Därför är det jätteviktigt att “sprida Kremls lögner”

NYHETSKRÖNIKA Vänsterextrema Expo publicerade förra veckan en text där bland annat Samnytt anklagas för att sprida “Kremls lögner”. Samnytts journalist Mattias Albinsson bemöter i denna nyhetskrönika Expos påståenden.

En dryg vecka efter Rysslands invasion av Ukraina beslutade EU-kommissionen att förbjuda de båda ryska mediekanalerna RT och Sputnik i EU.

– Statligt ägda Russia Today och Sputnik, och deras dotterbolag, kommer inte längre kunna sprida sina lögner för att rättfärdiga Putins krig, kommenterade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen beslutet.

– Vi utvecklar verktyg för att förbjuda deras giftiga och skadliga desinformation i Europa, fortsatte hon sitt utspel.

EU har därefter satt press på nätjättar och IT-företag att blockera ryska medier. Bland annat tjänsten Telegram tvingades efter påtryckningar från EU släcka ned såväl RT:s som Sputniks kanaler.

Fördöms av journalistorganisationer

Något som kanske inte är lika omtalat är att journalister, yttrandefrihetsexperter, fackföreningar och journalistorganisationer i hela Europa fördömt EU-kommissionens tilltag.

Europeiska Journalistfederationen EFJ menar exempelvis i ett skriftligt uttalande att EU inte bara sysslar med censur, utan att kommissionen dessutom ägnar sig åt en form av maktutövning över EU-medborgarna den inte har rätt till.

EFJ hänvisar bland annat till den danske statsvetarprofessorn Michael Bang Petersen som påpekar att EU:s medborgare har rätt att ta del av vilken information de vill, inklusive sådan som kommer från rysk statsmedia.

Bang Petersen skriver att censurbeslutet “trotsar de värden vi försvarar”, “begränsar västvärldens medborgares förståelse för det ryska narrativet” och att det “leder till hämndaktioner där ryssars tillgång till sanningen begränsas”.

Internationella pressinstitutet kritiserar även de EU-censuren. Det påpekar att censur och förbud är fel väg att gå, och att det är bättre att uppmuntra ett pluralistiskt medielandskap med oberoende journalism.

I Sverige har Journalistförbundet intagit en liknande hållning, och kräver att censurbeslutet rivs upp. Fackförbundets främsta motpart på arbetsgivarsidan, Tidningsutgivarna, skriver i en debattartikel så sent som under torsdagen att censurbeslutet “går emot den svenska grundlagsskyddade tryck- och yttrandefriheten”.

Listan av tunga kritiska röster kan göras mycket längre. Man kan milt uttryckt konstatera att EU:s beslut är kontroversiellt.

Censur är oförenligt med demokrati

Som den danske professorn Bang Petersen mycket riktigt påpekar är det viktigt att EU:s medborgare ges möjlighet att ta del av ryska nyheter, eller rysk propaganda om man hellre vill kalla den för det, för att skapa “förståelse för det ryska narrativet”.

Men frågan är större än så.

Oavsett syfte, så har Sveriges och EU:s medborgare rätt att ta del av olika perspektiv och infallsvinklar på alla möjliga händelser. Den rätten gäller om så självaste Djävulen vill gör ett inlägg i samhällsdebatten. Den rätten inbegriper till och med det “ryska narrativet” kring Rysslands invasion av Ukraina.

I en tid när ryska medier och nyhetskanaler censureras blir det extra viktigt att medieaktörer i västvärlden skildrar de ståndpunkter eller “narrativ” som råder i Ryssland, propaganda eller ej, så att var och en i Sverige själv kan ta in, värdera och bilda sig en uppfattning om dem.

I en demokrati, i den mån Sverige och övriga EU fortfarande kan anses vara det, får man helt enkelt lita på att medborgarna själva kan bedöma källans tillförlitlighet. Även om de skulle sakna den förmågan, så är det inte förenligt med demokratin att införa censur och våldföra sig på den rätten.

En del av journalistikens jobb

Förra veckan fick jag en länk skickad till mig som leder till den vänsterextrema sajten Expo. I en text skriven av en av deras medarbetare, en uttalad kommunist med band till den våldsbejakande vänsterextrema miljön i Sverige, citeras ett par av mina artiklar med anklagelser om att jag “sprider Kremls lögner”.

Min första reaktion när jag läste texten, bortsett från Expos sakfel och troligen av klumpighet omedvetna fulvinklingar, var: “Ja, och? Det är en del av mitt jobb.”

Det är en del av det journalistiska uppdraget att skildra fler än ett perspektiv. Det gäller även kriget i Ukraina. Det gäller till och med sådant som kan anses vara “Kremls lögner”.

Handlar inte om att hålla med

När jag förra veckan skrev en artikel om ett uppmärksammat tal den ryske presidenten Vladimir Putin höll, fick jag frågan “om jag tror på det”.

Ja, jag tror att Putin sade det han sade i sitt tal. Det behöver inte betyda att jag håller med om innehållet.

Frågan handlar inte om att “tro på” något. En journalists uppgift är inte att enbart skriva om sådant som han eller hon tror på. En duktig journalist kan även redogöra för åsikter och ståndpunkter som denne inte nödvändigtvis delar.

LÄS MER: Putin till västvärldens folk: ”Alltihop är en lögn”

Samnytt har som bekant publicerat ett flertal artiklar som kan uppfattas som Rysslandskritiska. Vi var exempelvis först i Sverige med att uppmärksamma att Ryssland satte in islamister, så kallade kadyroviter, i kriget i Ukraina.

LÄS MER: ”Allahu akbar” – Putin sätter in blodtörstig islamist-milis i Ukraina

Bara några timmar efter invasionen publicerade vi en film på en modig ukrainsk kvinna som skäller ut en rysk soldat.

VIDEO: Ukrainsk kvinna skäller ut rysk soldat – ”Det här är vårt land”

Dagen efter invasionen återrapporterade Samnytt ukrainska uppgifter om svidande ryska förluster.

LÄS MER: Ukraina: Ryssland har förlorat tusentals soldater i kriget

Vi skrev om missiler som träffade en rysk militärbas.

LÄS ÄVEN: VIDEO: Se Ukraina skicka missiler mot Ryssland

Och vi har även skrivit om bönder som med hjälp av traktorer stjäl ryska stridsfordon.

LÄS MER: Bönder snor ryssarnas stridsfordon

Och så vidare. De här är bara ett axplock av nyheter som knappast kan anses stödja ett “ryskt narrativ”.

Expo-misinformation

Expo sprider i sin artikel en hel del felaktigheter. Sannolikt mer på grund av sin inkompetens än av illvilja. Jag tänker avsluta med att bemöta den grövsta av dem, som handlar om de biologiska forskningscentren i Ukraina.

Anledningen till att jag ansåg frågan intressant att skriva om var för att den diskuterades i USA:s senat, och den fråga som uttryckligen ställdes av senator Marco Rubio var: “Har Ukraina kemiska eller biologiska vapen?”

LÄS ÄVEN: USA bekräftar ”biologiska forskningscenter” i Ukraina

Han frågade alltså inte om Ukraina har forskningscentrum för att utveckla magsårsmedicin eller bota barncancer.

Statssekreterare Victoria Nuland hade kunnat välja att svara “nej” eller “jag vet inte” på frågan om kemiska eller biologiska vapen. Det gjorde hon inte.

Istället besvarade hon frågan med att “Ukraina har biologiska forskningsanläggningar” och att USA är oroligt för att Ryssland kommer ta kontroll över dem. Ett i mitt tycke intressant för att inte säga talande svar.

Vad som “debunkats” eller inte “debunkats” två veckor innan den utfrågningen i senaten saknar i det sammanhanget betydelse.

LÄS MER: Centerpartistisk Nato-lobbyist till attack mot Samnytt

LÄS ÄVEN: Desinformation om Samnytt av vänsterextremist på Aftonbladet