Är det verkligen fascism att granska politiskt tillsatta nämndemän? Den frågan ställer sig Samnytts Mattias Albinsson i denna nyhetskrönika.

Förra veckans friande dom för elva åtalade som deltog i korankravallerna i Rinkeby under långfredagen har fått stor uppmärksamhet i media och blivit en snackis i sociala medier. Samnytt, inte minst jag, har under mellandagarna också skrivit ett flertal artiklar om domen.

Bland annat har jag intervjuat åklagaren Lotta Karlsson och brottsoffret Christian Peterson för att skildra olika aspekter av händelsen. Inte särskilt anmärkningsvärt på något sätt.

Intervjuade nämndemännen

Redan i tisdags tog jag dessutom initativ till att ringa upp de tre nämndemän i Solna tingsrätt som, tillsammans med rådmannen, avkunnade den friande domen. Det har allmänintresse.

“Nämndemän är representanter för Sveriges befolkning och syftet är att ge allmänheten insyn i domstolarnas verksamhet. De ska bidra med sunt förnuft och erfarenhet från olika områden”, skriver Domstolsverket på sin hemsida.

LÄS ÄVEN: HÄR är politikerna som friade stenkastarna i Rinkeby

Hur ska denna viktiga insyn komma allmänheten till del om det inte ställs frågor till nämndemännen? Om de inte intervjuas om uppmärksammade domslut?

Till yttermera visso. De tre nämndemännen är politiskt tillsatta. Som nämndemän alltid är. Två av dem har dessutom framträdande politiska roller. En av dem är avlönad heltidspolitiker som både sitter i kommunfullmäktige och är anställd som politisk sekretetare för sitt parti. En annan är, utöver kommunfullmäktigeledamot, ordförande för en kommunal nämnd och gruppledare för en annan.

De är offentliga personer.

Likställs vid fascism

Men att på detta sätt ringa upp och ställa frågor till nämndemän har väckt reaktioner i sociala medier. Kritiken handlar om att nämndemännen “hängs ut” och att det är högerextremt och fascism att uppmärksamma dem.

De flesta reaktionerna kommer från den våldsnära utomparlamentariska vänstern. Trollkonton som ingår i den autonoma miljön, Antifascistisk aktion, Expo och dylika företeelser i den svartröda gyttjan.

LÄS ÄVEN: De kastade sten på polisen – frias

Det kan jag delvis förstå. Dessa grupper välkomnar naturligtvis med öppna armar en dom som gör det tillåtet att kasta sten på och misshandla polis och meningsmotståndare. Sådant som i deras ögon är fascism. Kritik mot ett domslut som går deras väg ska därför stävjas.

Desto mer uppseendeväckande är det, även om jag inte blir förvånad, när en politiker som Nils Karlsson, före detta kommunalråd för Miljöpartiet i Malmö, dundrar på och angriper den fria journalistiken.

Politiker vill sällan bli granskade. Och kan denne Karlsson genom att elda på de rödgröna stormtrupperna mota Olle i grind, så ser han förmodligen det som en delseger.

Problematiskt med hat?

Men man kan ändå fråga sig: Om en publikation som Samnytt publicerar namn och bild på nämndemännen, riskerar det då inte att elda på hatet mot dem? Kanske till och med påverka hur domstolarna dömer?

Kanske. Men är det överhuvudtaget problematiskt?

Om domare i svenska domstolar dömer på ett sätt som befinner sig på kollisionskurs med såväl lagen som det svenska rättsmedvetandet. Är det då nödvändigtvis fel att den frågan lyfts och leder till att domstolarna i framtiden dömer annorlunda?

Det är en i grunden märklig inställning att politiker och andra offentliga personer med mycket makt ska skyddas från allmänhetens vrede när de agerar på ett sätt som det stora flertalet anser vara felaktigt, omoraliskt eller korrupt.

Och som journalist tänker jag absolut inte lystra till de röster och krafter som söker kväsa den fria åsiktsbildningen och den typ av journalistik som har ett stort allmänintresse.