Den svenska korruptionen

KRÖNIKA Redan i mars varnade jag i en krönika för att coronaepidemin kommer att sluta i en upplösning av den svenska modellen: tusentals döda blir för tungt att bära ens för Socialdemokraterna som annars är mycket skickliga på att dölja sina brott (se samarbete med Nazityskland). Nu är vi framme – med snart fem tusen dödsfall, den värsta smittspridningen i Europa och Sverigebilden slagen i spillror. På en rekordkort tid gick omvärlden från att – mest av vana – betrakta Sverige som ett stabilt och välmående land till att inse hur djupt korrupt och dysfunktionellt landet är.

LÄS MER: Kommer Stefan Löfven att nekas respiratorplats?

Konsekvenserna av detta är påtagliga för varje svensk – omvärlden behandlar Sverige som en leprakoloni och svenskarna är inte välkomna i princip i hela världen. Det tragiska är givetvis är att det absolut skulle kunna ha gått att göra på ett annat sätt – rädda åtskilliga människoliv och gå i takt med övriga Europa. Namnkunniga forskare och professorer vädjade om att ändra kurs – tills det blev för sent. En annan väg var möjlig – titta bara på våra nordiska grannar och hur det gick för dem.

Den samlade medie- och politikerkåren gjorde dock sitt yttersta för att ta heder och ära från de som inte ville rätta sig in i ledet och hade synpunkter på Sveriges kriminellt felaktiga hantering av epidemin. Efteråt försökte samma personer släta över sin delaktighet genom att sprida ansvaret på hela befolkningen och påstå att Sverige är unikt – och att det är därför den unikt felaktiga vägen tagits.

Det som är unikt med samtidens Sverige är nivån av korruption – som genomsyrar hela samhället till den grad att den har slutat kallas för korruption och har blivit en norm. Insikten att det minst korrupta landet i världen egentligen är genomkorrupt återstår fortfarande att göra för internationella medier.

Johan Giesecke som anses vara gudfader för den svenska coronastrategin har avslöjats ta emot stora summor pengar från Folkhälsomyndigheten – som han samtidigt kommenterade i medier som oberoende expert. Hans familj är djupt insyltad i coronahanteringen genom hans frus företag som direkt profiterar på epidemin. Johan Giesecke är son till Curt-Steffan Giesecke – en känd svensk ekonom och företagsledare, som även under en lång tid varit ledare för det mytomspunna nätverket Stay Behind i Sverige.

LÄS MER: Familjen Giesecke misstänks profitera på coronakrisen: ”Nu behöver vi mer smittspridning!”

Om Curt-Steffan Gieseckes förmåga och kunskap knappast kan ifrågasättas kan man inte säga detsamma om hans son – som i mångt och mycket tack vare faderns kontaktnätverk blev statsepidemiolog. Enligt hans fru anställde Giesecke ”pojkarna Johan Carlsson, Anders Tegnell och Anders Wallensten” på Folkhälsomyndigheten – som tydligen inte dröjt med att betala tillbaka sin tacksamhetsskuld.

För övrigt är Anders Wallenstens fader ingen annan än den kände läkaren Richard Wallesten – men det har givetvis absolut ingenting med att Anders blev en viktig figur på Folkhälsomyndigheten att göra.

Det är bara ett sammanträffande att avkommor till politiker och högt uppsatta tjänstemän är ovanligt begåvade och får bra positioner redan i början av sin karriär.

En annan coronaprofil, medietrollet Agnes Wold, som fram till nyligen satsade allt sitt förtroendekapital på att Anders Tegnell med övriga hade rätt – råkar ha Nobelpristagaren Svante Arrhenius som sin morfar och en far som också är en framstående akademiker.

En sak som de ovannämnda coronaprofilerna har gemensamt är att de aldrig skulle nå sina nuvarande positioner i ett öppet konkurrensutsatt och meritbaserat system. Deras starkaste kort är deras släkt och kontaktnätverk. Det är precis så det fungerar i fattiga och korrupta u-länder: klaner och familjer som sitter på sina positioner i årtionden blockerar alla försök till förändring och reformer för att kunna fortsätta exploatera sin maktresurs.

Det går säkert att muta sig till en högre tjänst och lön, men det går inte att förhandla med coronaviruset – ens i Sverige. Det är därför det blev som det blev. Det unika med coronapandemin är att alla länder i världen har hamnat i exakt samma situation. Hur bra de hanterar den visar hur effektivt och robust ett samhälle är i verkligheten – bortom vilseledande rankningar av FN och andra internationella organisationer.

Misslyckandet med en bred testning för corona som svenska myndigheter inte förmått att ordna i flera månader är därför mycket illustrativt. Utifrån antalet genomförda tester placerar sig Sverige efter Venezuela och Kazakstan. Är det mellan de länderna Sveriges egentliga plats är?

Att korruption, inkompetens och oförmåga skulle straffa sig till slut är uppenbart. Och det är vad vi ser nu. Men är det verkligen vägs ände? Knappast, vi är snarare i början av en lång och smärtsam uppdatering av Sverigebilden. För att lösa ett problem måste man först erkänna det. Om den här krisen kan lära oss någonting så är det att det är dags att börja syna den svenska korruptionen. Det borde man ha gjort för länge sedan.