Är pressfriheten mer utsatt i EU än i Ryssland?

Samnytts Mattias Albinsson skriver i denna nyhetskrönika om veckans nedstängning av det tyska alternativmediet Compact – och om situationen för Europas fria medier.

Under tisdagen släcks det alternativa mediet Compact, som uppges ha haft omkring 40 000 prenumeranter, ned i Tyskland. Den socialdemokratiska inrikesministern Nancy Faeser har bestämt att detta samhällskritiska månadsmagasin är olagligt. Att det “strider mot den konstitutionella ordningen”.

LÄS MER: Tysklands regering förbjuder landets största alternativmedium

Samma morgon får chefredaktör Jürgen Elsässer och hans familj besök i sitt hem av ett tiotal maskerade poliser. En överrumplande razzia. Poliserna tar skrivbord och annan kontorsutrustning i beslag. Även andra redaktionsmedlemmar får påhälsning av polisen, rapporterar tysk statsmedia.

Som om det gäller ett tillslag mot terrorister.

Börjar under pandemin

Det vi bevittnar är sannolikt slutet för Tysklands största alternativa medium. Regimen i Berlin har en längre tid försökt stoppa tidningen och få bort den från internet. Under våren har exempelvis dess bankkonton stängts.

Men det börjar redan under coronapandemin, sommaren 2020. Compact ställer sig bakom och uppmanar till demonstrationer mot de drakoniska lockdown-åtgärder som dåvarande regeringen Angela Merkel genomför. Plötsligt försvinner Compacts Facebooksida och Instagramkonto.

Det är nätjätten Meta som släckt sociala medier-kanalerna för den regimkritiska tidningen. Möjligen på grund av påtryckningar, tror statsmedieorganet Tagesschau.

Ett påstående som en taleskvinna för Facebook tillbakavisar. Istället ska nedsläckningen bero på Compacts “systematiska attacker på människor utifrån egenskaper som ursprung, kön och nationalitet”, heter det.

Det är svårt att som utomstående veta vad som händer i kulisserna. Klart är i alla fall att Compact hamnat på de styrandes shitlist. Och nu, fyra år senare, har makthavarna kastat såväl handskar som mask, slutat låtsas, och “Stasi style” stängt tidningen.

Google trotsar?

Nancy Faeser, som själv har nära band till Antifa och våldsvänstern, anklagar i inlägg i sociala medier den förbjudna tidningen för att “agitera på ett outsägligt sätt mot judar, mot muslimer och mot vår demokrati”.

Ett inlägg på den tyska regeringens hemsida radar upp fler anklagelser av samma slag. Det ges emellertid inga konkreta exempel på den “outsägliga” agitation Faeser säger sig vilja bannlysa.

En första indikation på att något är galet är möjligen att den tyska regeringen visserligen tvångsstängt Compacts hemsida, och fått bort den från Metas plattformar. Men Compact finns kvar på Youtube – åtminstone än så länge – trots att regeringen i ett skriftligt direktiv beordrat att kanalen ska släckas.

Vi som varit med ett tag vet att Google har lågt i tak för vilket innehåll som får publiceras på deras plattformar. Extremt lågt i tak. Jag behöver bara skriva Swebbtv, som stängdes efter påtryckningar från den rödgröna regeringen i Sverige, så fattar de flesta vad jag menar.

Att nätjätten, trots frustandet från Berlin, inte stängt Compacts Youtubekonto med dess omkring 350 000 prenumeranter, och tusentals videos, ter sig därför märkligt. Den amerikanska nätjätten trotsar tysk lag. Det är nästan som att Google inte bara tycker annorlunda än tyskarna – utan till och med tycker att de har och gör fel.

Ordentligt fel.

Ett tyskt Kvartal?

Tack vare Googles ovilja att agera på den rödgröna tyska bannbullan går det därför fortfarande att söka bland Compacts artiklar. De är än så länge indexerade hos nätjätten.

Det gör det även möjligt att, via tjänsten Internet Archive, ta del av och läsa många av de numera raderade artiklarna. Åtminstone de av dem som publicerats på nätet.

En artikel handlar om “drag kids” – pojkar som kläs ut till flickor och tvärt om. En annan uppmärksammar en tysk miljöpartistisk politiker som lägger skulden för mordförsöket på Donald Trump – på Trump. Flera artiklar behandlar förövrigt just det ämnet, och motsvarande attentat mot Slovakiens Robert Fico. I en artikel, där det dras paralleller till Kennedymordet, reflekteras det över om förövarna verkligen bara är “ensamma galningar”.

En tanke som slår mig när jag med mina extremt begränsade tyskkunskaper klickar runt på sidan är att Compact är som den svenska tidningen Kvartal. Ett nyhetsmagasin som vill vara fördjupande.

Möjligen med mindre fokus på muslimer och islam. Många uppfattar Compact som snarare traditionella kommunister än höger. Mer Proletären än Samnytt.

Oförargligt. Överlag ganska lättsmält. Steget till exempelvis Nordiska motståndsrörelsens hemsida Nordfront i Sverige är stort. Gigantiskt. Inga jämförelser i övrigt, men den som tänker sig att det är en extremistisk nazistsajt den tyska regeringen fått bort är helt ute och cyklar.

En artikel från december förra året handlar visserligen om judar. Om ultraortodoxa judar som tagit plats i den israeliska regeringen, och hur det formar kriget i Gaza.

En fråga som möjligen inte får diskuteras i Tyskland, och är känslig i övriga EU. Men det hade lika gärna kunnat vara en text i någon vänsterlutande svensk tidning som DN, ETC eller Aftonbladet.

Får inte ifrågasätta tyskhet

Påpekas bör att Nancy Faeser utvecklar sin motivering till att stänga den oppositionella tidningen på den tyska regeringens hemsida.

– Förbudet visar att vi agerar mot de intellektuella anstiftare som rör upp en hatisk och våldsam miljö mot flyktingar och migranter, och som vill omkullkasta den demokratiska staten, säger hon och fortsätter:

– Vårt budskap är mycket tydligt: Vi kommer inte tolerera etniska definitioner av vilka som hör hemma i Tyskland och vilka som inte gör det. Vår konstitution skyddar alla dem som angrips, oavsett det är på grund av deras tro, deras ursprung, deras hudfärg eller att de står upp för demokratiska värderingar.

En öppen diskussion kring vem som är tysk – och inte tysk – får alltså inte förekomma i Tyskland. Ett tankebrott.

Som när en av Compacts redaktörer tidigare i år anser att anhängare till Muslimska brödraskapet och andra radikala muslimer inte är tyskar, och därför borde tvingas återvända till sina hemländer. Bakgrunden är det muslimska Eidfirandet i staden Dresden.

En debatt som de rödgröna uttryckligen tystar. Eller mer korrekt förbjuder. I synnerhet om debatten förs intellektuellt.

Woha!

Intervju med rysk profil

Compact är, sett ur den tyska regeringens ögon, knappast det värsta nyhetsmediet i Tyskland. Det finns fler alternativmedier, bloggar och sajter som är betydligt värre.

Men magasinet är det största av de medier som stämplats som icke önskvärda. Om Compact kan släckas ned utan större bekymmer, så följer snart resten av medierna, nyhetssajterna och bloggarna.

Och de redaktörer och journalister som arbetar med dessa medier kan därefter fraktas iväg till olika konc… fängelser. Oppositionella röjs undan. Det är tyskarna vana vid. Gestapo, Stasi och sådär. Tyskland är Tyskland.

Att Compacts chefredaktör heter Jürgen Elsässers, en tämligen känd journalist med mångårig bakgrund på olika vänstertidningar, kan även det spela in. Kanske har han fiender inom den extrema vänster, vilken nu leder landet, som ser honom som en förrädare.

Men det finns en intressant omständighet till.

Under lördagen, tre dagar innan den fjorton år gamla tidningen stängs, publicerar Compact en intervju med ryska utrikesdepartementets taleskvinna Maria Zacharova. Det är inte omöjligt att det är denna intervju som gör att den tyska regeringen ser sin chans. Som något som kan användas inför övriga EU-medlemmar när den diktatoriska åtgärden ska framställas som demokratiskt nödvändig.

De “sprider Rysslands narrativ”. Alltså måste de stoppas. Och när Olaf Scholz träffar sina kolleger i Bryssel; von der Leyen, Macron, Tusk, Kallas, Frederiksen, Orpo, Kristersson – och alla de andra – så kommer dessa säkerligen nicka instämmande. Det är viktigt att rensa bort medier som hotar demokratin!

Paralleller till Sverige

De tyska åtgärderna kan ses som de mest långtgående vi sett i den europeiska totalitära vänsterliberala kampen. Det är också den mest etablerade tidning, med en namngiven redaktion och yrkesverksamma journalister, som stängts i EU. Den kan inte jämföras med de anonyma skribenter som höll eller håller på med “Voice of Europe”.

LÄS MER: Tjeckiens regering stänger invandringskritisk nyhetssajt

Men det är långt ifrån första – sannolikt inte heller sista – attacken på EU:s fria medier. Även Sverige har haft och har sin beskärda del av den kakan.

Sedan regeringen Reinfeldt lanserade desinformationssajten “Myter om invandringen”, och Aftonbladet följde upp med fejk news-kampanjen “Nu granskar vi skiten”, har fighten mot oppositionella medier successivt trappats upp.

LÄS ÄVEN: Regeringens nya förslag: Förbjud ”rasistiska” tidningar

Dödshot och uthängningar av journalister, trakasserier mot annonsörer och obstruerande myndigheter som vägrar lämna ut allmänna handlingar.

Ddos-attacker, stängda servrar och Morgan Johanssons maffialika hot till nätjättarna om att omedelbart radera Facebook- och Youtubekonton för medier han ogillar – annars.

LÄS MER: SwebbTV:s samtliga videor på Youtube borttagna

Och kanske det mest allvarliga: Avstängda bankkonton. Såväl företagskonton som privatkonton.

Allt för att omöjliggöra drivandet av tidningar som ogillas av beslutsfattarna i Stockholm. Och ge redaktörer och journalister kännbara konsekvenser för att de ägnar sig åt illiberal journalistik.

LÄS MER: Widar Nord efter domen: Swedbank stängde mitt konto för att jag står bakom Fria Tider

Som i Putins Ryssland?

Det är nästan så man drar paralleller till Putins Ryssland. I Ryssland har pressfriheten inskränkts rejält sedan invasionen av Ukraina i februari 2022. Journalistiken är i praktiken obefintlig.

De flesta ryska medier har helt slutat med egen journalistik, för att istället endast återge påståenden från landets myndigheter. Den ryss som exempelvis vill veta hur kriget går är hänvisad till militärbloggare och anonyma Telegramkanaler. Där är rapporteringen något mer nyanserad och saklig, även om den för det mesta fortsatt är starkt pro-rysk.

De medier som inte finner sig i det nya hårdare medieklimatet stängs ned, förbjuds och blockeras av myndigheterna. Oppositionella journalister riskerar fängelse, eller ännu värre öden.

Och riktigt så illa är det kanske inte i Sverige – eller EU – än.

Fast det finns en till skillnad. Tidningar i Ryssland som ogillar inskränkningarna av pressfriheten kan alltid flytta verksamheten utomlands. Något som exempelvis Moscow times, grundad av en holländare, gjorde kort efter krigsutbrottet när redaktionen flyttades hem till Amsterdam.

Så länge ryska exiljournalister är fortsatt Kremlkritiska, och strikt ägnar sig åt ryska angelägenheter, så riskerar de inte att få vare sig servrar, sociala medier eller bankkonton stängda. Åtminstone inte av EU. De kan till och med få pengar och finansiering från västaktörer.

Men det gör att de kan behålla sin politiska linje, och övervintra i hoppfull väntan på andra tider.

Den möjligheten saknar EU:s oppositionella medier.