➤ DEBATT De senaste årens propaganda för den, i mångas tycke påtvingade, mångkulturella så kallade berikningen av Europa brukar motiveras med en mängd – mer eller mindre trovärdiga – argument som ska styrka behovet av en fortsatt massiv invandring. Ett inflöde framför allt bestående av människor som kommer från, vad som generellt anses vara, misslyckade stater i Mellanöstern och Afrika. Denna politik har rättfärdigats genom en följd av påståenden som tagits som självklara och därför setts som i det närmaste odiskutabla.

Här är tolv stycken “tumregler”, eller rättare sagt argument, som ofta framhållits i debatten för att rättfärdiga den politik som på senare tid verkar ha polariserat Sverige, Europa och även Amerika.

Så här kan det låta:

Vi behöver migranter därför att det är en stor ekonomisk vinst för landet. Människor som kommer hit och jobbar och betalar skatt bidrar till att finansiera välfärden. Ett argument som flera seriösa ekonomer skärskådat och totalt underkänt. Den senaste genomgången gjordes av Joakim Ruist, där han påvisar en klar förlust på cirka 90 miljarder per år. Andra ekonomer (Tullberg, Sanandaji) anser att siffran är ännu högre om man väger in ytterligare förbisedda faktorer.

Nästa påstående brukar vara: Vi är en åldrande befolkning och behöver därför nya unga människor som kan betala de äldres pensioner. Detta argument håller inte heller, då migranter åldras även de. Vilket får till följd att vi i så fall måste importera ytterligare folk för att betala denna växande skara av nya pensionärer i all evighet. Ett förfarande som kan liknas vid ett mänskligt “pyramidspel”, där en aldrig sinande ström av migranter förväntas fylla på pyramidens bas.

Ett annat vanligt argumentet är att vi behöver utländsk arbetskraft. “Utan invandring stannar Sverige” brukar det heta. Vi är tydligen i stort behov av lågavlönade migranter som tar alla de jobb som svenskar ratar. Plus att vi behöver utbildade läkare och ingenjörer från tredje världen, då dessa sysselsättningar påstås vara bristyrken i Sverige. I första fallet är det närmast ett rasistiskt påstående, nämligen att vi ska importera “slavar” från Afrika och Mellanöstern som ska jobba för skitlöner i Sverige. I det andra fallet ska vi tydligen med gott samvete “dammsuga” u-länderna på kompetent arbetskraft och på så sätt faktiskt underminera dessa länders chans att någonsin komma ikapp västvärlden ekonomiskt. Maken till cynism får man leta efter.

Jamen, invandring berikar oss kulturellt, låter ofta nästa led i argumentationskedjan. Tänk på Zlatan, pizza och spagetti med köttfärssås – utan invandring hade vi gått miste om alla dessa folkkära fenomen. Vi behövde av allt att döma dock inte en tillströmning av en massa afroamerikaner för att ta till oss nya musikstilar som jazz, rock och blues. Inte heller behövde en miljon japaner flytta till Sverige för att vi skulle börja äta sushi. Märkligt nog verkar kulturer idag spridas oberoende av migration.

Skjutjärnsreportern Peter Jihde pressar Åkesson om invandring och kulturberikning.

Det lönar sig i alla fall på sikt, brukar det då lite svävande heta. Ett påstående som är väldigt svårt att verifiera, för vem kan se in i framtiden? Motfrågan måste då vara: När och för vem? Under den snart 30-åriga eran av eskalerande massinvandring har det definitivt inte varit lönsamt för Sveriges ursprungsbefolkning som sett välfärden nedmonteras och utanförskapsområdena öka hundrafalt. Att det kanske lönar sig om femtio år är inte ett vidare bra argument som särskilt många låter sig övertygas av. Kortsiktigt lönar det sig dock för en grupp, migranterna, som för det mesta höjer sin levnadsstandard rejält.

Sverige har alltid varit ett invandrarland, är ett argument som ibland brukar framhållas. Titta bara på exempelvis alla tyska köpmän och holländska skeppsbyggare som kom hit. För att inte tala om alla valloner som kom på 1600-talet. Sveriges befolkning var på den tiden knappt en miljon och utav det “enorma” antalet på 2500 valloner som under en 50-årsperiod invandrade – alltså i snitt 50 personer per år – återvände cirka 20 procent till sina hemländer.

Det är invandrare som byggt det välstånd vi har idag i Sverige, är ytterligare ett tveksamt argument som brukar poängteras. Tänk bara på arbetskraftsinvandrarna som kom på 50- och 60-talet och “räddade” den svenska industrin, och på alla dessa utländska entreprenörer som startade företag och skapade jobb. Allt detta medan svensken tydligen stod passivt handfallen och tittade på. Även romerna påstås ha bidragit till uppbyggnaden av Sveriges välstånd. Åtminstone enligt den förre integrationsministern Erik Ullenhags uttalande i samband med den internationella Romadagen.

Det är Sveriges och det rika Europas moraliska plikt att ta emot alla fattiga som flyr för sina liv undan krig och förtryck. Ett argument som är vanligt bland framför allt medelklassen och rika svenskar som sällan eller aldrig drabbas av massinvandringens konsekvenser. Krigsflyktingar ska enligt Dublin-förordningen söka asyl i närmast säkra land, inte välja och vraka bland norra Europas länder. Dessa mestadels ekonomiska migranter styr helst kosan till exempelvis Tyskland eller Sverige där det är relativt lätt att få uppehållstillstånd och ekonomisk försörjning. Apropå rika svenskar så tycker advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg, som tjänar uppåt en kvarts miljon i månaden, att svenska pensionärer i humanismens namn ska göra avkall på sin välfärd till förmån för migranterna. Själv bor hon på Östermalm i en paradvåning på 218 kvadratmeter. Men säkert drar hon sitt strå till stacken genom att välkomna en mängd syriska och afghanska “flyktingar” till sitt hem, som den sanna humanist hon påstår sig vara.

Man kan faktiskt inte välja vad man föds, alltså är det en mänsklig rättighet att få bosätta sig varhelst på jorden man har lust. Om fattiga människor vill flytta till rika välfärdsländer så är det dessa länders skyldighet att ta emot alla som vill komma. Vi ska i rättvisans namn också stå för resa och logi. Detta argument leder i förlängningen till att man inte heller kan välja sina föräldrar utan ska ha rätt att välja nya om de biologiska inte duger. Vilket givetvis är en absurd idé.

Den rika västvärlden har byggt hela sitt välstånd på att exploatera den tredje världen genom kolonialism, imperialism, plundring av naturresurser och slaveri. Det är dags att vi betalar tillbaka allt vi har stulit från dessa stackars människor som utan västvärldens profitering annars hade levt i fredliga, rika och välmående samhällen. Detta är den nymarxistiska analysen av världens orättvisor, där onekligen Leopold ll:s personliga innehav av Kongo är det mest skrämmande koloniala exemplet. Sverige hade dock knappt några kolonier, ej heller hade vi några slavar (förutom våra egna statare), trots detta skapade vi konstigt nog, på knappt hundra år ett av världens rikaste länder.

När argumenten till slut börjar tryta kommer alltid påståendet att massinvandringen trots allt är omöjlig att stoppa. Det kommer att hända vare sig vi vill det eller ej, framför allt med tanke på att länderna runt ekvatorn kommer bli obeboeliga när den globala uppvärmningen får full effekt. För det första vet vi inte om temperaturökningarna kommer bli så ödesdigra som förutspåtts och för det andra gick det ju faktiskt att upprätta gränskontroller till slut, även i Sverige under migrantkrisen 2015. Då vårt land, åtminstone söder över och öster ut avgränsas av vatten och enda landvägen är via Öresundsbron, verkar det inte helt omöjligt att ha koll på inflödet av migranter.

Jorden kommer ändå att gå under snart, så vem bryr sig, är då det sista desperata argumentet som förväntas få slut på all diskussion. Vi kan lika gärna släppa in miljontals fattiga och dela med oss av vårt välstånd och ge dessa stackars människor en dräglig tillvaro den korta tid vi har kvar innan undergången kommer. Vad finns det för svar på ett sådant, onekligen defaitistiskt påstående? Ja, säg det, kanske motsatsen. Att varför ska vi i så fall ödelägga våra sista levnadsår genom att låta främmande kulturer invadera oss “and turn our country into a third world muslim hellhole”.

https://youtu.be/zMpBxLw62CU

Slutligen, hör hur elegant Sam Harris och Douglas Murray (vilka ihop med Jordan Peterson inspirerade till denna text) navigerar mellan de blindskär som är så lätt att stöta på i fråga om invandringen och dess konsekvenser. Där minsta lilla kursändring kan resultera i obefogade beskyllningar om främlingsfientlighet och rasism. Tyvärr lyser dessa herrars intellektuella stilfullhet med sin totala frånvaro i den svenska offentliga debatten.

Håkan Johansson