I ett SVT-reportage vittnar ett antal personer med invandrarbakgrund om den så kallade “vardagsrasism” de upplever i det svenska samhället. För 53-åriga Lin Lerpold med asiatiskt ursprung är det framför allt rasismen inom den akademiska världen hon finner påfrestande.

Lin är bosatt i Stockholm där hon har en tjänst som docent i ekonomisk hållbarhet vid Stockholm School of Economics. Hon säger till SVT att hon tycker att det relativt sett blivit för stor uppmärksamhet kring feministaktionen #metoo. För henne har problemet inte varit sexism därför att hon är kvinna, utan de rasistiska attityder hon mött på grund av sitt asiatiska ursprung.

Lin är en av de som under hashtaggen #nostranger vill “uppmärksamma och synliggöra rasism“. Hon berättar att hon av och till råkar ut för personer som tycker att de är roliga när de säger ”tjingtjong” till henne med hänvisning till hennes asiatiska utseende. Senast hände detta för några veckor sedan i tunnelbanan.

Allvarligare är dock de rasistiska attityder hon stöter på inom den akademiska värld hon är verksam i. Det kan handla om avundsjuka på grund av att östasiater är överrepresenterade bland högutbildade. Lin har fått höra sådant som “Hur många gulingar ska vi egentligen ha” när ytterligare en person med asiatiskt ursprung visar sig ha de bästa kvalifikationerna för en tjänst.

Lika allvarligt ser Lin på den rasism som kommer till uttryck från personer i den akademiska världen som har “de rätta” åsikterna om representation och mångfald. Hon blir ofta ombedd att agera frontfigur i olika sammanhang men inte på grund av att hon har de rätta meriterna, utan därför att hon har “det rätta” utseendet som kan rendera den akademiska institutionens image mångfaldspoäng.

Lin berättar för SVT att det är en påfrestande form av rasism att “bara reduceras till sitt utseende eller sin utländska bakgrund“, till “en representant för mångfald” och “ett kuttersmycke“. Det “tär på psyket” förklarar hon.

– Den gör att man förminskar sig själv. Det är förödande för dig som människa.