OPINION I december 1766 avskaffade Sverige censorsämbetet och blev det första landet i världen med en lagstadgad tryckfrihet. Detta sedan kung Adolf Fredrik, enligt lagtexten, “eftersinnat den stora båtnad Allmänheten af en rättskaffens Skrifwe- och Tryck-frihet tilflyter”.

I praktiken hade kungen inte särskilt mycket att säga till om. Istället var det Mösspartiet, lett av prästen Anders Chydenius, som drev igenom tryckfrihetsförordningen under den period av 1700-talet i Sverige som kallas Frihetstiden.

Tryckfrihetens undantag

Tryckfriheten då liksom idag var inte ovillkorad. Det fanns texter man inte fick sprida utan att riskera straff i 1700-talets Sverige. Ett exempel på det var sådant “som strider emot Wår rätta Tros bekännelse och den rena Evangeliska läran”.

Nya tekniker och normer gör att vi idag har andra undantag från tryckfriheten än då. 1980 förbjöds exempelvis barnpornografi, från att under några år på 70-talet ha varit tillåten efter avkriminaliserandet av “sårande av tukt och sedlighet”. Andra saker som inte skyddas av tryckfriheten är olaga hot, förtal, hets mot folkgrupp, högförräderi och krigsanstiftan.

Alla dessa undantag från tryckfriheten finns samlade i en särskild brottskatalog i grundlagstexten. Så länge det inte finns ett uttryckligt undantag i brottskatalogen, så omfattas det tryckta ordet av grundlagsskyddet. På samma sätt skyddas yttranden i radio och tv, och texter som publiceras av webbtidningar som Samnytt, av den nyare tillkomna Yttrandefrihetsgrundlagen.

Regering och riksdag får och kan inte stifta lagar eller utfärda förordningar i syfte att stoppa texter eller yttranden som är skyddade av dessa två mediegrundlagar.

Skapar “hål” i grundlagsskyddet

Men denna mer än 250 år långa tradition av skydd för pressfriheten håller den socialdemokratiska regeringen steg för steg på att luckra upp. Detta görs genom att undantag införs i mediegrundlagarna där möjligheter till inskränkningar av pressfriheten delegeras ut till vanlig lag.

2018 infördes exempelvis Paragraf 13 i Tryckfrihetsförordningen med ett antal undantag från grundlagsskyddet. Bland annat för publiceringar “som avslöjar etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening”.

Faksimil

Skillnaden mellan detta undantag, och de undantag som funnits tidigare, är att de inte regleras av brottskatalogen i grundlagstexten. Istället ger de riksdagen möjlighet att meddela “föreskrifter om förbud” i lagar utanför grundlagen.

Kritiker, som yttrandefrihetsexperten Nils Funcke, har påpekat att dessa undantag exempelvis kan innebära att tidningar som skriver om islamister inte längre skyddas av grundlagen. Att vara islamist är både en politisk åsikt och en religiös övertygelse. Det är personuppgifter som politikerna enligt Paragraf 13 skulle kunna förbjuda medier att publicera.

På samma sätt riskerar medier som skriver om nazister och högerextremister, kriminella invandrare eller för all del journalister som avslöjar korrupta politiker, att drabbas.

LÄS ÄVEN: Regeringens nya censurlag: Journalister som avslöjar korrupta politiker riskerar fängelse

Förändringarna innebär inte per automtik att det blir olagligt att skriva artiklar om islamister, kriminella invandrare eller högerextremister. Åtminstone inte ännu. Men sådana publiceringar saknar numera tydligt grundlagsskydd. Det är sedan 2018 betydligt lättare för politikerna att med vanlig lagstiftning förbjuda artiklar av den typen. Och om det uppstår osäkerheter kring en publicering, så kan den prövas av vanlig domstol, inte av en särskild tryckfrihetsdomstol med en jury.

Vill skapa nya hål

Socialdemokraterna har sedan maktskiftet 2014 arbetat på bred front med att inskränka pressfriheten. Paragraf 13, som infördes i mediegrundlagarna år 2018, var en kompromiss. Ursprungsplanen var att införa betydligt mer omfattande undantag, men de stoppades efter att oppostionen med Moderaterna i spetsen ändrat sig i sista stund.

Redan sommaren 2018 inleddes därför ett nytt arbete med att införa fler begränsningar av pressfriheten. Regeringen kallar detta för “ett ändamålsenligt skydd för tryck- och yttrandefriheten”.

Nästa månad ska konstitutionsutskottet behandla förslaget, men Moderaterna, Sverigedemokraterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna har redan meddelat att de inte tänker ställa upp på fler inskränkningar. Det mesta tyder på att förslaget därför stoppas.

Experterna är emot

Det finns tre viktiga saker att känna till gällande regeringens ändringar och försök till ändringar av mediegrundlagarna. Den första är att det inte bara är “alternativmedia” som är emot inskränkningarna i pressfriheten.

Svenska journalistförbundet, ett LO-förbund, är starka motståndare till uppluckringen av mediegrundlagarna och har hela tiden varit. För den som hellre lyssnar på arbetsgivarsidan kan påpekas att såväl Svenskt Näringsliv som Tidningsutgivarna är motståndare.

LÄS ÄVEN: Experten om regeringens nya censurlag: ”De borde lägga ned”

Justitiekanslern, Justitieombudsmannen, Stockholms tingsrätt och Hovrätten över Skåne och Blekinge har även de i sina remissvar protesterat mot hur mediegrundlagarna luckras upp. Andra viktiga motståndare är Publicistklubben, Sveriges Radio och Sveriges Television.

Man kan sammanfatta det med att experterna är överens om att det är fel att inskränka pressfriheten på det sätt regeringen gör och försöker göra.

Alla partier medskyldiga

Den andra viktiga punkten är att även om det främst är Socialdemokraterna som drivit och driver igenom inskränkningar i pressfriheten, så fick de 2018 stöd från samtliga partier när Paragraf 13 infördes. Grundlagsändringen bifölls med acklamation i riksdagen. Ingen riksdagsledamot begärde ens votering.

Man kan hoppas att en röst på Moderaterna, Svergedemokraterna eller Kristdemokraterna i höstens val gör att vi slipper fler inskränkningar i pressfriheten. Men det är ingen garanti.

Den tredje viktiga punkten är att förstå varför regeringen vill göra dessa inskränkningar. Det är ingen hemlighet. Socialdemokraterna vill i första hand stoppa Lexbase och liknande rättsdatabaser som är ovärderliga verktyg för journalister. Det ska bli svårare att bedriva kriminaljournalistik i Sverige.

De senaste åren har avslöjanden om kriminella som slipper undan straff, får märkliga jätteskadestånd eller tillåts stanna kvar i Sverige trots utvisningar varit en nagel i ögat på makten. Om det blir svårare att göra sammanställningar om dömda brottslingar, så blir de avslöjandena färre.

Justitieminister Morgan Johansson (S) har dessutom varit tydlig med att han vill stänga ned tidningar som han menar är “rasistiska”. Genom att successivt införa undantag i mediegrundlagarna blir det lättare för regeringen att komma åt oönskade medier genom vanlig lagstiftning. Då kan tidningar som skriver sådant som regeringen ogillar mer effektivt släckas ned.

LÄS ÄVEN: Regeringens nya förslag: Förbjud ”rasistiska” tidningar