av sin egen frihet. Nu har vi invasionen av Ukraina här och mönstret av masshysteri och masspanik ser ut att gå igen.

Jag menar såklart inte att vi inte ska ta Rysslands aggression på allvar – det är helt rätt av Europa att stötta Ukraina med vapen och förnödenheter liksom sanktioner mot Ryssland. Det går inte heller, som vissa på nätet syns göra, att argumentera för att Ukraina eller Väst “provocerat” Ryssland om man samtidigt erkänner Ukrainas suveränitet. Ett självständigt land ska såklart kunna välja sina egna allierade.

Visst, Kuba-krisen var en uppvisning i andra standarder och även om jämförelsen är intressant att diskutera förtar det inte Ukrainas rätt som självständig stat att välja sin egen framtid.

Vad vi dock ser när det gäller många av de åtgärder som det nu skriks efter är en välbekant typ av masspsykos och masspanik. Det är få som ifrågasätter sanktioner mot Ryssland som stat, Putins närmsta allierade eller dylika åtgärder. Men att döma av de nyheter som sipprar fram så ser det ut att återigen bli en situation där media, politiker och till slut även vanligt folk hamnar i masspanik och försöker överträffa varandra i repressalier mot allt ryskt, inklusive enskilda ryssar som har noll och inget med kriget att göra. De kanske till och med är motståndare till det.

Hetsjakten har påbörjats

Bara ta följande märkliga exempel:

– Ryssar kan inte längre betala Netflix eller Spotify med sina bankkort.

– Walt Disney, Sony och Warner Bros slutar släppa filmer i Ryssland.

– Dominik Hasek, målvaktslegend i NHL och innan dess i det tjeckiska landslaget, gick nyligen ut och sa att han anser att ALLA ryska NHL-kontrakt ska suspenderas, även om de fördömer Putin eller invasionen.

– Ryska studenter (!) sparkas enligt Interfax ut ut från sina utbildningar i Frankrike, Tjeckien och Belgien.

– Litauen stoppar visum till ryssar, även om det är av hälsorelaterade orsaker.

– Före detta försvarsminister Mikael Odenberg (M) i Sverige ville inte vara sämre och argumenterar för att utvisa ALLA ryska medborgare.

– Migrations- och integrationsminister Anders Ygeman (S) hakar på och vill införa arbetsförbud mot ryska idrottare.

Verkar detta som välriktade sanktioner? Mot enskilda ryska medborgare som har noll och inget med Putins aggression att göra? Som kanske rentav är motståndare? En fotbollsspelare som ägnat sitt liv åt att bli en bra målvakt, satsat och fått ett kontrakt i Sverige ska nu slängas ut och förlora inkomst och en massa annat på grund av Putins aggression?

Nej, detta framstår som en fortsättning på masspsykosen vi såg med corona. Just nu tävlar media och politiker i hela västvärlden om att vara “värst” när det gäller att agera mot allt som har det minsta med Ryssland att göra och ingen stannar i vanlig ordning upp och tänker efter. Resultatet är en hetsjakt på vanliga ryssar som inte alls är delaktiga i detta krig. Det är rätt absurt om man tänker lite, vilket dock inte många verkar göra. Dessutom ännu mer bisarrt i ljuset hur världen agerade när USA invaderade Irak (på falska grunder dessutom), Syrien, Afghanistan eller deras bombningar av Libyen: inga bojkotter eller dylikt.

Masspsykos

De psykologiska mekanismerna förefaller vara väldigt lika det som hände under corona (ett virus som nu verkar ha försvunnit dessutom). Det är dels en form av snöbollseffekt där politiker på lägre nivå tillsammans med journalister helt enkelt dras med i lavinen som nu rasar mot enskilda ryssar. Vanligt folk blir i sin tur översköljda av en massiv medial storm och politiker på högre nivå antingen rycks med eller känner sig tvingade att visa “handlingskraft”.

Resultatet blir befängda åtgärder som jag radade upp ovan. Återigen, jag är den förste att skriva under på sanktioner mot Ryssland, Putin etc, men man får ha två tankar i huvudet samtidigt. Vad tjänar åtgärder som de ovan för syfte? Och om man tror att det hjälper i kampen mot ryska staten, är de rimliga och har tillräckligt stor effekt för att motivera det som drabbar oskyldiga ryssar?

Utöver detta har vi en annan aspekt som är exempel på precis samma sorts masspsykos som det ovan: att Europa nu ska öppna sina gränser.

Är det rimligt?

Kriget har i skrivande stund pågått i cirka sex dagar. Men EU och i princip alla Europas länder har nu lovat att ALLA Ukrainare har fritt tillträde till Europa samt ges “rätt till bostad, arbete, skola och sjukvård”.

Många i Ukraina har i decennier längtat efter att utvandra till EU och många ser nu detta som sin chans. En person jag känner som vistats en del i Ukraina har pratat med folk som nu är jätteglada och säger att de ska dra till Norge, Sverige eller Tyskland. Jag håller med om att denna typ av invandring är en helt annan än den Sverige är van vid, men är det rimligt att ge carte blanche till över 40 miljoner ukrainare att göra det de längtat efter hur länge som helst – efter sex dagar av krig?

Att hjälpa nödställda – absolut. Men problemet med utfästelser som EU nu gjort är att även icke-nödställda reser ut från landet. Jag ser såklart inte tillnärmelsevis samma problem att ha dem som invandrare i Sverige jämfört med folk från Mellanöstern och Afrika, men är det verkligen rimligt att ta ett rekordsnabbt beslut att öppna gränserna för ALLA?

Den ursprungliga ordningen med asyllagarna var ju att temporärt ta emot de i närområdet som är i behov av stöd och hjälp, vilket är en rimlig ordning. Utifrån den premissen, om vi hade hållit oss till den, så hade det inte varit något större problem. Men det är varken ambitionen bland många av de som nu kommer från Ukraina eller troligen de länder som i så fall tar emot dem.

Jag skrev en text nyligen där jag kritiserade Magdalena Anderssons uttalande om att Sverige inte ska ta emot några ukrainare. Det är ju absurt att hon fortsätter ta emot folk från Mellanöstern och Afrika (MEA) men vägrar ukrainare. Så det jag vänder mig emot är inte att ta emot ukrainare temporärt, utan det generellt och breda beslutet att alla får komma oavsett vad.

Det framstår som ytterligare ett av de där brådhastade beslut som får de som tar dem att känna sig “rosa och fluffiga” utan närmare konsekvensanalys.

Lägg därtill informationen om att folk från MEA som befinner sig i Vitryssland eller Ukraina sedan tidigare nu försöker utnyttja flyktingvågen från Ukraina för att komma in i EU. Ingen verkar tänka på eller bry sig om det.

LÄS MER: VIDEO: Migranter tar platser från ukrainska kvinnor och barn

Kollektiv kollaps

Vad vi ser är ett godhetsknarkande som leder till väldigt underliga beslut. I såna här situationer är det samtidigt väldigt lätt att framstå som extra god om man skulle kritisera en text som denna. “Att han inte ens kan välkomna flyktingar från Ukraina i en sån här situation” kommer det att låta och sedan får personen som säger det en massa ryggdunkar av anonyma twittrare så de kan kännas sig varma, goda och fluffiga och få en mysig grupptillhörighet. Det är flockmentalitet.

Ja, vi ska hjälpa Ukraina inklusive de som flyr. Vi ska hjälpa Ukraina militärt samt införa sanktioner mot Ryssland.

Men vi ska inte låta flockmentalitet kombinerat med masshysteri leda in oss i ytterligare bisarra beslut som att kasta ut ryska studenter, införa arbetsförbud mot ryssar eller öppna alla gränser för 44 miljoner som längtat efter det i alla år.

För en gångs skulle vore det bra om snabba beslut för att hjälpa Ukraina kunde tas utan att den sedvanliga oeftertänksamma, godhetsknarkande, ryggdunkssnyftande flockmentalitetshysterin sätts igång.